Flört med upptagen kollega.

Det kan funka.

Men risken är att det bara blir kul ett tag pga han vill komma bort lite hemmifrån och du blir hans lilla slam-piece.

Att han är upptagen är inget som du behöver har ångest för han är vuxen och får ta konsekvenserna av sina handlingar, tråkigt bara när det är barn med i bilden.

Det är svårt att säga. Alla är olika. Men, generellt.
Som du säger själv, den moraliska aspekten har du koll på och det är dessutom inte ditt ansvar om han väljer att vara otrogen. Man ska kanske inte uppmuntra till det, men det är inte ditt ansvar, utan hans. 
Men det jag skulle göra skulle vara att vara väldigt tydlig att "ska det här bli mer än vänskap så får du fatta ett beslut i din nuvarande relation". Många skyller gärna på att det inte är så enkelt att lämna en relation med barn i - men det är egentligen skitsnack. Antingen så gör man det, eller inte. Det finns inga gyllene tillfällen att göra slut - så det finns inget att vänta på. 
Vill ha dra ut på det, testa gräset på andra sidan osv så finns det risk att han kommer göra samma sak mot dig på sikt. Och om du sätter dig själv i den sitsen, är det en karl du vill vara ihop med?
Däremot - en rakryggad man som står upp för både sin nuvarande och sin nya och gör slut ordentligt har inget att skämmas över (eller åtminstone inte fullt lika mycket).

Sedan ska det tilläggas att om det är så att han börjar känna att det börjar bli tråkigt och på rutin hemma så blir det där gräset på andra sidan som sagt väldigt mycket mer lockande. Det kan mycket väl vara så att han klickar med dig just för att han har ett stort behov av att få känna sig uppmärksammad. I sådana här situationer skulle jag säga att det finns en stor risk för att du blir utnyttjad. 
När han inser att du oxå bara är mänsklig så drar han tillbaka till sitt ex eller till nästa grönbete.

Men det går ju inte att veta. Det finns fina människor som lämnar sin nuvarande för att få chansen att leva lyckliga resten av sitt liv med sin stora kärlek, som de faktiskt är trogna mot. 

Jag skulle vara väldigt, väldigt försiktig om jag vore du, för det enda som är säkert är att du spelar med mycket större risker än om ni träffats och båda varit singel. 

Jag kan nog förstå attraktionen och lockelsen, som kanske dessutom blir starkare av att det är omöjligt eller förbjudet, även om man har en inre moralisk kompass... men jag vet inte.

Jag tror ju inte att människor egentligen av naturen är monogama. Att han är sugen på dig behöver inte vara ett symptom på att hans förhållande är dåligt. Får han ingen uppmuntran av dig kanske han stannar kvar i sitt förhållande och allt är frid och fröjd tills han träffar nästa tjej? Skulle han lämna sin tjej för din skull och ni skulle inleda ett seriöst förhållande, skulle du för alltid känna till att han har gjort det här mot sin förra och kan göra det mot dig när er förälskelse har avtagit. Vill du verkligen vara ihop med någon som du redan vet kan vara otrogen?

Det är av den här anledningen som jag bara är öppen för lediga killar...

Ni har helt rätt damer! Än så har inga känslor skövlats så jag sitter ganska säker. Är passiv just nu... Så svårt. Men de är ganska kul såklart!

Och vi har ju i princip kramats en gång och inte mer haha! Så är inte ens säkert jag uppfattat hans signaler rätt :)

Fast det är väl hennes ansvar om hon medvetet väljer att delta i en otrohet eller ej?
Om någon annan ber en delta i något som är moraliskt fel så kan man väl säga nej? Vad spelar det för roll vem som initierar det om det i slutändan leder till att man deltar i att bedra och förnedra en annan människa?

Om Lasse ber Kalle delta i att göra inbrott hos Nisse, är det ok för Kalle att säga ja bara för det inte var hans ide från början? Är det helt omöjligt för Kalle att säga nej?
Om de senare skulle åka fast tror du "det var inte min idé, jag bara hängde med" kommer hålla i rätten?

Jag tror faktiskt du inte vill ha goda råd, jag tror det du söker är medhåll. Någon som säger att det är helt ok att göra så och att det kommer gå jättebra så att du lättare ska kunna köra över ditt samvete. Du slits mellan ditt begär och ditt samvete och försöker hitta sätt att kringgå ditt samvete, rita om kartan så att det du vet är fel ska bli rätt. Det kommer du säkert lyckas med, människor är extremt duktiga på att ljuga för sig själva när de vill, men samvete kommer du aldrig bli av med det helt, du vet ju innerst inne att det är fel och det kommer förbli så, med tiden kommer du hitta sätt att döva det och kringgå det, men det kommer aldrig försvinna helt och du kommer må därefter. Att vara älskarinna fungerar säkert bra om man saknar samvete eller moral, men har man ett samvete och normala moraliska värderingar tror jag man sällan mår bra av det.

