• ErikaST80

    Yrkesarbetande småbarnsmammor - hur gör ni?

    Jag har två små barn som jag lämnar och hämtar på förskolan sedan de var 18 månader. Jag har jobbat halvtid för att hinna med lämning och hämtning samt restider till och från jobbet. Jag vill inte att barnen ska få för långa dagar. Jag kommer varje eftermiddag med andan i halsen och hämtar dem.

    På grund av påtryckningar från min man behöver jag nu jobba mer. Jag har en heltidsanställning men siktar på att jobba 80% av hänsyn till barnen. De skulle behöva vara på förskolan från 08:00 till 17:30 om jag arbetar 80%.

    Jag är gift med barnens pappa. Vi bor tillsammans. Han vägrar att lämna och hämta barnen på förskolan och han gör sig ingen brådska hem från jobbet. Han är borta från hemmet 11 timmar per dag.

    Om ett barn blir sjukt är det alltid jag som vabbar - han vägrar. Det är alltid jag som följer med barnen till läkare och BVC, och det innebär att jag ofta måste ta ledigt från jobbet eller vabba. 

    Det är pappan som vill att jag yrkesarbetar mer för att jag "ska kunna betala min del av hushållsutgifterna", som han uttrycker det. Men han gör inget för att avlasta mig så att jag kan jobba längre dagar utan att även barnen får längre dagar på förskolan.
    Och fortfarande: Blir något av dem sjukt  - då är det jag som måste vabba.Han kommer absolut inte att göra det, har han klargjort.  

    Jag jobbar gärna 80%, och till och med 100% - bara barnen får det bra.

    Jag vill tillägga att jag har dubbelt så hög lön som min man. Så om vi turades om att lämna och hämta barnen och vabba så skulle vår ekonomi bli mycket bättre.

    Finns det någon i liknande situation som kan berätta hur ni gör för att få barn och jobb att gå ihop när mannen inte ställer upp för dem dagtid? Är så här långa förskoledagar vanligt/normalt för barn under 3 år?

    Om mannen vill jobba på heltid som vanligt under småbarnsåren, och ni själva måste sköta allt kring barnen och ändå jobba och till och med öka er arbetstid på grund av att maken vill det - hur har ni burit er åt?


    Hyrt en nanny? Men det kostar ju också pengar!
    Låtit barnen gå längre dagar på förskolan?
    Skilt er för att mannen ställer orimliga krav på er? Visserligen måste en ensamstående mamma jobba mer, men då slipper jag i alla fall irritera mig på en man som vill leva livet precis som innan barnen.


     
  • Svar på tråden Yrkesarbetande småbarnsmammor - hur gör ni?
  • Jobbmamma

    Det låter som att din man bestämmer över dig och skiter i vad du känner och tycker. Vad får du ut av att vara gift med honom?

    Min analys är att ni behöver jobba på er ojämställda relation. Det är där problemet ligger.

    Vägra att vabba själv och kräv att han bidrar mer i hushållet och vården av barnen - vad händer då?

  • Rani

    Hur jag hade gjort? Jag hade lämnat en sådan man.

  • Ramborg

    Jag hade inte velat leva med en man som inte delar föräldraskapet med mig.


    42.
  • Magdalena03

    Men om du tjänar dubbelt så mycket och jobbar halvtid så drar ni in lika mycket? Dessutom gör du allt med barnen? Om du tycker att ni klara er ekonomiskt så tycker jag att du fortsätter på halvtid så att barnen har det bra, det är väl ändå viktigast? Kanske måste ni skilja er, hans inställning verkar lite märklig. Kan ni prova familjeterapi, ni har ju ändå barn ihop? Men han verkar extremt egoistisk, har han alltid varit det?

  • Tow2Mater
    ErikaST80 skrev 2016-01-27 16:23:09 följande:

     Är så här långa förskoledagar vanligt/normalt för barn under 3 år?


    Svar ja. Men det är onormalt att man inte hjälps åt.
  • Catti41

    Jag hade aldrig skaffat barn med en person som inte delade på föräldraskapet med mig.

    Jag tror ditt liv blir enklare om ni skiljer er, du skaffar en liten lagom lägenhet nära ditt jobb och jobbar 75% och gör av dig med dödvikten som inte tillför något. Han kommer troligen inte vilja ha barnen något, men det är ju ingen skillnad mot hur du har det nu.

  • Monkii

    Hur kan han ställa krav på dig men du kan inte ställa krav på honom?

  • Anonym (Sara)
    Catti41 skrev 2016-01-27 18:12:08 följande:

    Jag hade aldrig skaffat barn med en person som inte delade på föräldraskapet med mig.

    Jag tror ditt liv blir enklare om ni skiljer er, du skaffar en liten lagom lägenhet nära ditt jobb och jobbar 75% och gör av dig med dödvikten som inte tillför något. Han kommer troligen inte vilja ha barnen något, men det är ju ingen skillnad mot hur du har det nu.


    Word!!!
  • Anonym (först en rejäl lön)

    Jag hade aldrig övervägt barn utan att först skaka hand på vem som är hemma, hur länge, att man delar vabben på årsbasis, hur man ska klara veckan när båda jobbar osv.

    För att min karriär är viktig för mig och jag har investerat mycket pengar och många långa år av studier för att få göra det jag gör. Så med din man hade det varit ajöss och goodbye innan barn.

    Vi skolade in strax efter att vårt barn blev 1 år, hade avlastning av föräldrar som hämtade ett par eftermiddagar och försökte jobba omlott så en lämnar lite senare och en hämtar lite tidigare. Vid 3 år så gick vår son nog 8.15-17 på förskolan flera dagar i veckan, och han hade jättekul där.

    Vissa morgnar ville han kanske inte gå, men kom han bara dit var det full rulle och på kvällen var han ännu mer bestämd att han inte ville hem för han ville leka mer, och gärna vara med lite större barn.

    Vi har nu en självständig och välanpassad 11-åring, och ingen pedagog eller lärare i omgivningen har hittills märkt några men av detta förfärliga helveteshål som en del uppenbarligen tror att förskolan är.

  • Gräddnosen

    Tvinga honom att följa med på familjerådgivning. Vägrar han, skilj dig! Du kan inte fortsätta leva med en man som dikterar sådana krav. Hur är han som pappa egentligen? Han verkar ju inte vilja umgås med sina barn. Sorgligt!

Svar på tråden Yrkesarbetande småbarnsmammor - hur gör ni?