Bråk om arv.
Mina farföräldrar hade det gott ställt och har varit generösa under sin levnad mot alla barn och barnbarn.
Dock blev det kärvt mellan dem och några av mina sysslingar som hela tiden levde över sin förmåga (varje månad) och sen gick till mormor/farmor och morfar/farfar. (Deras föräldrar gjorde likadant)
De började säga nej och menade på att de måste lösa sina skulder själva, eller snarare sluta sätta sig i skuld och ta ansvar. Sysslingarna svarade med att aldrig mer ringa, aldrig hälsa på osv.
Nu har de gått bort båda två inom bara några månader och i testamentet har jag och en till syssling ärvt allt.
Farfar och farmor fick leva länge, så länge att alla deras barn gått bort och kvar finns barnbarn och barnbarnsbarn. Jag är alltså ett av barnbarnsbarnen, men vi har alltid sagt farmor och farfar. (Fast det är min mammas farmor och farfar, lite krångligt men jag hoppas ni förstår 
)
Nu har det tagit hus i helvete och en del av barnbarnen och alla sysslingar har anklagat oss för att vi har lurat till oss pengarna osv. Några av sysslingarna har fortsatt leva genom att skuldsätta sig och menar nu på att de ju faktiskt räknat med dessa pengar och att det är orättvist och att vi ska dela lika.
Vi tänkte faktiskt det först, jag och den andra sysslingen, men nu känner vi båda att vi inte har lust längre.
Vi har nog inte sett det sista, men enl advokat är testamentet vattentätt så det ska inte gå att riva upp. Vad tycker ni? Är vi orättvisa? Ska vi dela med oss lite iaf eller ska vi dela lika? Eller ska vi gå efter testamentet? Det handlar om 5 barnbarn (inkl min mamma den andra sysslingens pappa) och totalt 9 barnbarnsbarn. Summan vi ärvde är ca 15 milj plus värdet på huset som är omkring 5 milj. Förmodligen kommer jag att köpa ut den andra sysslingen ur huset då denne inte bor här på orten och inte vill flytta hit heller.