När man inte vill bli uppvaktad

Har du möjlighet att resa bort under din födelsedag? Vill du inte bli uppmärksammad alls, inte ens ett sms?

Jag har folk i min närhet som inte vill bli firade. Visst kan det kännas lite trist, men det måste man ju ändå kunna respektera och acceptera.

Jo. Det är väl det som kommer först som tanke och antagligen så jag löser det också. Jag slipper gärna tom SMS om det nu skulle gå. För får jag ett SMS så måste jag ju tacka och det känns så förljuget och fånigt på något sätt. 

Inser själv att det här låter helt sjukt....men det är sån jag är.

Jag tycker att man ska respektera hur man vill fira alt. Inte fira sin födelsedag.
Du kan ju säga att du blivit ett jehovas vittne ;)

Kan du inte förmedla till dina nära och kära att du verkligen inte vill bli uppvaktad och be dem respektera det? Om de nödvändigtvis vill skänka något så kan du ju tipsa om någon välgörenhet som du tycker är bra.

Det låter ju som en bra idé, tycker jag.

Och vad gäller sms, jag tycker inte att du behöver tacka. Vet de om att du inte vill bli uppvaktad alls så kan du påminna om det ifall någon blir sur.

Ja naturligtvis. Och det är det jag har gjort i alla år. Det är bara det att det blir så dålig stämning när jag till slut tvingas vara tydlig. Jag känner alltid att det finns en frågeställning hängandes (outtalad) i luften. Ungefär: "Undrar vad han har för problem egentligen?"  Det är ju återigen dom som vi har nära oss och som jag har ett positivt och glatt förhållande till i övrigt. Vi gör mycket roligt tillsammans. Det här blir alltid som att slänga en blöt kall filt över alltihop.

Hur framför man det här utan att man blir en social paria?

Det där med att skänka något till välgörenhet är väl ingen dum ide. Men jag vill ju inte att dom gör det i mitt namn. Och tycker att dom kan göra det oaktat min födelsedag. Vilken/vilka dagar på året dom vill.

Jag är precis likadan.

Att resa bort och "fly undan" är mitt enda tips.

Ok. Så resa bort blir det för mig. Men hur hanterar ni andra (ni som känner som jag) situationen när ni talar om för folk att ni vill slippa deras uppvaktning? Alltså hur lägger ni fram det utan att det uppfattas som kallt och brutalt?

Har diskuterat detta mycket med en närstående som är som du.

Du har ju redan talat om hur du vill ha det och kanske har du också förklarat varför. Mer kan du inte göra, sedan är det upp till dina när och kära hur de gör. Att sätta ner foten ytterligare blir nog alltid en "stor och jobbig grej" tyvärr. Uppvaktningen handlar ju inte bara om dig, utan också om den som uppvaktar. Att bryta normer har alltid ett pris.

Du behöver inte svara här, men har du funderat på varför du har så starka känslor kring uppvaktningar. Kanske finns stoff för lite personlig utveckling där

Jag brukar säga något i stil med:

"Jag slutade fira födelsedagen efter 12-års ålder och känner att jag trivs väldigt bra med det valet. Jag tycker ärligt talat att det är jätte, jätte, JÄTTEJOBBIGT att bli firad - ens med ett litet grattis. Jag skulle helst se att min födelsedag passerade son vilket annat datum som helst. - Ja, jag kanske är knäpp och udda, men då får jag vara det, bara jag slipper att bli firad."

Eller kort och gott: "den största presenten du kan ge mig, är att inte ge mig något alls - inte ens ett grattis. Då slipper jag denna inre ångest som bubblar upp."

Hatar också att bli firad. Hatar att få julklappar. Hatar allt sånt där utstakat jippo.

Hej!
Jag har en kollega som är Jehovas och jag förstår att ni inte vill uppvaktas med presenter och liknande, men gäller det även att någon säger Grattis eller bara ger en kram "utan anledning" just den dagen...?

Hur fel är det att ge något före eller efter hennes födelsedag, kommer hon även då att ta illa upp?

Jag vill inte få henne illa till mods, eller förnärma henne, men samtidigt vill jag visa att jag bryr mig om henne fastän jag är en "utomstående" (ej JW)...

Tack för era synpunkter...

Jag tog med mig fru och barn till London på långhelg då jag fyllde 50. Vi gick ut och åt alla kvällarna, även på födelsedagen, men inget mer än så. Alldeles lagom.

Fick lite blommor med bud hemma. Samt några grattismeddelanden. Tackade för detta.

Gud viket enormt töntigt i-landsproblem... uppskatta att folk visar lite kärlek istället! Jag fattar vad du menar med dina känslor kring det hela men herregud liksom. Om du vägrar bli firad, hur ska di fru då känna glädje över att dunigare henne? Då får hon väll bara dåligt samvete för att du inte blev firad... nä jag vet inte, tråkigt men jag antar att man måste acceptera.