Effekten av att inte höra av sig

Aldrig förstått mig på det där med pauser, han verkar inte tillräckligt intresserad av dig eller som man säger, he's not that into you

Jo, om han inte är särskilt intresserad av att vara tillsammans med dig så är det "risk" för det. Om intresset är väldigt lågt kan det säkert gå rätt så snabbt. Å andra sidan, vill du ha en kille som "glömmer dig" efter att inte ha haft dig framför ögonen några veckor?

Det här med att ta en paus är om jag inte minns fel t.om vetenskapligt bevisat som helkorkat på alla vis. Att vara ifrån varandra gör inte att man förstår mer om sina faktiska känslor, utan att man istället helt ger sig hän åt vad man TROR att man känner. Det säger ingenting om den faktiska, verkliga relationen utan bara en hel del om hur ert bagage och historia påverkar er.

Behöver ni reflektera över relationen så finns det bättre sätt att göra det på. 

Kan tillägga, jag tror inte han glömmer dig, utan det är ju verkligen ett tecken på vad du är rädd för, vad som spelar inom dig, och inte vad som händer i verkligheten. Man glömmer inte bort någon man är ihop med, inte ens om relationen är katastrof. Åtminstone inte om han inte är senildement, och det känns inte så här...

Vår paus var ett långsamt farväl.

Jag kan försöka svara er alla med detta inlägg:

Han är osäker på vad han känner, han har mycket som händer i sitt liv, mycket kaos från det förgångna han tar itu med just nu som han tror är det som påverkar att han inte ger oss 110%. Jag har ställt honom frågan om han vill att vi ska göra slut (vi träffar inga andra) men det vill han inte då det skulle vara ett förhastat beslut. Min tanke med pausen är inte att vi ska reda ut allting och komma tillbaka med svar på alla frågor utan det är en fingervisning på om vi saknar varandra tillräckligt, om man känner att man behöver den andra personen i sitt liv. Den fingervisningen kan man få när man inte har kontakt. :)

Nej, det är det inte.
Det är en fingervisning om vad som spelar inom er inte mellan er.
Ni kommer inte få de minsta klokhet om er relation genom att sitta på egen stuga och värka fram känslor - oavsett om de är positiva eller negativa.

Vår paus ledde till att jag saknade honom som en tok och han njöt av friheten. Så det tog slut.

Men kan inte det ibland vara bra? Att det speglar det som är inom en. Jag är ju såklart ett vrak och riktgt orolig för hur allting ska sluta men eftersom han mest tror att det är yttre faktorer som påverkar honom så är det väl bra att han får se hur det känns på egen hand? Självklart kommer det inte lösa allt mellan oss men man kan ju bli tryggare i sig själv när man fått tänka över eller har jag helt fel?

Jag har ju redan gett honom flera utvägar men han har inte velat ta någon ännu. Hade han redan vetat att han inte ville så hade det inte krävts mycket för honom att bara hålla med och låta allt sakta rinna ut i sanden. Till saken hör också att allt är så bra när vi ses, vi tar båda lika mycket initiativ till att vara nära och att höra av sig. Så egentligen är allting hur bra som helst och därför vet han inte heller vad som gjort att han tvivlar.

Utan att känna din pojkvän, det där låter som den vanliga b-s som killar som inte - som någon ovan skrev - are that into you - kör med för att inte säga rent ut att de inte är särskilt intresserade av en stabil relation med tjejen (lite sex ibland kan gå bra ändå).
Mitt råd: Överanalysera inte. En man som vill ha en relation med dig är inte "osäker", han vet att han vill det.

Det finns undantag dock. Vet en kille som bara ville ha sex, efter ett halvår blev han kär och nu har de två barn o han är mer kär än henne. Jag vet också en som har bipolär sjukdom, som inte orkar med, men gärna vill. Det finns människor som menar vad de säger. Jag var intresserad av en kille men hade depression, jag sket i att komma i tid osv men jag var intresserad.

Hur länge har ni varit tillsammans?

Undantag finns. Men alltför många tjejer tycks ta dem som regeln. Det tjatas i parti och minut om killar som inte är kontakt med sina känslor, är rädda för att binda sig, inte "vågar" flytta ihop/gifta sig/få barn pga saker i uppväxten etc, men när mannen hittar en kvinna han vill satsa på kan han sitta där med hela paketet ett halvår senare.

Killen du beskriver som blev kär i sin KK(?) efter ett halvår är inget konstigt iofs, känslor kan förändras (och var han rak med att han var ute efter sex när det var så det var var det inget fel med det). Men oftare handlar det om killar som inte är raka åt något håll utan går och velar. "Du är en så fin tjej och jag har starka känslor för dig men...."

Psykisk ohälsa är förstås ett särfall. Men med risk att låta provokativ kan jag tycka att även att "inte orka med" är en sorts "inte vilja" (åtminstone inte för närvarande).