Hur gamla är ni du ts och flörten? :)

Om man jämför otrohet med brottslighet så har man nog inte så stor kunskap om vilka mekanismer det är som får någon att bli otrogen från första början. Jag hade kunnat hålla en lång föreläsning om det, men inte på obetald tid. Om du är intresserad, läs en bok, gå på en föreläsning eller googla lite i största allmänhet. Otrohet är inte "gott" men det är inte brottsligt, utan det som får en att börja se sig om efter grönare gräs är en högst naturlig reaktion i kroppen. Vad man GÖR därefter är det som kan vara mer moraliskt tveksamt.

Däremot vill jag igen säga att jag skrev redan i mitt första inlägg:
"Som du säger själv, den moraliska aspekten har du koll på och det är dessutom inte ditt ansvar om han väljer att vara otrogen. Man ska kanske inte uppmuntra till det, men det är inte ditt ansvar, utan hans.  
Men det jag skulle göra skulle vara att vara väldigt tydlig att "ska det här bli mer än vänskap så får du fatta ett beslut i din nuvarande relation". "

Jag gör tydligt i att jag tänker inte kritisera TS just eftersom TS redan själv klargjort att hon förstår vad det är hon egentligen tänker och hon undanbeder oss klart och tydligt att daska henne med moralkängan.

Och avslutningsvis skulle jag absolut aldrig någonsin vilja lägga ansvaret för min partners trohet i händerna på en utomstående kvinna. Jag räknar med att han är trogen mig oavsett om tusen fotomodeller står nakna på kö framför honom. Och skulle han vara otrogen, så skulle det vara han som jag skulle ställa till svars. 

Jämförelsen med brottslighet håller alldeles utmärkt om den görs i princip och inte bokstavligen, jag tror inte det behövs någon doktorsgrad i varken psykologi eller etik för att förstå att otrohet och inbrott inte är samma sak bokstavligen, däremot går det alldeles utmärkt (om man inte överanstränger sig för att spela dum) att förstå kopplingen mellan att vara delaktig i en moraliskt tvivelaktig handling (laglig eller olaglig) och medskyldighet. Om man per automatik blir medskyldig om man deltar i att begå ett brott så gäller samma princip vad gäller otrohet, begreppen medverkan och medskyldighet gör ingen skillnad på om det är en laglig eller olaglig handling.... föreslår att även du googlar och slår upp vad begreppen medverkan, medhjälp och medskyldighet handlar om.

Självklart är det din partner som bär huvud ansvaret för ett eventuellt "brott" mot er relation, dock betyder inte det att medhjälparen per automatik är helt oskyldig, personen gick trotts allt fullt medvetet med på att delta i vad din partner gjorde mot dig. Hela poängen med begreppet medhjälp och medskyldighet går ut på ett delat ansvar, dvs en bär huvudansvaret medhjälparen bär sin del av ansvaret pga sin inblandning. Och faktiskt så tror jag inte ens du (oavsett hur neutral du försöker låta) skulle vilja socialisera med personen som medverkat i att bedra dig.

Jag säger inte att jag inte förstår liknelsen. Vad jag menar är att otrohet är en fråga med väldigt många sidor. Om det var så att jag gjorde inbrott på Felix för att stjäla mat för att mina barn svälter? Är det fortfarande lika fel? Vi kan inte sitta här och "veta" någonting om varken TS, mannen i fråga eller hans partner. 

Jag har heller aldrig påstått att jag skulle vilja vara kompis med den nakna fotomodellen. Men jag förstår inte, varför ska TS fundera över ifall en utomstående person skulle vilja vara kompis (socialisera) med henne.

Jag vet att det är enkelt och lite mer "passande" att anklaga den utomstående när det handlar om otrohet. Det är så otroligt mycket jobbigare att ta frågan dit den verkligen hör hemma, till sin egen relation. Tro mig, mitt svar hade varit helt annorlunda om TS hade varit mannen med barnet och sambon och inte kvinnan på jobbet som tycker att han är het.Jag hade aldrig uppmuntrat till otrohet, om det är det du försöker insinuera. Jag har t.om sagt till TS att hon bör se till att mannen får ordning på boet innan han får mer än vänskap med henne. Så jag citerar mig själv här nedan, så får du gärna läsa igenom mitt svar igen innan du fortsätter att gå på mig i varje fall.

TS har gjort klart att hon fattar att hon leker med elden och inte vill få en moralpredikning och jag har gett henne ett uppriktigt svar med respekt för hennes fråga.

