Anonym (ghjkl)

Äldre 12 Feb 08:23

51 svar

Mitt bonusbarns medicinering oroar mig.

Mitt 5-åriga bonusbarn har precis fått diagnosen ADHD med inlärningssvårigheter samt autism av ngt slag, vet inte exakt vad då pappan glömde vad mamman sa. Inte asperger iaf.

Jag och min man är lite fundersamma över ADHD diagnosen då barnet här är väldigt väldigt lugnt och stillsamt, mina syskonbarn utan diagnoser är BETYDLIGT mer livliga och även andra barn med ADHD diagnoser har varit v'ldigt annorlunda i sitt beteende gentemot bonus. Men, nu har mamman efter många turer fått den diagnosen på barnet så jag hoppas att den inte satts för lättvindigt.

Nu har barnet precis fått medicinering. Dels circadin för att kunna somna/sova bra och dels något annat som jag inte uppfattade namnet på (pratade i mobil med maken och det sprakade en del).

Jag tycker inte att medicinering låter som en bra utväg för en 5-åring, särskilt inte efter detta: www.svt.se/opinion/article2429200.svt

Kan också påpeka att under tiden mamman tjatat om utredning så har hon även ringt oss och velat att vi ska stödja henne (med det menar hon bekräfta det hon har skrivit ner om barnets beteende) men vi har sagt att vi inte skriver under på något som vi inte vet om det stämmer. Här har vi som sagt inga som helst problem med vare sig koncentrationen, sömnen eller maten. Inte heller far han omkring och skriker, kastar grejer. slåss etc. Vi har däremot inte motsatt oss utredning, upplever hon problem så gör hon och bör få hjälp.

Är det någon här som har haft sitt barn på långvarig medicinering (3 år eller mer) som kan berätta lite?

Anonym (n)

Äldre 12 Feb 08:28

#1

vad menar du med "vet inte exakt vad då pappan glömde vad mamman sa". Om ett barn går på utredning tar det ganska lång tid och båda föräldrarna kallas och måste godkänna osv. Hur kan pappan inte veta något? Är han inte vårdnadshavare?

När vår son utreddes fick vi komma på ett avslutande möte där de gick igenom hela utredningen med oss (utan barnet) och förklarade allt och vi fick ställa frågor. Det måste pappan kunna få också, om han inte varit med på det, åtminstone per telefon. Man brukar också få ut alltsammans på papper.

Anonym (ghjkl) Trådstartaren

Äldre 12 Feb 08:36

#2

Anonym (n) skrev 2016-02-12 08:28:52 följande:

vad menar du med "vet inte exakt vad då pappan glömde vad mamman sa". Om ett barn går på utredning tar det ganska lång tid och båda föräldrarna kallas och måste godkänna osv. Hur kan pappan inte veta något? Är han inte vårdnadshavare?

När vår son utreddes fick vi komma på ett avslutande möte där de gick igenom hela utredningen med oss (utan barnet) och förklarade allt och vi fick ställa frågor. Det måste pappan kunna få också, om han inte varit med på det, åtminstone per telefon. Man brukar också få ut alltsammans på papper.

Han är vårdnadshavare men båda måste inte vara med. Varken mina barns pappa eller min man har varit med alls under utredning. Mitt barn utreddes för flera år sen dock och har asperger, det är därför jag vet att bonus inte har asperger för det hade min man kommit ihåg. (Jag tänker att mamman kan ha sagt atypisk autism, för det tror jag min man har, men jag vet som sagt inte) Däremot har jag för mig att min man skrivit på ett godkännande om att utredning får göras.

Bonus utredning har tagit max 6 månader, jag tror det är 4 månader, men kan inte säga säkert. Vet inte hur lång tid det vanligen tar, för mitt barn tog det kort tid men hon var äldre och kunde prata för sig själv samt att diagnosen är så klockren på henne, vet inte om det spelar in.

Vi har inte fått några papper på det hitskickat, bara ett meddelande om att utredningen avslutats.
Det stod inget om vad man kommit fram till i brevet.

BioBonus

Äldre 12 Feb 08:39

#3

Anonym (ghjkl) skrev 2016-02-12 08:23:02 följande:

Mitt 5-åriga bonusbarn har precis fått diagnosen ADHD med inlärningssvårigheter samt autism av ngt slag, vet inte exakt vad då pappan glömde vad mamman sa. Inte asperger iaf.

