Pappan alkoholist
Min son är 4.5 år och när han var 2.5 år valde jag att separera från hans pappa då han är psykiskt sjuk och alkoholist.
Han fick då en psykos vilket skrämde mig rejält. Han hamnade på psyket i två veckor. Nu är medicineringen och sjukdomen (bipolär 2) under kontroll men han dricker i perioder. För ett år sedan drack han när sonen var med, medicinerna gör att han blir väldigt groggy, aldrig arg eller våldsam. När han är nykter är han en bra pappa som vill göra allt för sin son och sonen älskar honom och avgudar honom.
Den gången för ett år sen sa jag, aldrig igen och han fick inte träffa sonen på egen hand på flera månader. Han förstod allvaret och förtroendet började sakta byggas upp igen (även om oron ständigt finns där). Sonen har genomgått en jobbig period under hösten då han saknar sin pappa mer och mer och jag insåg att han måste få mer tid med pappa. Han började sova där någon natt i veckan och jag fick mer och mer avlastning med hämtningar och lämningar på dagis vilket uppskattades av alla parter.
Farmorn är helt involverad och vi har en mycket bra kontakt alla tre. Alla vill det bästa för barnet.
Även om hon är mkt medberoende och mest ser sonens bästa sidor och väljer att överbeskydda och rädda sin vuxna son.
Nu har det hänt igen. Pappan väljer ensamheten över jul och valde att dricka och även när sonen var där. Han hade inte omdöme att skicka hem honom och jag är såååå förbannad. Vill inte att sonen ska bli medberoende och börja skydda och försvara sin pappa. En vecka har gått och jag tror sonen förstår, jag har sagt att pappa är sjuk och inte kan träffas nu, men jag tror han fattar att pappa inte är ok. Nu är jag rädd att sonen ska börja spåra ur igen...
Farmorn gör allt för att pappan och sonen ska träffas hon erbjuder sin hjälp men jag tycker det borde gå mer än en vecka så idioten förstår allvaret och får sakna sin son mer än så. Jag är så trött på honom så jag vill inte prata, trött på att höra ursäkter och bortförklaringar. Jag har sagt att han får söka hjälp och skaffa en kontaktperson som inte är medberoende och manipulerad (han är grym på att manipulera sin omgivning, läkare, psykologer, familj)..
Visst måste det finnas sån hjälp att få?
Vad gör man i detta läge?
Erfarenheter?