Hur undvika otrohet?
Otrohet är ett helvete. Hur undviker man det som par. Här är min lilla story...och förhoppningsvis en liten hjälp för nån där ute. J
Jag var otrogen mot min förra sambo. Modern till min son. Fy fan säger jag. Vilken idiot jag var! Ett fegt kräk som inte vågade ta fighten utan tog enkla vägar ut ur problem. 13 år sen nu. Jag har idag en fru som jag lever lyckligt tillsammans med. Vi har en dotter på 6 år tillsammans. Mådde inte bra efter min otrohet så vid första daten med henne berättade för att jag varit otrogen. Det blev tyst i 10 sekunder. Sen sa hon "det har jag också". Vi hade ganska lika bakgrunder. Ämnet är intressant för oss för ingen av oss vill någonsin tillbaka till det vi orsakade och upplevde. Även om vi var "the bad guys" mot våra ex så har vi insett hur jävla illa de mått av våra val att vara otrogna (jo det är ett aktivt val). Och själva mådde vi piss också. Så enkelt det EGENTLIGEN hade varit att prata med våra ex om det vi upplevde att vi saknade. Vi har lovat varandra att aldrig hamna där igen.
Orsaker till att någon är otrogen kan variera. Om man ser till ett ämne som ofta kommer upp som skäl; ena parten upplever brist på uppmärksamhet så handlar det i min värld i många fall om brist på kommunikation och förståelse. Jag och min fru har en utmaning i att kommunicera våra behov på ett naturligt sätt sedan dag 1. Detta för att vi är formade som vi är, har den "ryggsäck" som vi har osv. Vi säger alltför sällan vad vi egentligen tycker och är mästare på att kompromissa för att undvika gräl - för ingen av oss är bra på det. Det är våra naturliga preferenser. Men i förlängningen kommer vi hamna i bekymmer om vi bortser från egna behov i förhållandet - det vet vi av erfarenhet båda två. Två kompromissande musslor har ingen bra prognos för ett lyckligt förhållande.Därför jobbar vi bla mer aktivt på att utmana varandra att säga mer i diskussioner. Ställa frågor när vi ser en osäkerhet hos den andre.
För flera år sen kom min nuvarande fru hem från ett möte och verkade lite disträ. I flera dagar. Jag lät henne vara ett tag. Tanken att hon varit på fel sida staketet dök givetvis upp (jag vet ju hur förändrad/skygg/reserverad jag själv blev när jag var otrogen mot min förra sambo). Började fundera lite ett varv till och kom fram till att vi inte synkat så bra sista tiden. Inget allvarligt men nåt gnissel fanns. Till sist frågade jag henne om hon gick och funderade på något speciellt för att hon varit så tyst. Det visade sig såklat att hon inte alls varit otrogen - däremot hade hon fått lite info på mötet som hon gick och processade för att kunna ge förslag till mig hur vi skulle kunna använda detta för att inte gräl, irritation och, kanske lååååångt där borta i slutänden, otrohet skulle uppstå. Hon hade fått reda på följande på mötet; vi tar alla till oss saker extra bra om de sker på ett sätt som når kärnan i oss (individen). Allt var i mycket grova drag och jag har för mig att det var 4 st sätt(minns bara 3 av dem och "rubrikerna" kan vara helt fel. Såklart är det inte så att en person bara är EN "rubrik" - däremot kanske man när sig lite extra på just den rubriken och då är det ju ganska viktigt att ens partner vet om detta.
Rubrikerna var ...
...de som uppskattar:
- Fysisk uppmärksamhet. Kramar. En hand på axeln. Stryka kinden. Eller kanske rent av tafsa lite lätt. Massage.
- Gåvor. Alltså blommor, kläder och presenter.
- "Omtanke". Att man gör något aktivt för sin partner utan att denne behöver säga något. Rensa rabatten. Ha maten klar. Plocka i ordning i hallen tills han/hon kommer hem.
- Sen var det det fjärde också ja...kommer fan inte ihåg vad det var. Skitsamma.