Jag och min man är lite fundersamma över ADHD diagnosen då barnet här är väldigt väldigt lugnt och stillsamt, mina syskonbarn utan diagnoser är BETYDLIGT mer livliga och även andra barn med ADHD diagnoser har varit v'ldigt annorlunda i sitt beteende gentemot bonus. Men, nu har mamman efter många turer fått den diagnosen på barnet så jag hoppas att den inte satts för lättvindigt.

Nu har barnet precis fått medicinering. Dels circadin för att kunna somna/sova bra och dels något annat som jag inte uppfattade namnet på (pratade i mobil med maken och det sprakade en del).

Jag tycker inte att medicinering låter som en bra utväg för en 5-åring, särskilt inte efter detta: www.svt.se/opinion/article2429200.svt

Kan också påpeka att under tiden mamman tjatat om utredning så har hon även ringt oss och velat att vi ska stödja henne (med det menar hon bekräfta det hon har skrivit ner om barnets beteende) men vi har sagt att vi inte skriver under på något som vi inte vet om det stämmer. Här har vi som sagt inga som helst problem med vare sig koncentrationen, sömnen eller maten. Inte heller far han omkring och skriker, kastar grejer. slåss etc. Vi har däremot inte motsatt oss utredning, upplever hon problem så gör hon och bör få hjälp.

Är det någon här som har haft sitt barn på långvarig medicinering (3 år eller mer) som kan berätta lite?

Det heter inte Asperger längre, utan numera kallas det högfungerande autism, så det kan vara det han hra fått som diagnos.
Alla är olika, och ADHD behöver inte enbart betyda att man springer runt som en galning. Min son har ADHD och han är väldigt lugn, men har koncentrationssvårigheter som visar sig på annat sätt. Så diagnosen kan stämma även om de andra barn du känner beter sig annorlunda. Han kanske orkar koncentrera sig bättre hos er (är han vh?) än hos mamman och på förskolan.
Min son har medicinerat på Cincerta i snart 7 år, och det varit en enorm hjälp för honom. Det tar, som han själv säger, bort "bruset" så att han kan koncentrera sig i längre stunder. Han har i perioder problem med sömnen och då har Circadin funkat bra för att få in honom i en bättre sömncykel igen.
Jag förutsätter att pappan inte är vårdnadshavare eftersom han inte har varit med på informationsmötet efter att diagnosen ställdes, eller under mötena med specilaisterna under utredningen, men jag föreslår att han ber mamman att få läsa igenom utredningen, och har hon inte fått den skriftligt så kan hon ringa till utredande läkare och få det. Har hans son något inom NPF så bör han ju rimlightvis sätta sig in i det ordentligt så att även ni kan hjälpa barnet att växa upp till en högfungerande vuxen.
Lycka till.

BioBonus

Äldre 12 Feb 08:45

#4

Anonym (ghjkl) skrev 2016-02-12 08:36:10 följande:

Han är vårdnadshavare men båda måste inte vara med. Varken mina barns pappa eller min man har varit med alls under utredning. Mitt barn utreddes för flera år sen dock och har asperger, det är därför jag vet att bonus inte har asperger för det hade min man kommit ihåg. (Jag tänker att mamman kan ha sagt atypisk autism, för det tror jag min man har, men jag vet som sagt inte) Däremot har jag för mig att min man skrivit på ett godkännande om att utredning får göras.

Bonus utredning har tagit max 6 månader, jag tror det är 4 månader, men kan inte säga säkert. Vet inte hur lång tid det vanligen tar, för mitt barn tog det kort tid men hon var äldre och kunde prata för sig själv samt att diagnosen är så klockren på henne, vet inte om det spelar in.

Vi har inte fått några papper på det hitskickat, bara ett meddelande om att utredningen avslutats.
Det stod inget om vad man kommit fram till i brevet.

Ah, jag hann inte skriva att du svarade innan jag skrev.
Ta kontakt med utredande läkare och be att få all information hemskickad, eller att få komma på ett möte och få informationen. Även om man inte behöver vara med på möten etc så ligger det ju i ens eget intresse att veta vad som kommits fram till.

