Funderingar till er män som lever i en relation med en kvinna...

Varför hade han inget hem att ta hand om? Tog du honom direkt från mamma?

Inte mamma, sov på sin släktings soffa..

Jag kan hålla med dig till en viss del. Nu kanske du bara vill ha killar som svarar men jag tänkte tala om lite hur det är hos mig o sambon samt innan. Den största skillnaden sen jag flyttade in till honom har blivit att han har inte lika många och stora hemma fester. Vi har haft en del men de har inte varit i samma grad. Men alla hans kompisar har ju skaffat familj eller "vuxit" upp. Däremot är gubben ute och festar mycket fortfarande o åker på massor av kryssningar. Tillsammans med kompisar, arbetskamrater o ibland med mig o gemensamma vänner. Han tar inte mer ansvar för hemmet, mat, kläder osv utan det är jag som fixar allt. Han skötte ju sånt förut då han bodde själv men som han själv säger så har han blivit otroligt bekväm och bortskämd. Men han lever fortfarande loppan o festar. Så den största skillnaden är just hemma festerna. :)

Ja tror dina teorier stämmer rätt bra iaf för mig. Tyvärr tror jag att många kvinnor tar på sig uppgiften och på något vis anser att de har final say när det gäller vad som ska göras och många män bara tar det av ren lathet. Ska man kunna hävda sin frihet som man så gäller det att klargöra att det faktiskt inte är kvinnan som bestämmer när det ska städas vad som ska ätas och när det är ok att gå ut med kompisar. Men för att kunna hävda det kan man inte ligga på soffan o lata sig utan man får visa lite initiativ och faktiskt göra saker som behövs göras på eget kommando. Sengäller det även att kvinnan fattar att det inte står o faller med henne. Det är nämligen ytterst sällan det är så.

Så du menar att det faktum att han - sedan han flyttade ihop med dig - avkrävs ett visst ansvar för det gemensamma hemmet och vardagslivet innebär att han har  förlorat en del av sin frihet? 

Hur tänkte du nu?!

Som vuxen och myndig så ingår sådant där trist som att arbeta och försörja sig, diska, handla etc. Det tragiska är väl snarast att du känner att du måste ge honom dessa uppgifter? Hur gammal är han?

I viss mån kan det vara som du beskriver, men det har ju väldigt mycket att göra med hur man är som individ och hur tjejen är som individ. Är du en person som älskar att leva relativt oplanerat så blir det kanske lite tråkigt ifall man flyttar ihop med någon som storhandlar och planerar middagen två veckor framåt och inte vill ändra på detta. 

Ofta tror jag också att man lägger någon slags regel på sig själv (båda i förhållandet) att man måste eller bör göra så mycket som möjligt ihop. Är man olika så funkar nog förhållandet bättre ifall man erkänner för sig själva att det är helt ok att göra saker på egen hand. 

Ja, det anser jag faktiskt, eftersom han i sitt förra "hem", där han bodde på soffan, inte behövde betala hyra, mat, städa, diska, tvätta etc, utan snarare blev uppassad på, och ägnade all sin tid åt jobb eller nöjen. Jag tror han tyckte det var rätt skönt, men upplever det också som att han tycker det är skönt att ha ett "vuxenliv" med ansvar och måsten, och dessutom dela det med mig. Ville därför veta hur män upplever det, hur det ena väger upp det andra. 

Vi båda är 20, och anledningen till att jag ger honom dessa uppgifter (vi delar självklart på sysslorna) är att annars blir de inte gjorda. 

Att bo på nåns soffa och bli uppassad är inte frihet. Är det så att han inte vill göra trista sysslor hemma får han väl offr sin självstäldighet.

Det är ju DU som förlorat din frihet genom att måsta agera mamma åt en vuxen man.

Jag får tala om för mina barn att de ska packa upp sina gympakläder och lägga sin smutstvätt i tvättkorgen......men de är 2, 6 och 8 år. Deras pappa klarar sådant alldeles på egen hand .

En viss sorts frihet är det väl? Frihet från ansvar.