Mytoman och förstör mitt liv

Hej

Jag är en kvinna på 40+, har familj, två barn. Jag lider och har lidit av psykiskt ohälsa av och till (pga en rad olika problem sedan länge), men på något sätt har jag lyckats "överleva" detta. Problemen blev "värre" ju bättre det gick för mig, och då upptäckte jag vad som hade gått snett. Jag upptäckte att jag starkt ogillade mig själv, och att jag ständigt "bättrade på" mitt värde genom en rad olika lögner, stora och små, om precis allt möjligt. Jag ljög, sedan shoppade jag, och ljög igen... Jag var aldrig glad över något. Jag började googla och insåg att jag hade (har) ett sjukligt beteende med att helt enkelt vara mytoman, och kanske även en missbrukare (shopping). Jag har, genom några tidigare anteckningar jag gjort här och var, haft avsikt att ändra på detta, och lovat hederligt och innerligt att sluta med lögnerna men det har bara blivit värre! Jag är så sjukt trött på mig själv och har haft ganska mörka tankar på att avsluta mitt liv just pga mitt kontroll. Den jag är på riktigt är en snäll och omtänksam person, duger utmärkt som jag är, men jag förstör för mig själv och alla andra genom mina lögner! Jag håller på att fördärva allt värdefullt jag har, det enda värdefulla och samma jag har, min familj!

Resultatet i dag; jag har noll vänner, ingen jag kan vara uppriktig med, jag gör det ständigt svårt för mig själv och är inte längre trovärdig, jag är aldrig glad, aldrig ärlig eller äkta, sömnsvårigheter, jag isolerar mig mer och mer, och en rad andra strul jag åsamkar mig själv. Till vilken nytta? Absolut inget!!

Under julhelgen fick jag en "uppenbarelse" av hur allvarligt läget är, oprovocerat, det kom bara upp. Jag insåg att jag ljuger och ljugit om allt, precis allt. Även om hur jag åker hem från jobbet... varför gör man så? Varför ljuger man om en sådan sak?

Jag har sökt hjälp (och hoppas jag kommer någon vart med detta), jag började på vårdcentralen för en vidareremiss. Jag är ensam, olycklig, trött och jag är inte ute efter att någon tycker synd om mig men söker ändå stöd i detta forum, tips, råd... genom utbyte av ord och/eller erfarenheter från någon i samma sits eller lever med en mytoman. Finns det annat sätt att få hjälp? Kan man ens få hjälp?

Tacksam för svar.

Förtvivlad och desperat.