Anonym (Fjärt)

Äldre 12 Feb 08:48

#5

Jag fick diagnosen vid 11-årsålder (alltså snart 20 år sedan!). Då fick jag börja med Ritalin, senare Ritalin SR och därefter Concerta, för att gå tillbaka till Ritalin, fast på högre dos. Jag slutade med det där jävla knarket vid 21-års ålder. Då hade jag varit ett TABLETTMISSBRUKANDE BARN i tio år!!!

Jag fick sådana jävla birffekter av medicinerna, vissa som jag fortfarande lever med än idag.

Jag skulle ALDRIG proppa i mitt eget barn det där satans jävla knarket! ALDRIG i ett växande barns kropp och hjärna - ALDRIG!

Jag tycker att det är väldigt bra att du reagerar! Hoppas du vågar säga ifrån.

Anonym (npf)

Äldre 12 Feb 08:49

#6

ADHD har tre "delar" och man behöver inte ha alla tre för att en diagnos i sig ska vara korrekt. T ex kan ett barn ha både koncentrationssvårigheterna och impulshanteringsproblem utan att vara aggressivt. Och det är t ex vanligt att flickor med adhd missas för att de inte är utagerande utan kämpar i det tysta/lugna (såklart kan det på individbasis vara tvärtom också, så som det verkar i era barns fall). Det är lätt att man jämför med andra barn med samma diagnos men det kan bli tokigt att låsa sig vid det.

Anonym (hmmmm)

Äldre 12 Feb 08:58

#7

Jag skulle vara mer orolig för att barnet har en pappa som är så totalt ointresserad av sitt eget barn! Ingen kolla alls och verkar heller inte bry sig - DET är illa om något!

Litet My

Äldre 12 Feb 09:00

#8

Anonym (ghjkl) skrev 2016-02-12 08:36:10 följande:

Han är vårdnadshavare men båda måste inte vara med. Varken mina barns pappa eller min man har varit med alls under utredning. Mitt barn utreddes för flera år sen dock och har asperger, det är därför jag vet att bonus inte har asperger för det hade min man kommit ihåg. (Jag tänker att mamman kan ha sagt atypisk autism, för det tror jag min man har, men jag vet som sagt inte) Däremot har jag för mig att min man skrivit på ett godkännande om att utredning får göras.

Bonus utredning har tagit max 6 månader, jag tror det är 4 månader, men kan inte säga säkert. Vet inte hur lång tid det vanligen tar, för mitt barn tog det kort tid men hon var äldre och kunde prata för sig själv samt att diagnosen är så klockren på henne, vet inte om det spelar in.

Vi har inte fått några papper på det hitskickat, bara ett meddelande om att utredningen avslutats.
Det stod inget om vad man kommit fram till i brevet.

Man får inget papper utskickat, däremot kan man begära ett läkarintyg om man vill ha det. Gissar att det är Cirkadin barnet fått, läs på om det, det är inte riktigt som annan medicin för sömnen. När man utreder frågar man heller inte bara en förälder utan det är många bitar som skall pusslas ihop. Vi hade psykolog ute på förskolan, man träffade barnet både med oss föräldrar samt utan föräldrar. Att en förälder bara skulle tycka något ger ingen diagnos. Hur ofta har ni barnet?

Litet My

Äldre 12 Feb 09:04

#9

Anonym (hmmmm) skrev 2016-02-12 08:58:47 följande:

Jag skulle vara mer orolig för att barnet har en pappa som är så totalt ointresserad av sitt eget barn! Ingen kolla alls och verkar heller inte bry sig - DET är illa om något!

Ja det också faktiskt, som förälder borde man ju stå på första parkett och vilja ha så mycket information som möjligt. Dock hade vi det som TS, pappan var inte med på några möten eller träffade någon som utredde eller var engagerad ändå var det MÅNGA möten, däremot passade det honom fint att säga att barnet minsann inte alls hade någon diagnos eftersom jag hittat på den själv tyckte han ;/

Påven Johanna

Äldre 12 Feb 09:12

#10

Anonym (hmmmm) skrev 2016-02-12 08:58:47 följande:

Jag skulle vara mer orolig för att barnet har en pappa som är så totalt ointresserad av sitt eget barn! Ingen kolla alls och verkar heller inte bry sig - DET är illa om något!

Trådstartaren har ju diagnosticerat sin make med någon egen problematik av atypiskt autistiskt slag. Det har kanske med saken att göra då, kan man förmoda.

Mitt bonusbarns medicinering oroar mig.

INNEHÅLL