Därför hennes eftertänksamma uppsyn dagarna efter mötet. Hon visste inte riktigt hur hon skulle kommunicera till mig att hon inte EGENTLIGEN uppskattade blomkvasten jag kom hem med. Hon ville ju inte såra mig. Jag gjorde det ju för att visa henne uppmärksamhet. Enligt henne kunde jag hellre lagt den halvtimmen på att röja upp i dotterns lekrum. Den typ av handling ger henne mer än blommor. Hon uppskattar gesten med blommor men värdet på blommorna i hennes uppmärksamhets-bank är lägre än omtanken med att städa rummet. Förstår ni? Jag kommer fortsatt hem med blommor då och då men inte alls lika ofta. Däremot inser jag att jag ska ägna mer tid åt att ge henne omtanke på annat vis. Senast i förrgår kväll kom hon in och såg helt nyförälskad ut i sovrummet efter att ha gått av kvällsskiftet. Eftersom det mer eller mindre går på autopilot (nåja ibland får vi allt påminna varandra) för oss nu så fattade jag inte ett jota över hennes tindrande ögon där jag låg i sängen och löste korsord, trött och sliten efter en lång dag på jobbet och hämtning av ungar på träningar, matlagning osv. Hon hoppade på mig likt en svulten tiger. Jag fattade inget om jag ska vara ärlig. Förrän hon efteråt sa att hon så länge tänkt städa badrummet men inte orkat - och nu hade jag gjort det + att inköpslistan för veckan var klar.
Jag å min sida kan kliva över lego, stör mig inte så mycket på tandkrämsfläckar på badrumsspegeln och lite grus i hallen är väl inte hela världen. Men jag klarar mig inte utan den fysiska biten. Jag när mig så mycket på hennes händer på min kropp. Kramen när jag kommer hem från jobbet. Hennes hand på mitt ben i TV soffan. Och - såklart - hennes retsamma tafsande när jag står och lagar mat eller borstar tänder. Jag behöver den fysiska biten mer. Småtafsandet är viktigare än en renplockad diskbänk - för mig. Jag har högre sexdrift än henne, det har vi konstaterat, och det framkom att hon har varit rädd för att jag skulle bli besviken om hon fysiskt gick längre än "välkommen-hem-från-jobbet-hur-har-din-dag-varit-kramen" - och sen inte rusade upp i sovrummet för att pippa som kaniner. Hon hade en rädsla att det agerandet skulle innebära att en förväntan hos mig föddes. Men det är inte så hos mig. Visst kan jag bli sugen som fan ibland. Och hon också. Men med småbarn i huset så blir spontansex lite komplicerat om man så säger. Det hon säger till mig när hon tar på mig sexuellt i de situationerna är att hon åtrår mig. That´s good enough. Det är inte schemalagt som; oh han lagar mat - nu måste jag tafsa. Hon får in det spontant och i lagom dos för att jag ska få den näring (uppmärksamhet) jag uppskattar.
Givetvis gillar jag att hon gör saker av omtanke eller kommer med en liten present också. Och hon gillar att jag visar fysisk uppskattning också. Men om vi ser till de tre "rubrikerna" så nöjer jag mig med 10% av de två omtanke gåvor och 80% av det fysiska. Enkelt och bra. Hon är lite mer komplex (hon är ju kvinna)och behoven ligger mer i nivåerna 60% Omtanke, 30% Fysisk uppmärksamhet och 10% Gåvor. Nåt sånt. Hoppas ni fattar...
Vårt problem att kommunicera vad vi känner innerst inne blir inte raderat utifrån att vi vet hur vi ska ge varandra uppmärksamhet - men det hjälper till att lindra gupp på resans gång. Vi har fått in en rutin där vi tar en kväll och pratar om oss. Inte schemalagt eller så men just för att vi vet med oss att vi är de personligheterna vi är. Vi har insett att vi behöver det och att det är rätt sätt. För oss!
Vad ville jag ha sagt med denna tråd? Tja...egentligen det lilla att det är nog få förhållanden där allt stämmer mellan parterna så att allt flyter på utan att någon arbetsinsats krävs för att det ska fungera i relationen. Finns såklart de som kan läsa av varandra och prata lättare än vad jag och min fru kan.
Vi är inte ni. Ni är inte vi. Vi är vi. Ni är ni.
Vi vet om våra brister och försöker arbeta för att dra ner effekten av dem. Vet du och din partner om era brister och hur arbetar ni för att undvika att de blir små gupp på er resa tillsammans?
Allt gott!
