Sambo skrev till sina ex bakom min rygg

Behöver hjälp se mitt problem utifrån, eftersom jag fastnat i bitterhet och ångest.

Träffades för två år sedan en underbar kille, vi sågs över en kaffe och träffades därefter varje dag, flyttade ihop väldigt snabbt. För mig var det kärlek vid första ögonkastet och jag släppte bokstavligt talar allt i livet och prioriterade honom som nummer ett. Jag kände att han var mer försiktig och när jag efter fyra-fem månader sa orden "jag älskar dig" för första gången till någon, svarade han att han tyckte om mig. Ett år senare sa han dem orden till mig, på fyllan.

I somras blev jag gravid vilket vi pratat om och beslutat att jag skulle sluta med preventinmedel. Det tog sig direkt. Han visste först inte hur han skulle reagera och föreslog abort. Jag förstod ingenting, det kändes riktigt pinsamt att vara över trettio och beslutat tillsammans att ta ur en p-stav och börja försöka och sen ångrar han sig och vill vänta ett år. När han såg min reaktion ångrade han sig och sa att vi såklart skulle behålla.

Men det födde en konstig känsla i min kropp, levde jag i en dröm där jag körde mitt race med kärlek, bostadsplaner, familj osv osv och han stod i sitt hörn och tvekade över mig? Jag frågade och pratade och försökte få igång en Disskution. Att jag behöver veta vart han står och ser på framtiden. Han menar att han älskar mig mest av allt och vill bara ha mig. Jag säger att han måste vara ärlig, det är lättare att ta ärlighet än att saker visar sig osant långt efteråt.

Hans beteende som jag tidigare inte reflekterat över något större börjar väcka misstankar hos mig. Han är väldigt hemlig med sin dator och mobil. Stänger den så fort han ska lämna rummet osv. Jag frågar om det är något, men nej då. Han säger att han bara är sådan. Jag är tvärtom och har inga lösenord, men accepterar hans svar.

Jag börjar dock känna mig svartsjuk och säger det till honom, han har så mycket tjejer på sin Facebook att det börjar se konstigt ut. Han menar att han inte vet vilka alla är ens, bara tre-fyra stycken är gamla ex.

Månaderna går och jag tar upp min oro flera gånger, men han lugnar mig. Jag ställer frågan rakt ut men han nekar. Tillslut säger jag att jag mår faktiskt dåligt över hans beteende. Men eftersom han säger det inte är något så är felet antagligen hos mig, jag kanske är sjukligt svartsjuk? Så jag tar bort honom från min Facebook och slutar störa mig på hans hemliga beteende.

Det gick ett par veckor sen glömde han sin dator öppen. Och jag gjorde något jag aldrig gjort innan, jag spionerade. Fann att han skrivit med tjejer (alla gamla ex/ragg) under hela vårt förhållande, frågat om dem ska träffas och även sett en för fika hemma hos oss när jag var borta, han har efter jag blivit gravid bett ett ex skicka nakenbilder av henne, vilket hon gjorde och han tackade för runkmaterialet. Kontakterna är inte oskyldiga utan anspelar sexuella syften och det är tydligt att det ska hållas hemligt från mig vilket även nämns i två konversationer.

Min värld rasade. Jag skrev till det ex som var hemma hos oss och frågade rakt ut, hon menar att inget hände, att det handlade om fantasier och uppmärksamhet.

Jag tog sen direkt upp detta med min sambo och han blev nog först mer ställd att jag läst i hans dator men även skamsen. Men inte förrän dagen efter tog han åt sig och blev ledsen, då sa han förlåt och att han förlät mig för att jag läst hans dator. Jag blev inte road eller lugnad. Jag frågade varför, om han är säker på att vi ska vara tillsammans, för det är bättre han är ärlig och känner efter ordentligt. Han menar att det finns bara jag och det är ju jag som är viktigast och att han visst älskar mig.

Jag är tydlig med att jag anser detta passera min gräns för otrohet och tilliten är obefintlig nu. Jag har ju frågat i månader men han har ljugit.

Efter sagt ifrån bad jag honom ta bort tjejerna från Facebook iaf, fyrtio stycken försvann..

Men hans hemliga beteende är kvar. Han verkar livrädd att jag ska kolla hans dator, jag har sagt att det är det sista jag vill känna att jag behöver göra, jag vill inte ha nåt hemligt beteende som ens får mig att tro att det finns något att dölja.

