Svårt att tala inför andra

Se aldrig någon rätt i ögonen (om det inte är en kompis som du är trygg med). Titta istället på en persons nästipp, eller fokusera på en fläck nånstans, osv. - Flytta blicken men skuppa ögonkontakten.

Tänk dig alla nakna.

Tänk att alla är hjärndöda apor som ändå inte fattar nått.

Tänk att alla är lika nervösa som du.

Tror inte att detta ingår i den svindyra kursen, men det fungerade för mig.

Nej, alla är inte lika nervösa. För några av oss är det mer eller mindre en nära döden upplevelse....Men det finns inga "trick" som fungerar. Exponering exponering exponering är det enda som hjälper. När jag kom in på universitetet insåg jag att det inte gick att komma undan, det var liksom bara att köra, , ta ett djupt andetag och bestämma mig för att tala med tydlig och lugn röst. Och göra om detta om och om och om igen utan att börja gråta. Idag skulle jag inte ens blinka om jag behövde tala i ett fullsatt globen....

Tror inte att en svindyr retorikkurs hjälper särskilt mycket. Du behöver öva, öva, öva.

Tråkigt att du lyckats undvika det så här långt, det är ofta svårt att hitta bra träningstillfällen utanför skolan. Kan kännas lite krystat att slänga upp en powerpoint på nästa släktmiddag kanske. Men våga utmana dig själv och känn efter var din gräns gå idag och försök gå lite över den varje gång.

Skriv ner allt du ska säga i ett tydligt manus, som du sedan läser upp efter att ha övat, övat, övat på att läsa innantill från. Det kanske inte ger högsta poäng (om det ger poäng), men du kommer i varje fall att kunna genomföra presentationen utan att svimma av scenskräck.

Med tiden kan du till och med få till en viss snits som gör att det inte ens ser ut som att du läser innantill längre. Har fungerat för många!

Jag håller med Drottningen, det går att vänja sig även om det känns som att man hellre hoppar framför ett tåg än kliver fram. Du måste tvinga dig att göra det. Gång på gång på gång!

När jag var tonåring vågade jag inte ens ringa till okända människor, och svettades bara jag skulle säga mitt namn inför en grupp. Nu håller jag lätt föredrag och kurser för stora grupper.

Några tips:

Ha stödorden på A6- kort eller mindre. Om du har en bunt A4 i handen syns det om du darrar. Mindre kort är mycket mer förlåtande.

Välj kläder med omsorg. Du kommer bli svettig av skräck om du är som jag, och då ska du åtminstone vara trygg i att det inte syns några svettfläckar under armarna. Kavaj brukar vara bra, till exempel.

Om du inte ska ha kort med stödord i handen - ha en penna som du kan hålla i. Det hjälper att ha nånstans att göra av händerna så de inte börjar göra nervösa gester utan att du är medveten om det. (ta inte en penna som du frestas att omedvetet klicka in och ut spetsen tusentals gånger.)

Öva framför spegeln. Inte bara tyst, utan läs upp texten högt så att du känner att orden ligger bra i munnen. Lägg märke till ditt kroppsspråk. Låtsas att du är lugn och säker. Sänk axlarna. Fejka!

Var inte rädd för tystnaden, om du kommer av dig. En konstpaus är bara pedagogiskt rätt, det hade du planerat hela tiden... Men om du börjar pladdra "umm ojdå vad var det nu jag skulle säga, jag kom visst av mig, gud så pinsamt..." så kommer alla plötsligt att märka ditt misstag. Fejka!

Man kan lära sig det här. Det går! Du kommer att bli duktig så småningom bara du orkar försöka tillräckligt många gånger.

Och lite lagom rampfeber är inte fel. Det gör att man får adrenalin och gör bättre prestation. Målet är att få ner nervositeten till en lagom nivå, inte att bli av med den helt.

Innerst inne inser jag att det är övning som krävs men det är en lite jobbig insikt. Jag vill gärna att det ska finnas något sätt att tänka på som inte gör det fullt lika ångestfyllt. Det är tyvärr inte vanlig nervositet utan ångest. när jag tänker efter så redovisa jag dock runt 3 gånger på distans via skype. Höll på att dö av ångest trots att det bara var för läraren via nätet. Det kändes så jobbigt eftersom att det syntes hur nervös och ångestfylld jag var, vilket jag så gärna ville försöka dölja men jag klarade helt enkelt inte av det. Jag behövde inte redovisa något mer för ena läraren för hon tyckte så synd om mig (förmodar jag) det var inte så lyckat.

Jag förstår inte varför man måste redovisa, om en inte tänkt bli talare av något slag känns det ju bara som en plåga för dem flesta.

