Kan inte glädjas över graviditeten pga av detta jäkla illamående,så deppig:(

hej!

Åh vad tråkigt att läsa, men stooort grattis till bebis i magen! =) det är en glädje att kunna bli gravid även om det inte blivit som man kanske tänkte sig början.

jag hade också illamående , så enormt att det började kännas som tortyr i kroppen.. men så den dagen jag slutade få illamående så fick jag panik och tanken på missfall gick upp direkt i tankarna . I de stunderna så önskade jag mer än allt att få känna av all illamående i världen bara jag skulle kunna förbli gravid och behålla mitt barn.

Men som tur är gick illamåendet helt och hållet över för mig i vecka 13. Nu är jag i vecka 18+4 och mår jättebra med frisk bebis. För de flesta kvinnor avtar illamående efter vecka 12,13 då kroppen fått tid att vänja sig vid alla hormonändringar.
Jag håller tummarna att det blir så för dig också! Om inget annat så är jag säker på att det kommer bli så mycket lättare att hantera när några veckor till har gått. Så stå ut lite till bara =) snart kommer även du få njuta av graviditeten, men tills nu så försök att vara tacksam att du har en liten frisk bebis i magen som växer

Lycka till med allt

Känner igen det så väl! 3 saker höll på att knäcka mig när jag var gravid. När jag drabbades av detta evinnerliga illamående, när jag började kissa ner mig, och när jag fick foglossning i slutet. Då hade jag samma känslor som du. Men jag kan säga att allt är övergående! Se fram emot att det snart är över! 2 år efter förlossningen är jag världens gladaste mamma till världens sötaste dotter. Lidandet var värt allt!

Det känns inte så nu men jag hoppas du kommer att känna samma sak när graviditeten är över.

Hade oxå en riktigt hemsk graviditet i början. Mådde som du och jag blev sjukskriven i 2 veckor då jag behövde vila o min son kunde vara på förskolan. Nu e jag i v 24 o mår mycket bättre. Har fortfarande dagar jag mår sjukt illa men inte alls som där i början. Jag tror det kommer bli bättre för dig

Jo jag bönar o ber varje morgon jag vaknar att detta illamående ska ge mig sig men varje morgon finns det kvar suck o hela dagarna o kvällarna...vaknar på nätterna oxå av att ja mår kraftigt illa. Läst att för vissa går de över men för andra håller det i sig ush..jag är så deppig....vill bara slippa de här illamåendet o alla mörka tankar som jag fick med på köpet:( försöker tänka positivt men just nu e de svårt....:( o hur nyttigt e de för lilla pyret i magen om man aldrig får i sig mat o näring? ??:(

Kanske inte borde skriva här... är i v 14 (13+1) och har varit sjukskriven i 6 veckor nu. Mår precis som du fruktansvärt illa och är sängliggande. :(
Var du inlagd på sjukhuset ett par dagar eller fick du bara komma in över dagen för att få dropp? Jag fick åka in varannan dag för att få dropp. Men det hjälpte inte så till slut blev jag inlagd. De tog fler prover och jag fick fler mediciner. Fick bla både Lergigan Comp och Primperan, var för sig hjälpte de inte men tillsammans gör de att jag inte kräks längre. Får nu i mig mat men så fort jag ätit måste jag lägga mig igen. Tvingar i mig mat för jag vet att jag mår ännu sämre om jag inte äter.
Om du bara får i dig lite glass och Cola så hoppas jag du inte väntar för länge med att åka in till sjukhuset igen. Det är viktigt att du inte är uttorkad.
Har tänkt som du ibland, att nä nu ger jag upp! Men jag vet ju att det förr eller senare går över. Och när man väl ligger där på förlossningen med en skrikande varm liten bebis på bröstet så glömmer man snabbt allt hemskt som varit, det är värt allt illamående, alla foglossningar och all smärta. Så kämpa på, belöningen du får är värd allt detta! Och vänta inte för länge med att åka in till sjukhuset igen om du inte får i dig tillräckligt. Lycka till! :)

Urk, kommer ihåg det. Min graviditet började med att ha svinont i brösten som sen gick över till illamående, kräktes varje dag från vecka 8 till vecka 15. Det hela slutade med en ordentlig magsjuka och sen dess har jag inte mått illa. Vet att jag blev under den perioden också åksjuk, ingen alls rolig period och var sjukt trött på det efter ett tag. Nu är jag i vecka 29+4 och har kunnat njuta utav graviditeten sen vecka 18. Så det kommer bli bättre :) 

Jag känner så igen mig. Och ändå blev jag trebarnsmamma

Med tjejerna mådde jag illa till v20 och med pojken till v12.

Jag fick dropp och Lergigancomp tog udden av det värsta. I de mörkaste stunder funderade jag också på abort. Ingen som genomgått det helvetet med att må illa konstant och kräkas kan förstå.

Tyst, mörkt och svalt är en lösning men också att hålla blodsockernivån jämn. Hitta saker du klarar av att äta och se till att småäta hela tiden. Det var när det gick för långt mellan måltiderna som jag blev som sämst.

Vad gäller sjukskrivningen så ska ju läkaren göra sitt och sedan är det upp till Försäkringskassan att ta ställning.

Smörgåsrån vart typ det enda jag fick i mig under en period. Hade det sidan om mig i sängen. Knaprade lite innan jag gick upp.

Vi hade en veckas inbokad semester mitt i allt detta men hör och häpna - det gick mycket bättre. Jag mådde bättre när jag fick komma från hemmet och alla lukter jag förknippade med mitt illamående och kräks.

Så mitt tips är - hur knasigt det än låter. Ta med lite snacks/frukt och dricka och ge dig ut på promenad. Att vistas ute i friska luften hjälper.

Är du också sådan att du tycker allt luktar/stinker?

Stor kram - kämpa på. Om någon vecka ger det sig och när du ser magen börja växa och börjar känna fosterrörelser så blir den här jobbiga perioden ett minne blott.

Tills dess - prova dig fram till sådant du kan äta. Ät det du lustar efter eller tja det du får behålla

Tack för alla era svar:( jag ska verkligen böna o be att detta ger med sig...hatar detta illamående o kräkningar. Vårdcentralen ringde precis upp mej o de fanns inga tider idag suck måndag morgon ska ja få komma dit o träffa nån manlig läkare som jag aldrig träffat förut suck..hoppas han är förstående o skriver något vettigt så försäkrings kassan kan godta detta.

Jo jag är ute en stund varje dag..försöker iaf. Har två egna hästar som jag grejar för fullt med så de är väl räddningen i allt det här....haha... få komma ut lite iaf o tack o lov blir jag inte spyfärdig av hästskiten:( annars andra lukter går verkligen inte... Hoppas verkligen detta illamående är värt allt detta i slutänden haha :(

Jag e ju lixom van o jobba o träna o hålla igång med tusen saker samtidigt o ta hand om mina kära bonus barn osv...o så slutar de att man ligger däckad som en gris hemma i ett mörkt rum och gråter o mår skit...ne ush o fyfan hoppas detta vänder...börjar känna mig arg nu haha...ska snart tvinga i mig lite pasta sallad om de nu går...är så hungtig!! sen försöka ta mig ut...med kräkpåsen i jack fickan. Blir galen

Känner i gen mig, mår också väldigt dåligt och deppig :( så tufft. Mår dock bättre än min tidigare graviditet, så glad för det. Dock tillräckligt dåligt... :/ kämpa kämpa...