Alla handlingar har många sidor, alla anser sig ha en legitim anledning till sina handlingar, men det betyder inte att andra människor håller med om det. Som svar på din liknelse så har nödfall, dvs fara för någons liv alltid företräde framför etiska frågor, så ja om du tvingas stjäla för att förhindra att dina barn svälter ihjäl så har det företräde. Men att ligga med någon annans man räknas väl knappast som ett nödfall eller ? Det är inte direkt så att någon dör om man låter bli att göra det?

Behöver vi verkligen ha alla detaljer för att veta att det är omoraliskt att medverka i att bedra en annan människa?

Det var inte TS som skulle socialisera med någon, frågan var riktad mot dig eftersom du påstod att du skulle lägga hela ansvaret på din partner. Om så är fallet varför skulle du då inte vilja kompis med den andra`? Om personen inte gjort något fel och är helt oskyldig så finns det väl ingen anledning att inte kunna vara vänner?

Du är fortfarande inne på att påståendet medhjälp=medskyldighet går ut på att lasta HELA ansvaret på en utomstående för att det skulle vara mer "passande". Det är inte vad det går ut på, att vara medskyldig till något innebär att man DELAR ansvaret med någon annan pga att man medverkade i vad personen gjorde. 

Ja TS har gjort klart att hon inte vill ha "moralpredikningar", jag tror dock tråden inte handlar om att få råd, utan om att få medhåll för att döva sitt samvete. Det är väl ganska självklart att man inte vill höra kritik om man överväger att göra något omoraliskt? men frågan är om man inte borde få höra det ändå?, Är det verkligen bra att bara få uppmuntran till att göra något omoraliskt?

Närmre trettio är vi båda två.

Var nyss i liknande situation med en kille som bytte jobb för någon månad sedan. Även samma ålder på oss ungefär. Situationen att vi båda är upptagna.

Efter att vi haft sex så "försvann" han.

Jag har heller inte hört av mig. Men tänker ofta på honom. Det hade nog inte kunnat bli bra, jag hade inte litat på honom i en relation, och jag tror han systematiskt gör som han gör.

Startar flirter, har sex, drar. (även när han inte byter jobb).

Tråkigt att höra! Jag har inga som helst förväntningar och försöker att inte ta intiativ. One night går utmärkt för mig. Men jag vill veta vad som gäller isåfall. OM det nu blir något. De har jag inte bestämt för mig ännu. Lutar åt att jag låter de dö ut innan de blir känslor involverade :)

Jag kände något liknande. Alltså, både han och jag hade inte tänkt göra något, det var över en lång tidsperiod detta hände. Sex en gång som sagt, sista dagen vi träffades. Jag hade kunnat tänka mig vara hans vän, för vi var jättebra kompisar också.Men kanske han tvivlade på att han elle rjag skulle klara det, och kanske hade det varit lite väl taskigt mot våra respektive.

Så himla svårt! Förr hade jag en sån tydlig linje mellan rätt och fel. Etik och min moral, jag var verkligen stenhård. Med åldern verkar den ha ruckats.

Jag minns jag avslutade en vänskap med en tjejkompis för hon var otrogen mot sin man, vad hände med min moral nu som senaste 5åren?

Eller så är det kanske så att det är lättare att dra gränsen på andras handlingar än sina egna? Det är väl alltid lättare att hitta kryphål när det är man själv som utsätts för frestelse.... Jag tror att det inte är förrän ens moral sätts på prov som man verkligen visar vad man går för. 

Har du egentligen särskilt mycket att vinna på att leva ut de där känslorna? Han är upptagen med barn, så alternativen är att ni sabbar en familj och skapar ett skilsmässobarn, eller att han går bakom ryggen på henne och du degraderas till nån sunkig älskarinna som han inte kan visa sig med i dagsljus. 
Du lär ju inte kamma hem några plusppäng på jobbet heller.

Även om han är fin så finns det ju så otroligt många fina män därute. Som är singlar. Och inte jobbar på ditt jobb. Kväv den här förälskelsen genom att hålla kontakten så liten som möjligt, och frossa i allt annat som kan skingra tankarna. Dejta nån t.ex.!

Håller faktiskt med, försök att inte göra det. Försök tänka att han kan göra det mot dig lika gärna, och troligtvis kommer. Jag tycker mig läsa att du har lite känslor, precis som jag hade, och kanske har.

Svårt.

Nej där har du fel, kärlekskänslor är där noll däremot är där en attraktion och dom känslor jag för honom just nu är bara sexuella och inget annat haha! Men ni har rätt damer. Nu backar jag och hittar någon annan :)