Hej nilam, Mist o Hilti o alla ni andra också såklart!
Jag ringde mig mamma för jag låg o flämtade som en hund på sängen efter 3 timmars kronisk mensvärk i halva kroppen. Det gjorde så JÄDRA ont!! Med tanke på att vi just flyttat o jag har släpat flyttlådor o busat i närmare två veckor, så menade hon att det säkert var så att mitt värkarbete hade satt igång o varför lyssnade jag aldrig på henne o blablabla, ja, ni vet hur mammor är! O det kändes fasen som om ungen skulle komma ut, där i sängen. (Tror jag, inte vet jag hur det ska kännas!)
Jag ringde förlossningen o de tyckte jag skulle komma in.
Fick göra CTG o det klämdes o kändes lite här o var på mig. Sparvelungen mår utmärkt o detta var, enligt läkaren, prematura värkar.
De höll i sig länge o mycket, o släppte inte om jag vilade, rörde mig eller något.
Men med Alvedon o en dusch så blev det bättre.
Magen var stenhård!!
När jag kom in på förlossningen blev jag akademisk o vetenskaplig o menade att det var oerhört missvisande att göra CTG nu, eftersom jag absolut inte befann mig i samma tillstånd nu som jag gjort vid 5-tiden. Bm skrattade o sa att det brukar bli så när man kommer in; då avtar allt!
500 mg Alvedon (man kunde ta Ipren med, men HELST Alvedon!!) kan man ta om man har så här. O koppla av. O inte flytta en hel lägenhet eller ligga på alla fyra o rycka ogräs eller springa runt på IKEA utan mannen o shoppa en massa saker som man måste bära hem själv.
Tur för mig att jag inte behövde stanna eller att det var dumma värkar.
Den här gången iaf.
Hilti; sammandragningar har jag tusen gånger om dan, känns det som! Det blir som knutor här o var i magen...
Kan bara säga att om det känns så nu, hur ont gör riktiga värkar isåfall??!
Lycka till ni andra o tack för ert stöd!