För lite fostervatten HJÄLP SNABBA SVAR amnioinfusion?!?

Jag har en historia med upprepade blödningar (som sannolikt berodde på lågt sittande moderkaka) från v.12. Kom i varierande mängd, allt från bruna flytningar till störtblödningar. Vid RUL såg allt bra ut, men bara dagarna efter kom en ny störtblödning. Nytt UL där det konstaterades för lite fostervatten, fanns några "fickor" med vatten runt fostret. Deras teori var då att de långdragna blödningarna "retat" hål på fosterhinnorna och därav vattenläckaget. Därför hade blödningarna känts så stora för att de var blod + vatten. Blev sjukskrivning och sängläge. En kur med antibiotika också. Men tyvärr startade förlossningen i v.22+1 och det var inget att göra åt det... Vi förlorade tyvärr vår lilla prins, trots att han var alldeles välskapt och perfekt. Obduktionen av moderkakan visade sen att det blivit en infektion ändå (det är största risken vid vattenavgång eftersom det är öppet in till livmodern då)..

Håller tummarna för bättre utgång för dig! Vill inte skrämma upp dig med min historia, utan bara dela med mig. Fostervatten fylls på regelbundet, så om du inte har något läckage så är det ju toppen!

Men som sagt..vår historia hade ju ingen annan förklaring till för lite vatten, än just läckage.

Åh fy! :( beklagar </3 

för mig har det varit helt sjukt började störtblöda i v.9 och tvingade dom att göra en undersökning mest för min egen hälsas skull då jag var helt 100 på att det var missfall men har varit med om utomkvedshavandeskap tidigare där jag hade 2 liter blod i buken och fick akut opereras.. Då såg allt bra ut o de kunde inte hitta anledningen till att jag blödde.. sen vid ett par tillfällen var det som om jag kissa ner mig fast ändå inte, vilket de sa var vattniga flytningar, i torsdags sa dock en läkare att det troligtvis var att jag läckt fostervatten :/ så jag kan ha gått utan fostervatten sedan v12 ungefär(?!!!?) de vet ännu inte vad det beror på och de hittar inga fel på livmoder, moderkaka, urinblåsa eller navelsträng.. så det känns ju som att det är som för er :/ 

Usch, förstår precis. Och det är en psykisk terror att blöda och hela tiden vara skraj inför varje toabesök. Och bara det att måsta ha binda (!) när man är gravid och det egentligen ska vara blodfritt så långt ögat kan nå... Men så länge bebis mår bra är man ju beredd att utstå vad som helst.

Är du sjukskriven nu och om inte, hur ser dina dagar ut? Har du möjlighet att ta det lugnt? Jag vill minnas att jag blödde mer (läckte mer) när jag ansträngde mig. Och stå på din inom vården! Vi hade tur och fick bra hjälp av specialistmödravården.

Har du något uppföljningsbesök inbokat?

Såg nu att du hade återbesök imorgon - lycka till! Håller alla tummar och tår. Uppdatera om du orkar och hör av dig om du undrar något mer kring vår resa. Det är ju inte säkert att det är samma (men det låter onekligen lika..) och jag minns att det kändes väldigt ensamt och att folk ingår närhet inte förstod allvaret innan det barkade helt åt skogen..

Tesslina, Jo det låter ju onekligen lika, har läst varje tråd här på FL om det med o det känns som att flera gått igenom samma, samtidigt som utgången verkar ha varit olika, vissa har iaf fått ha sina barn levande några dagar..

binda har inte ens hjälpt, vissa nätter har jag vaknat i vad som känns som ett blodblandat bad.. jag läckte i v.11-14 nånting till och från sen försvann det. hade en blödning sista gången i mellandagarna och då hade jag ju varit inne på gyn så pass många ggr att jag bara suckade, tvättade av mig och tog på en binda. :/ när jag gjorde RUL var jag ju i godan tro om att allt var som det skulle. De hade ju sagt att det var ytliga blodkärl som blött och vattniga flytningar tidigare.. 

jag är inte sjukskriven, jag arbetar som fritidsledare, just nu bara timanställd så där är det ju lugnt, jag får låta bli att stoja med ungdomarna bara. Så nu har jag tagit ut lite föräldrapenning istället för mitt tidigare barn och är hemma o bara är.. 

men ja, precis som du säger så är det ju om jag är igång, det räcker med en tvättdag så får jag blodblandade läckage nu och stoja med min son eller mina hundar är inte heller ett alternativ alls utan att det stramar och läcker. 

de kunde inte hitta något alls till orsak för dig? var amnioinfusion inget alternativ? 

Nä, tyvärr pratade de aldrig åtgärder egentligen... Förutom sjukskrivning och "ta det lugnt"-instruktioner. Typ "nu håller vi tummarna. För varje dag som går är det en dag närmare chans på överlevnad"... En pärs!
Var snack om att jag skulle läggas in på sjukhus, men då jag har så pass nära till sjukhuset så slapp jag det.

Hoppas att du får mer besked imorgon! Har du fått nån antibiotika? Ta upp det imorgon annars. Jag fick bara en kur på 10 dagar. Risken är att det blir resistent om man äter längre. Men då fick jag ju också infektionen strax efter jag slutat äta medicinen..

Åt även några blodstoppande tabletter minns jag nu! Från RUL och framåt. Minns tyvärr inte vad de hette.. Men de hjälpte, även om det ändå blödde

Tessilina, det är det jag är mest orolig för oxå att de ska bara låta mig vänta tills nått händer.. jag hatar den här väntan o inte veta.. 
hur lång tid tog det för dig från att du fick problem till förlossning? 
vad fick du antibiotika för?

Det beror på hur man klassificerar "problem". Men vid RUL (minns inte exakt vilken gravvecka, men kring 18+ tror jag) såg det ju bra ut (trots blödningar). Men som sagt, fostervatten fylls ju på hela tiden. Så det skulle ju kunna vara så att det vid RUL var en "bra period", dvs. mycket fostervatten. Ett par dagar senare så var det mindre bra. Och typ 3v senare så drog förlossningen igång.. Nåt sånt.

Antibiotikan fick jag för att förebygga infektion i livmodern som kan dra igång en förlossning. Och det var sannolikt det som ändå hände, så jag slutat äta antibiotikan. Fick inte äta längre än 10 dagar. Det är en sån där grej som jag grämer mig över. "Tänk om-scenarion" som kan snurra ett par varv i huvudet.. Tänk om läkaren bara hade låtit mig äta penicillin längre, trots att man inte rekommenderar det.. Kanske att det hade kunnat göra skillnad... (Fast jag vet att det inte ändrar något att tänka så)

Det är nog svårt att låta att tänka så :/

Jag tror inte det fylls på för min del, verkar inte så även om jag hoppas. Idag ska vi ju tillbaka till förlossningen för återbesök o hoppas på ett mirakel..

Jag håller tummarna för dig! Har tyvärr (eller kanske bra) ingen egen erfarenhet.