Jag har påtalat att vore jag inte gravid hade jag inte tagit den här skiten utan gått ut ur dörren. Men nu tycker jag ok vi försöker men en enda gång till och det är över, varför ska jag ta det här? Jag vill leva med någon som

Iaf respekterar mig nog att inte ljuga och gå bakom ryggen och så tydligt visa att han inte litar på mig.

Så nu har månaderna gått och jag försöker gå vidare, han lovar och lovar och ger mig ingen anledning att inte tro på honom förutom fortsatt hemligt beteende. Just nu kan han inte ta bort lösenord för hans dator blir nämligen överhettad om han inte stänger av den varje gång han går på toa osv. Ja ni hör själva. Jag vet inte om jag vill begära att han tar bort lösenord heller, men jag vill han slutar smyga med dator o mobil.

Jag har svårt slappna av. Misstror och får ångest och kalla kårar hela tiden. Är höggravid och allt jag gör är ångrar att vi ska ha barn ihop. Det känns inte kul ha detta utgångsläge. Jag trodde ju att vi hade det perfekta förhållandet och vill leva med denna mannen resten av mitt liv, och det vill jag fortfarande men min osäkerhet är nu om han vill det egentligen, hade han varit så kär i mig som han säger hade väl han ändå inte betett sig såhär? Jag kan ju bara se till mig själv som håller mig till en person i taget, och inte har intresse ta kontakt med andra killar eller ex.

Detta tog mig hårdare än jag anat, och jag har försökt hitta vägar ur det.

Min styrka nu är väl att jag bestämt att händer det igen så drar jag, men tills dess kör vi på, jag tror ju verkligen han känner ånger och inser hur han sårat mig.

Men vilka ultimatum är ok ställa egentligen? Kan jag verkligen be honom utan att bli livegen att sluta vara hemlig? Jag tänker ju att han respekterar mig att inte läsa mina sms eller internetsidor, och att det inte ens finns anledning till oro för honom. Och jag vill visa honom den respekten, men kan inte svara för om det skulle hända nån mer gång för att "lugna" min oro. Att fråga rakt ut har ju besvisligen inte fungerat innan så hur vet jag att han talar sanning nu.

Har någon varit med om problem mes tillit och byggt upp den på nytt? Hur går man konkret vidare? Kanske man bör uppsöka hjälp, jag tänker främst för mig själv att hitta någon ventilera med och som kan ge mig verktyg släppa denna mentala spärr.

Vi har en stor att göra lista med renovering som skulle fixas innan bebisens ankomst men jag har ingen lust längre. Jag vill inte bo där längre eftersom det nu bara påminner om exet som skickade nakenbilder, som bott där innan. Vi skulle köpa bil ihop men jag vägrar. Jag kommer köpa en egen bil. Vill inte binda upp mig ifall det skulle visa sig han är fortsatt oärlig. Då vill jag ha en enkel väg ut.

Ändå vill jag ju satsa oss och få vårt barn ihop och bara vara sådär jävla lycklig och nykär och full av optimism och lycka. Släppa alla misstankar och knutar.

Är det bara tid som behövs?

År jag överdrivet överkänslig och måste bestämma mig på riktigt hur jag ska ha det utan att dra upp detta över honom om och om igen?

Hur ska han konkret göra för att visa att jag kan lita på honom eller är det bara upp till mig bestämma mig, för man kan aldrig få någon garanti?

Vet knappt vad jag vill ha hjälp med. Har ingen kompis eller familj jag kan prata med detta om, utåt är allt som vanligt.

Jag vill ju fortsätta tro att detta är mannen i mitt liv, mitt allt som jag har så mycket gemensamt med, som jag kan skratta och gråta med och trivs med varje dag. Jag har aldrig trivts så bra med en människa någonsin! Och därför känns detta verkligen som en kniv i hjärtat, hur jag kunde bli så förd bakom ljuset. Han har ju inte varit fysiskt otrogen, men inte heller ärlig eller lojal.

Jag saknar att vara i den kärleksbubbla jag befann mig i förut, för det här jag känner nu tär verkligen på mig och jag har svårt känna någon glädje alls. Allt jag känner är misslyckande och misstänksamhet.