Måste jag berätta?

Jag hade inte berättat för det hände innan du träffade honom och han har inget med aborterna att göra. Han ska inte ha några åsikter om dina aborter för det var ditt och dåvarande pojkväns beslut.

Finns det någon risk att min pojkvän får reda på aborterna när vi skaffar barn? Jag tänker på när man går till barnmorska under graviditeten, om barnmorskan ser i mina journaler och nämner det eller frågar om det..

Du kan väl prata med bm när du ringer för att boka inskrivningen att du inte vill att hon nämner aborterna?

Du måste inte berätta. Men det låter inte så kul att ha en man som man måste dölja delar av sitt liv för för att duga.

Ja det står i journalerna att du varit gravid. Du bör nog tala med läkaren/ bm om du inte vill att det ska nämnas.

Håller med Heffeklumpedunsen.

Du har ingen skyldighet att berätta men vill du verkligen vara ihop med någon som skulle dumpa dig om han visste sanningen om dig?

Det beror ju helt på var man gjort aborterna och var man befinner sig nu. Min abort står inte med i min journal här, och min bm hade absolut inte tillgång till den infomationen.  

Nej jag hade nog inte berättat eftersom det hände innan han fanns i ditt liv. Hade han frågat så hade jag varit ärlig och sagt som det var men inte annars.

Relativt säker på att det tillhör rutinfrågorna...
Jag har två barn och blivit frågad båda gångerna, det förs upp i graviditetsjournalen som den gravida bör med sig...

I mina papper jag fick efter förlossningen (där information om förlossningen står) finns även skrivet om mina två tidigare aborter. Så det är nog lika bra att vara öppen med det redan nu.

Ja det är väl klart att dom frågar om det, och då kan man ju välja själv hur man ska svara, smartast är väl att prata enskilt med barnmorskan om att man gjort abort, men inte vill att partnern ska få veta det.

Det jag skrev var att det inte måste stå med i journalen sedan tidigare, eftersom det beror på var man gjort aborten, i förhållande till var man går hos bm och planerar att föda. 

Jag hade faktiskt berättat. Det hör till ditt förflutna och ingenting som egentligen påverkar hur du är som person idag. Sen vet man ju inte, hade du behållt barnen kanske du inte hade träffat honom idag?:) Bara lägga vikten vid det.

Poängen är väl att har man med sig partnern på inskrivning är det lite knivigt att komma undan att svara... Sen står det relativt klart och tydligt i journalen om han ev läser den....

Det är ju ganska enkelt att svara "nej", och sedan ta ett privat samtal med barnmorskan, vilket dom, iaf här, ser till att ha ganska snart efter inskrivningen. 

Han har ingen som helst rätt att läsa hennes journal utan hennes medgivande, och det verkar ju dumt att ge om hon inte vill att han ska veta om hennes historia. 

Lever man tillsammans och ska ha barn ihop är det absolut ingen omöjlighet att han läser hennes journal.... Tänk om något händer?
Tänk om han måste hem och hämta den för att ta den med till sjukhuset tex...
Hemligheter om såpass allvarliga saker som barn tycker jag är dumt.

Han får endast ta del av hennes journal om ts går med på det och ts har rätt att bestämma vad han får ta del av.
De frågade mig om jag varit gravid innan, jag svarade "inte vad jag vet" och så tidiga aborter borde nästan medicinskt räknas som tidiga missfall, som vem som helst kan missa.
Så berätta inte och be att få det första inskrivningsamtalet själv. Jag förstår inte varför mannen måste vara med på detta, det finns ingen anledning för honom att vara med när en kvinna berättar om sin medicinska historia.

Så länge man inte är rhesus negativ och han positiv så är det säkert lugnt att undvika samtalsämnet...