Be om lugnande medicin. Har inte provat, men onskar jag gjorde det i skolan.

Tack för hoppet. Jag var nära att bryta ihop och svimma samtidigt (kändes det som) bara jag skulle säga mitt namn inför en större grupp. Det känns som att alla kommer döma en, tycka en pratar för tyst eller konstigt. Jag har också en jobbig tendens att rodna väldigt lätt och vad ska människor tro om en rodnar över något sådant, tänker jag. Det blir en ångest i sig. Fejka är jag tyvärr dålig på har jag märkt i olika jobbiga situationer, ångest blir helt enkelt för stark för att kunna styra. Men jag hoppas att även jag ska kunna lära mig hantera det, även om det känns mörkt.

Psst!

Betablockerare!

Tar bort symptomen på nervositet men gör dig inte avtrubbad som lugnande.

Säg som det är på vc så skriver de ut efter EKG.

Jag känner mindre nervositet inför främlingar än för mina kollegor från andra sajten. Alltså, jag blir mer nervös för att göra bort mig inför folk som jag a)bryr mig om b) tycker är kompetenta och c) kommer träffa igen.

Du skulle kunna öva genom att skriva in dig på någon helt oviktig kvällskurs. Typ, irländsk poesi från sjuttonhundratalet... Lövgrodans utbredning i Medelpad... Mangateckning för nybörjare. Nånting som du egentligen inte bryr dig om. Det innebär att du inte behöver bry dig om människorna, för du kommer aldrig behöva träffa dem igen. Då kan du ha dem som övningsmänniskor. Det får ju vara någonting som gör att du får tala inför folket. Men annars kan det vara vadsomhelst.

En retorik kurs kommer nog inte att hjälpa dig. Den handlar antagligen mer om hur du lägger upp ett tal än om  hur du skall våga ställa dig framför en publik. Jag föreslår att du börjar med att besöka ett bibliotek och ser efter vad de har för böcker om retorik. Sedan gör du en sökning på Youtube på rhetoric (det svensk utbudet är oftast magrare än det engelska).

Om vi då fortsätter till själva scenframträdandet så är det fösta du skall lära dig andningsteknik. Nu skall man inte komplicera saker mer än nödvändigt så vad du skall göra är att varje dag ägna några minuter åt att tänka på att hålla tal och koncentrera dig på att andas rytmiskt. Vanliga andetag med en jämn rytm. Det är nämligen ett effektivt sätt att handskas med panikkänslor.

Steg två är att du skall veta vad du pratar  om. Det vill säga du skall behärska ditt ämne så pass bra att du kan improvisera. Färdiga manus fungera oftast inte särskilt bra när det kommer till att hålla tal. Du skall behärska ditt ämne så pass bra att du utifrån några få stödord eller bilder kan tala fritt. Det har ett par fördelar. Den första är att du då inte kan komma av dig och bli nervös för att du tappat bort dig. Det andra är att det blir mer levande för publiken och att du kan anpassa dig (efter lite träning) till den grupp du talar inför.

Svårare än så är det inte.

Jag var också dödligt nervös, jag-vill-hellre-dö-nervös, tidigare, men efter några år på universitetet och i talarstolar har det släppt. Jag vet att du inte vill höra det, men träning är det enda botemedlet.

Någon vecka innan jag skulle redovisa för första gången träffade jag en vän som berättade om sin erfarenhet av att tala inför människor. Hon är aktiv i ett politiskt ungdomsförbund och hade i sista stund (2tim innan) blivit ombedd att presentera sitt ungdomsförbunds tankar för en mellanstadieklass. Trots att hon var så nervös att hon skakade bara vid frågan så tackade hon ja. När hon kom dit blev hon ombedd att gå till aulan. "Men det var väl bara en klass jag skulle träffa" "nej det är flera klasser" hela jorden föll för henne, hon kände att hon ville springa därifrån. När hon sedan kommer upp på scen visar det sig att 1. Det är en DEBATT mot andra ungdomsförbund, inte en presentation. 2. Det är en GYMNASIESKOLA 3. Debatten är på ENGELSKA.

Ni kan ju bara tänka er hur nervös hon var, tänk er själva att försöka översätta politiska fraser som "jobbskatteavdraget". Det var hennes första och värsta debatt, men efteråt var hon inte rädd längre. Inför alla andra debatter har hon konstaterat att: det kan i alla fall inte bli värre än den där gången...

Hennes historia gav mig styrka. För det är faktiskt precis så det är, någon har gjort ett sämre framträdande än du och det kan bara bli bättre.

Lycka till!