Jobbig sits med bonusbarn

Hej

Träffade en underbar kvinna ifjol som är ensamstående med 2 barn som är 6 och 11. Deras relation med sin pappa är jobbig då han fanns där bara när han kände för det. Var och är fullt införstådd med situationen då jag själv är ett skilsmässobarn, men allt spårade ur mer ju längre tiden gick. Så fort vi 4 skulle göra något så var allting skit, tråkigt m.m och det gick så långt att den äldsta sa rakt ut att han inte ville leva längre utan bara dö och försvinna. Den lille började slå och klösa sig själv i ansiktet. Har även kommit fram att pappan sagt till den lille att akta sig för mig, att jag aldrig kommer bli familj och att mormor och morfar kommer alltid tycka mer om pappa än mig, vilket jag fått höra 2-3 ggr i månaden. Den store går numera hos BUP, och snart även den lille då han hotat med att rymma ifrån dagis och sticka en kniv i sig. Mamman håller på för fullt att lösa saker med skola, kuratorer och nu även kanske stödfamilj.

Mitt i allt detta försöker jag ha ett förhållande med en kvinna jag älskar, men vi har ingen tid för varandra. Kan aldrig göra något själva, och hon är väldigt ofta ledsen då hon knappt får något stöd av sin omgivning. Då jag inte har egna barn, men vill så gärna också ha en familj så vet jag inte vad man ska göra. Hon vill att vi ska skaffa barn, men det känns så fel att mitt första barn ska komma till världen under dessa förutsättningar.

Vad gör man?