Jag och sambon har en dotter på 19 månader. Vi har sagt att vi ska ha ett barn till men inte riktigt än. Men jag är osäker på om jag vill? Känns så fel att skaffa ett till barn bara för att vår dotter ska få ett syskon. Men syskon är så underbart tycker jag som har 7 st! Vill ha för och nackdelar med att inte skaffa syskon.
Om vi ska ha ett syskon så kommer vi försöka till hösten. Dottern kommer va 3 år när syskon föds isf.
Nackdel är mer jobb och kostar mer.
Fördel ja det märker jag just nu när grabben på 4 och flickan på 5 år leker med varandra i sitt rum..
Jag tycker du ska gå på magkänslan. Planera inte så mycket. Om hösten kommer och du fortfarande inte känner helt hundra att du vill ha ett barn till så väntar du! Antingen kommer känslan så småningom och då kör ni, eller så kommer den inte och då stannar ni vid ett barn. Det finns inga regler och inga måsten.
Jag har själv tre syskon som jag vuxit upp med och trodde väl alltid att minst två skulle jag ha själv. Minst två max tre barn. Men det var innan min son föddes 
Nu har jag en snart tioåring och bebislängtan har fortfarande inte infunnit sig. Många gånger har jag känt att jag "borde". Folk har tyckt i åratal att nu är det väl ändå dags? Hintat att vår förstfödda börjar bli gammal nog och att det är synd om honom om han inte får syskon eller synd om honom som måste vara ensambarn. Men helt ärligt så kan jag inte tvinga mig själv eller förmå mig själv att skaffa ett till barn enbart för att han ska ha ett syskon. Man måste vilja och längta och önska själv också.
Kanske kommer känslan om en vecka eller om ett år.... eller inte alls. Vi är en alldeles perfekt liten trio hemma som det är!
Jag tycker du ska gå på magkänslan. Planera inte så mycket. Om hösten kommer och du fortfarande inte känner helt hundra att du vill ha ett barn till så väntar du! Antingen kommer känslan så småningom och då kör ni, eller så kommer den inte och då stannar ni vid ett barn. Det finns inga regler och inga måsten.
Jag har själv tre syskon som jag vuxit upp med och trodde väl alltid att minst två skulle jag ha själv. Minst två max tre barn. Men det var innan min son föddes
Nu har jag en snart tioåring och bebislängtan har fortfarande inte infunnit sig. Många gånger har jag känt att jag "borde". Folk har tyckt i åratal att nu är det väl ändå dags? Hintat att vår förstfödda börjar bli gammal nog och att det är synd om honom om han inte får syskon eller synd om honom som måste vara ensambarn. Men helt ärligt så kan jag inte tvinga mig själv eller förmå mig själv att skaffa ett till barn enbart för att han ska ha ett syskon. Man måste vilja och längta och önska själv också.
Kanske kommer känslan om en vecka eller om ett år.... eller inte alls. Vi är en alldeles perfekt liten trio hemma som det är!
Hej! Kul med frågor!
Jag tycker nog inte att jag har veto direkt. Än så länge har vi varit överens. Men skulle den dagen komma då min man tycker att det börjar bli dags och att han verkligen vill ha fler barn fick jag väl ta en ordentlig funderare och komma fram till ett beslut.
Jag vill inte bli tvingad till fler barn om jag inte önskar det själv, på samma sätt som jag aldrig hade tvingat honom. Jag tycker att barn ska vara önskade av båda sina föräldrar och att de ska komma till för att man vill ha fler barn, inte för att det första barnet ska ha ett syskon.
Nu är din bebis så liten så jag tycker absolut att du kan vänta. Tuffaste tiden (tycker jag) var när barnet skulle skolas in på förskola och det var dags att börja lägga vardagspusslet i Familjen AB; vem lämnar, vem hämtar, vem vab'ar om det behövs, vem handlar, vem städar, hur gör vi med träning och egentid osv.
( Och så ska man prestera på jobbet också fastän man varit uppe på natten med en 1,5-åring som haft svårt att somna om )
Där är det nog bra att se vilken roll ens partner tar, särskilt om det är mannen som önskar fler barn. Är han delaktig och engagerad eller tänker han sig att det är mamman som ska ta största ansvaret?
Säger absolut inte att din man är så och jag har lyckan att ha en väldigt engagerad man själv. Men tyvärr har jag vänner där det blivit status med många barn och där pappan är väldigt.... frånvarande!
En tanke jag hade när sonen var yngre var att vi skulle få nr 2 när första barnet började förskoleklass ungefär. För jag vet att jag har ett stort behov av att kunna planera min egen tid och ta "en sak i taget". Och då hade ju stora varit på förskoleklassen 8-14 varje dag och jag hade fått tid till syskonet utan problem. Nu har vi passerat den gränsen i och för sig men så tänkte jag då.
Tack för utförligt svar! Vi delar lika på föräldraledighet och det är tänkt att vi kommer dela lika på vab, hämtning/lämning etc. Eftersom våra jobb är viktiga för oss bägge. Men det är intressant att du nämner det som den tuffaste perioden, kan tänka mig det! Vi får väl se vad han säger efter att ha varit pappaledig också ;)
Det känns skönt att höra någon som du som valt att vänta. När vi gifte oss förväntade sig "alla" barn efteråt, och när de uteblev kändes det så tungt med allas förväntan, och nu när vi väl har ett barn pratar folk redan om "nästa gång", vilket stressar mig! Min svägerska som har ett barn som är sex veckor äldre än min dotter (dvs drygt sex månader bara) pratar också redan om nästa barn. Har ju knappt vant mig vid att jag har ett barn! :)
Tack för utförligt svar! Vi delar lika på föräldraledighet och det är tänkt att vi kommer dela lika på vab, hämtning/lämning etc. Eftersom våra jobb är viktiga för oss bägge. Men det är intressant att du nämner det som den tuffaste perioden, kan tänka mig det! Vi får väl se vad han säger efter att ha varit pappaledig också ;)
Det känns skönt att höra någon som du som valt att vänta. När vi gifte oss förväntade sig "alla" barn efteråt, och när de uteblev kändes det så tungt med allas förväntan, och nu när vi väl har ett barn pratar folk redan om "nästa gång", vilket stressar mig! Min svägerska som har ett barn som är sex veckor äldre än min dotter (dvs drygt sex månader bara) pratar också redan om nästa barn. Har ju knappt vant mig vid att jag har ett barn! :)