Ensam i äktenskapet.

Ja, det gör jag. Han har jobb och sina intressen. Jag har inget jobb, utan går bara hemma och tar hand om städning, matlagning, hämtning av barn, aktiviteter barnen gör, tvättning och allt som rör barnen med möten, utvecklingssamtal mm. Känner mig väldigt ensam i allt. Och han undrar varför man jämt är sur. Men man tappar all ork. När man själv aldrig kommer hemifrån och träffar andra.

Har det liknande, men håller på att förändra det nu.
Den ensamhetskänslan tror jag kommer ifrån när man inte följer sitt hjärta, förnekar drömmar och mål.
Spelar nog ingen roll vem man har runt omkring sig.

Jag tror känslan av ensamhet är något som kan dyka upp hos alla människor idag. Det är något med vårt moderna liv. När vi bodde i grottor och det enda som fanns att göra på kvällen var att sitta tillsammans runt lägerelden var allt så mycket enklare. Idag är det miljoner saker som ska göras och det är otroligt svårt att få den där naturliga närheten när det som sagt bara är en lägereld som finns att tillgå på kvällen.

Frågan är om det GÅR att hitta en tvillingsjäl idag. Jag är tveksam. Jag tror att man kan uppnå en fantastisk relation med en livspartner. Jag älskar min man över allting annat. Han är den ende jag talar med om vissa saker. Vi har en fin relation och jag är verkligen nöjd. Men jag skulle inte kalla honom min tvillingsjäl. Vi är alldeles för olika för det och jag vill inte att vi ska vara mer lika. Jag uppskattar vår olikhet. För mig handlar kärlek om respekt och intresse. Vi har det.

Så till dig TS tror jag du ska sänka ribban lite på vad som borde vara.
Till dig Lene, ditt svar berörde mig, jag tror du och din man behöver hjälp för ni verkar ha rattat in på två olika spår i livet där ni inte har kontakt längre. Men om ni älskar varandra så tror jag det går att hitta tillbaka till. 

Att det gnager i dig (känslan av ensamhet) är det som är det stora problemet, och inte ensamheten i sig. Innerst inne är vi nämligen alla ensamma, och det är något vi måste lära oss leva med. Precis som vi måste lära oss leva med de obehagliga tankarna som kommer då vi kommer för nära kanten till ett stup. Ofta tänker vi "tänk om jag skulle få för mig att hoppa" eller "jävlar vad jag skulle slå ihjäl mig om jag trillade till här nu". Eller de där svindlande tankarna som an komma när vi tittar ut i rymden och funderar på hur små och obetydliga vi är i det eviga universumet. Inte går folk omkring och oroar sig över vad de tänker när de dessa tankar kommer upp i skallen. På samma sätt behöver inte någon fundera på hur ensam man är innerst inne med sina (ibland lite roliga och tragiska, men skruvade) tankar. 

Tack för kloka svar!

Du skriver dig tveksam till att det går att hitta en tvillingsjäl idag. Menar du då att det var lättare förr?

Hej

Jag tror man kan hitta sin tvillingsjäl. Jag har för en tid sedan gjort det. Jag tror att man känner en djup samhörighet med varandra. På djupet. Känns att det klickar lätt och att det känns som att man känt varandra länge. Tror att man är lika i själen och i värderingar. Man vill finnas för varann.

Däremot tror jag att man kan vara olika i övrigt.

Han som jag mött är mer spontan än jag, mer pratsam och så men vi kompletterar varandra bra.

Är nog lika lätt idag som förut att hitta sin tvillingsjäl om längtan finns där.

Jag har ett bra boktips att läsa om du/ni vill ha det så skriver jag den gärna.

Lycka till

Kram. C