Min son hade samma känsla i ungefär samma ålder, han fick prata hos en kurator på BUP i något halvår/år, vi pratade självklart också han och jag, mycket. Jag tror han blev hjälpt att prata med någon utomstående. Om jag vore dig skulle jag kontakta någon om hjälp t.ex. bup annars barnpsykolog i någon annan vård.
Det är ju viktigt det här med varför man lever och varför man vill leva, jag tror det är viktigt att hjälpa sina barn att hitta glädjen, så att livet då och då är riktigt roligt.
Min son hade problem med migrän då när han var trött på livet, det har blivit bättre, jag tror det har gjort att han känner livet är roligare, men jag har förstått att detta djupa som han har inom sig är något han kommer att få behålla och som en tänkande någorlunda djup mamma så förstår jag honom mycket väl.
Har din dotter något som är riktigt jobbigt för henne, försök hjälp henne med detta.
Jätteviktigt att ta det på allvar men behåll lugnet, stötta henne, älska henne och hoppas allt går bra.