Varför vill så många helst få en dotter?

Jag har både en son och en dotter. Älskar båda mina barn lika mycket och har en nära och bra relation till dem båda två. Jag kan inte sätta fingret på det men min relation med min dotter är på ett litet annat sätt än till sonen. Vet inte om det beror på att barnen bor varannan vecka och att pappan tydligt favoriserar sonen som är "enklare". Kanske är det därför min relation till dottern är lite annorlunda?
Hon är väldigt olik mig, sonen och jag är mer lika till sättet. Men ändå är det nåt speciellt som finns där.
Är nu gravid igen. Vet att jag kommer älska barnet oavsett kön, men ja jag önskar att det är en dotter.

Flickor och pojkar är olika. Jag fick en son för 10 år sedan som jag var livrädd för ville inte alls ha någon pojke och jag grät över mitt öde. Jag hann vänja mig vid tanken och när han kom älskade jag honom men jag ville fortfarande så gärna ha en flicka så jag hittade alla husmorstipps och fakta om hur man gör flickor och mina 3 yngsta barn har varit flickor! Min son är oerhört mycket en pojke (fast världens bästa och vackraste;)) och jag är glad att få uppleva en son för om jag fått välja själv hade jag inte valt någon pojke alls. Mina döttrar är flickiga hela högen och jag älskar att handla söta kläder, göra fina frisyrer, måla naglar, baka och gå på dansuppvisningar mm. Jag går på sonens fotbollsmatcher och visst är jag stolt men hade gärna sett att han valt dans (han fick börja men ville hellre bara spela fotbolll) jag är helt enkelt mer en flickmamma och min man ville helst ha dötrar så han var med på alla knep när de skulle bli till:)

Jag blir oxå fundersam när jag läser alla dessa trådar. Jag kan inte låta bli att tänka att vissa inte borde få barn överhuvudtaget. Att få barn är en gåva o så går vissa o önskar sig missfall för att de får fel kön på barnet alltså allvarligt???? De har nog aldrig nånsin varit med om ett missfall för då hade de inte ens tänkt tanken.

Jag har en son o skulle aldrig byta ut honom mot nån flicka i världen

Är gravid nu o skulle aldrig önska mig ett speciellt kön. Det är det som spelar absolut minst roll. Oavsett så är det mitt kött o blod

Könet spelar ingen roll bara inte sonen gillar fotboll nä men min mamma var en typisk sån som vill att man ska vara på ettvisning sätt. Sjukt irriterande o jag pratar aldrig med henne. Ja, jag är ju inte hennes avbild/mina systrars avbild men hon försöker o försöker.

För mig är såna trådar oerhört provocerande. 
Dom väntar ett friskt perfekt barn, vad fan spelar könet då för roll.
Jag har förlorat ett barn och varit tvungen att begrava mitt egna barn.
Och dom gnäller över fel kön, snacka om bortskämda divor, 
Deras barn lever, var förbannat tacksamma för det och älska era barn medan ni har dom kvar.
Jag skulle gladeligen ge mitt liv för att min son skulle få tillbaka sitt. 
Usch, jag kan inte ens läsa såna trådar. 

Ja, vad vet jag? Jag är mamma till två pojkar. Jag tycker att det skulle ha varit spännande med en flicka. Kunnat köpa fina klänningar. Men där stannar det. Killarna är så kärleksfulla. Min relation med dem beror ju mycket på hur jag är mot dem, hur jag fostrar dem. Jag har själv en jätte nära relation med både min mamma och pappa. Jag är inte mammas flicka. Pojkarna har burits under mitt hjärta och klappat min mage inifrån. Hur kan jag önska mig något annat än dem?

Instämmer med dig ts, aldrig  fattat detta fenomen som jag först märkte när jag blev medlem här.
När man hör argumenten "men tjejkläder är ju mycket fiiinare " är jag inte förvånad vi ligger efter männen i tex löneligan. 

Blir också provocerad av dessa trådar ,men går ändå in och fascineras av dessa bimbos. Ska försöka sluta med det,( inte bra för blodtrycket. )

Jag kan ju bara svara för mig själv. Mitt första barn är en pojke, när vi oplanerat blev gravida med nr 2 så hoppades jag innerligt på en flicka - blev dessutom enormt påverkad av omgivningen som hoppades på samma sak suck..
Och den känslan när jag fick veta att det var en pojke till.. Den var inte rolig alls :/ jag började ärligt gråta. Inte för att det var en pojke till egentligen utan för den flickan som inte blev så att säga.
Mycket handlade om att jag hade en jobbig uppväxt och jag hade fått för mig att om jag fick en flicka så skulle hon få allt det mitt barnjag aldrig fick...
Men jag insåg ju att det handlade om Mig! Och min uppväxt, att en dotter inte skulle kunna kompensera de förluster jag själv fått uppleva - för de hade ju inget med en dotter att göra.

När vi så planerade för ett tredje barn så gjorde vi ju enligt konstens alla regler för att få en tjej. Men den månaden då jag blev gravid så skulle vi eg inte ens försöka pga olika anledningar. Vi hade fullbordat samlag på natten till måndagen och på kvällen/natten ett dygn senare så kände jag att jag ägglossade! Fan! Tänkte jag ;) nu blir det en till pojke ;) haha
Men jag var hela tiden inställd i tanken på att det skulle bli en pojke så det kändes inte så jobbigt heller.
Jag drömde flera ggr om en flicka under första och andra trimestern. Någon vecka innan rul så var känslan så stark att det blir en flicka! Och på rul bekräftades känslan! Vi skulle få en dotter! Min lycka nådde inga gränser! Det kändes som om jag hade vunnit högsta vinsten på lotto!

Men jag har Aldrig förväntat mig att hon skulle vara på ett visst sätt eller gilla vissa saker. Hon ges samma möjligheter som hennes bröder! :) dvs vi är väldigt genustänkande, tycker det är enormt viktigt att de själva för välja utan att någon lägger någon värdering i det.

För mig så var det såhär, jag vet inte varför andra önskar sig en dotter.

Min kompis menade på att tjejer är roligare då de gillar att pyssla och baka osv?! Ha ha..
Sicka stereotypiska värderingar, jag vet!

Däremot älskar jag att köpa flickkläder eller ja kläder från flickavdelningen ;) det är som att släppa lös ett barn i en godisbutik! Nästan så jag skäms för att ens berätta det ;)

Tror absolut att det har mycket med hur man trivs med sig själv. Osäker på sig själv, låg social status osv = att man vill ha en "mini-me" som kan få leva det liv man önskat.

Säker på sig själv, bra självförtroende och trygg med din plats i samhället = det kvittar.