När?!

Det berättade jag direkt. Det var en planerad och efterlängtad graviditet så det var inget att hålla på.

Hur är det hos er?

Väntade i hallen med grav.testet, så när han öppnade dörren så såg han det.
Vågade inte testa förrän jag visste att han snart skulle vara hemma, ville inte att han skulle veta långt efter mej. Så jag testade någon minut före han kom genom dörren. (testade någon dag efter BIM, så v. 4)
Men det var också ett gemensamt beslut att försöka få barn. Så vi var båda lika glada för resultatet.

Plussade igår och är i vecka 4-5. Planerad då vi nyss börjat bebisverkstaden i mitten på december, trodde inte att de skulle bli plus så fort. Men oron finns att de är för tidigt att ev säga nått om något skulle gå fel.

Ni är i det här tillsammans oavsett hur det går. <3

Klart du ska berätta direkt. Vilken resa ni har påbörjat.

Vad är fördelen med: 

Att vara ensam i sorgen om något går fel?

Att den ene är glad och förväntansfull (för att ni försöker), den andre är ledsen och besviken (för att det gick fel)?

Att ni inte stärks av motgångar, utan den ena ska hålla skenet uppe då den andre är ovetande?

Skulle du vilja veta om din partner drabbas av något? Eller vill du att han undanhåller dej tråkigheter för att inte göra dej ledsen, trots att han själv kommer att påverkas?

All lycka till!

Det är till alla andra som vi väntat med att berätta!
Det blir en mysig hemlighet som svetsar samma er mer...
Även om det inte blir som man vill, så är det en gemensam upplevelse.
Och jag skulle inte vilja att min make var ovetande och HUR skulle jag förklarat allt "konstigt" för honom?
Andra grav. så fick vi missfall (MA) i v. 14-15. Jag fick åka in på extra kontroll akut då BM inte hittade hjärtljud, UL visade dött foster. Sen fick jag åka in akut någon dag senare pga störtblödningar. Sen låg jag inlagd 2-3 dagar pga komplikationer.

Vad skulle jag gjort/sagt om jag inte berättat att jag var gravid?
* Inskrivningsesök hos BM, skulle jag smugit iväg under arbetsdagen och inte berättat att jag varit på samtal, undersökning mm.
* Kontrollen v. 14-15, samma sak? När man inte hittade hjärtljuden och jag åkte in dagen efter med, det var ett väldigt körande fram och tillbaka!
* Fredag kl 18-20 när vi satt på gynakuten och väntade, skulle jag gjort det ensam? Och sagt vad? "jag är på krogen med tjejerna?"
*Söndag när det blödde genom bindor och även stora barnets blöja jag fick ta till, det rann längs benen. Vad skulle jag sagt?
* Inläggning sön - tis. Vad skulle jag sagt?
* Efteråt när jag var ledsen och nere - skulle jag "skärpt till mej" och hållit fasaden uppe mot honom?

Och hade det varit snällt mot honom? Behandla honom som någon som måste skyddas mot tråkigheter?

Självklart ska du berätta för din karl! Vi gjorde testet tillsammans (eller nja, jag testade och han visste om att jag gjorde det) och eftersom barnet var planerat så blev vi båda väldigt glada.

Vi väntade med att berätta för alla andra tills efter första UL.

Packade in diverse saker i en låda med 2 positiva test! Han blev glad och väldigt överraskad imorse när han öppnade paketet!