Hatar mina bröst
Hej. Jag känner att mina tankar om mig själv börjar gå överstyr. Jag hatar min kropp. Jag har alltid hatat min kropp, så länge jag kan minnas. I mellanstadiet sa jag till min bror att jag hatar mina tjocka lår. Jag har hatat dem sen dess. I högstadiet var jag tillsammans med en kille som behandlade mig riktigt illa. Ena dagen var han jättegullig och nästa berättade han för mig hur otroligt ful och äcklig jag var. Han brukade prata om hur små bröst jag har, och sa även att jag hade varit så snygg om det bara inte var för att jag hade så små och fula bröst. Han brukade även gå runt till sina kompisar tillsammans med mig och prata om mina bröst och hur jag borde ha större bröst. Jag är idag 24 år och hatar min kropp så jävla mycket. Jag är medveten om att jag inte är överviktig eller så, jag har alltid varit hyfsat smal liksom, normalbyggd så att säga (om det nu finns något normalt). Jag har haft ätstörningar och fram och tillbaka och hållit på och mixtrat med maten på alla möjliga sätt - lite kalorier, lchf osv osv. Tränat 4-5ggr/vecka och tvingat mig ut när jag inte mått bra. I nuläget tränar jag mycket men äter hyfsat normalt och har starka benmuskler och synliga magrutor. Men mina bröst har ju blivit ännu mindre i och med att mitt kroppsfett har gått ner ännu mer. Jag hatar när det blir en skarv mellan bh:n och brösten. Jag hatar när min kille tar på min kropp, speciellt mina bröst. Jag håller ofta för så han slipper ta på de äckliga, små brösten eller se hur små de är. Jag känner mig så jävla okvinnlig. Varför kunde jag inte iallafall få ha C-kupa? Jag vill vara en kvinna med bra självförtroende som accepterar sin kropp för de den är och vet hur otroligt oattraktivt det är med osäkra kvinnor, det har jag också fått höra. Hur i helvete tar jag mig ur detta? I tio år (och ännu mer) har jag gått runt och hatat min kropp, och det tycks aldrig ge sig. Hur accepterar jag mina bröst? Hur accepterar jag min kropp? Jag hatar mig själv så himla mycket. Har någon varit i samma sits och tagit sig ur det? Jag vill bara må bra.