Barn som har sönder leksaker - konsekvens?

Ja, konsekvensen av att barnet har sönder en leksak är just att den är sönder. Mitt ena barn hade sönder otroligt mkt leksaker. Rekordet är på några minuter. Jag har resonerat att det har varit för klena leksaker. Vi köpte mer tåliga. Vi valde även bort leksaker i svagt material. Konsekvensen blev att vissa leksaker inte köptes. Nä, mitt barn gjorde det inte med flit. Det fanns ingen mening med "straff".

Jag förstår inte riktigt om du menar att han i princip gör det med flit eller om det verkligen är olyckor hela tiden, att han tappar saker, drar i dem för hårt, slår ner dem från bord osv? Är det det senare så är det ju bara att vänta ut en synnerligen klumpig ålder och låta bli att ge honom saker som kan gå sönder lätt, samt se till att syskonets saker är skyddade. Ex genom en regel som säger att man inte får låna saker utan att fråga först.

Om du tror att han gör det med flit så är ju frågan varför? Vad får han ut av det? Blir det massa negativ uppmärksamhet varje gång något går sönder?

Det har ingenting med materialet att göra. Är man oförsiktig gång på gång så är det med flit enligt mig. Senaste saken släppte han från sin loftsäng tex. Är man 7 år så tycker jag att man borde veta bättre än att ha sönder sina och andras saker!

Med flit låter ju hårt men det är ju i princip aldrig olyckor om man säger så. Han kör in bilar i väggen, slår svärd i väggen, slänger ner saker från sängen osv.

Det handlar väl mer om att han är oförsiktig men jag kan ändå inte känna att det är okej. Vid 7-årsålder så tycker jag att det borde ha blivit bättre, för det har pågått sen han var i 2-årsåldern.

Att han dessutom har sönder sin systers saker börjar bli för mycket. De leker ju ofta tillsammans och delar rum, vilket gör det svårt att få honom att be om lov att låna saker.

Jag kan inte tycka att det är okej att ha sönder saker gång på gång på gång.

Det handlar nog mer om att han är lite för våldsam i sina lekar än att han med vilje försöker ha sönder sakerna.. Säger som tidigare. Vissa leksaker kanske är för klena för hans lekar? Min son ha sönder saker med flit! Men det är för att hans Pappa är väldigt snabb med att köpa nytt, han är ju inte dum! Men jag har svårt o se varför din son skulle ha sönder dom med flit, han förlorar ju på de.

Som jag ser det så får det konsekvenser av sig självt: saker går sönder och slängs, han har färre leksaker (vilket snarast är en fördel i dagens konsumtionssamhälle). Det finns saker som man måste vara mer försiktig med annars får man bara leka med dem under direkt övervakning: andras saker, arvegods, biblioteksböcker... 

Hjälp honom att hålla reda på något specifikt, ta hand om och känna stolthet över. Kanske någon samling eller någon "värdefull" ömtålig prydnadssak eller fjärrstyrd grej så han kan öva sig på det med.

Och i övrigt så ser ni till att han har gott om oömma saker att leka med. Kartonger, återvinningsmaterial och andra saker som är som gjorda för att leka kort och intensivt med är också bra. Mest för att visa att ni accepterar honom för den han är och för att inte göra så stor grej av det hela.

Rimligt är väl att inte ersätta hans leksaker utan han får leka med dem trasiga. Gör han sönder syrrans saker får han köpa en ny med sin veckopeng/genom att dra in lördagsgodis eller nåt (eller ja, ni får ju köpa en ny och han får betala av. Ni kan ju själva bestämma hur länge). Vid sju år bör man kunna vara försiktig med åtminstone andras saker. Det kommer att svida för honom men så lär han sig att vara försiktig och att han måste ersätta det han förstör.

Skulle rekommendera att ni sätter er ner och skriver tillsammans ner familjens regler (och konsekvenser) och låter alla skriva under, så gäller det alla :)

Rimligt är väl att inte ersätta hans leksaker utan han får leka med dem trasiga. Gör han sönder syrrans saker får han köpa en ny med sin veckopeng/genom att dra in lördagsgodis eller nåt (eller ja, ni får ju köpa en ny och han får betala av. Ni kan ju själva bestämma hur länge). Vid sju år bör man kunna vara försiktig med åtminstone andras saker. Det kommer att svida för honom men så lär han sig att vara försiktig och att han måste ersätta det han förstör.

Skulle rekommendera att ni sätter er ner och skriver tillsammans ner familjens regler (och konsekvenser) och låter alla skriva under, så gäller det alla :)

Håller med om ovanstående men undrar också varför ni slänger leksaker som går att laga? Vad är ert mål med det? Uppmuntra konsumtion? Öka sopberget? Straffa honom?

Det vore betydligt mer pedagogiskt om ni lagar dem tillsammans, då kanske han tom får bättre förståelse för material och hållbarhet.

Låt syskonet få ha ett låsbart skåp för sina leksaker.

Det finns ju också solida träleksaker som är svåra att ha sönder utan verktyg, men om han leker så vilt kanske syskonet går sönder då istället?

Sedan är det bra att komma ihåg en grundläggande regel när det gäller gåvor: ger du bort något till hör det inte längre dig, utan personen du gav det till. Denne får då göra det hen behagar med gåvan, inklusive ha sönder den. Det verkar på ditt inägg som om att du lider mer än barnet av att han har sönder sina egna saker, men de är faktiskt hans, han får göra vad han vill med dem.

Däremot är det naturligtvis inte ok att förstöra andras egendom.

Men är det här ett problem även hos andra? Eller bara hemma? För om han är så oförsiktig så tycker jag att det borde märkts hemma hos kompisar/vänner med barn?

Om han slänger ner saker från en högsäng så skulle jag nog säga att han gör det med flit, för om man är sju år och ni har tjatat om det här i flera år så vet han ju att grejerna kan gå sönder, men väljer/kan inte hindra sig själv från att göra det ändå. Och då är ju frågan varför. Litegrann som barn som slåss, de vet ju att det är fel men gör det ändå det hjälper alltså inte att ni säger det igen. Hur reagerar ni när han har sönder saker? Vad säger ni?

Beträffande syskonets saker så är nog ändå enda sättet att hennes saker måste vara undanplockade och sedan har ni en strikt regel om att dessa inte får röras. Punkt. Då blir det inget tjafs kring "men jag bara lånade och råkade..." Om hon väljer att låna ut saker till honom när de leker, ja, då är det något mellan dem.