KVINNA, har du lätt för att charma män?
Gäller det bara killar du vill ha eller är det så med alla?
Gäller det bara killar du vill ha eller är det så med alla?
Oförskämt lätt, skulle jag vilja säga. Brukar därför tona ner min personlighet i vissa sammanhang, eftersom jag vet att de faller som furor annars. :p Det där lät ju kaxigt, men det är dessvärre sant. Jag är upptagen och vill inte ha fler manliga vänner om halsen, för det ställer bara till med problem.
Jag har en ganska unik personlighet med många lager, och därtill även ett utseende som många finner både vackert och lite utmärkande. Sen så är jag även väldigt sprallig och lekfull också, vilket jag har märkt att mga män är svaga för.
Män brukar uppskatta och tycka om/respektera mig och liksom lysa upp vid samtal.
Men jag har själv inte varit någon flirtig person med de avsikterna så jag vet inte hur många som jag hade kunnat håva in så att säga.
Jag har haft integritet och velat bli uppskattad för min personlighet i första hand.
Ja, utan att låta kaxig så kan jag säga det. De killar jag velat ha har jag fått. Och jag får nog ärligt erkänna att jag haft det lätt genom livet tack vare min personlighet och mitt utseende.
Jag märker fortfarande ingen förändring trots att jag inte är särskilt ung längre.
Nu har jag bestämt mig för att söka nytt jobb och tvekar inte att utnyttja min charm i det fallet. Men endast charmen, jag skulle aldrig vika ut mig på nåt sätt.
(Senast jag var på en anställningsintervju föll mannen som en fura. Då fick jag både jobbet och mannen. )
Har väl gått bra med de jag velat ha, där kan jag inte klaga. Men, är jag inte intresserad lägger jag inte ner en sekund på att försöka charma. Ingen naturlig del av min personlighet att bete sig så (bekräftande) mot män i allmänhet.
Ja, utan att låta kaxig så kan jag säga det. De killar jag velat ha har jag fått. Och jag får nog ärligt erkänna att jag haft det lätt genom livet tack vare min personlighet och mitt utseende.
Jag märker fortfarande ingen förändring trots att jag inte är särskilt ung längre.
Nu har jag bestämt mig för att söka nytt jobb och tvekar inte att utnyttja min charm i det fallet. Men endast charmen, jag skulle aldrig vika ut mig på nåt sätt.
(Senast jag var på en anställningsintervju föll mannen som en fura. Då fick jag både jobbet och mannen. )
Märker inte heller någon skillnad trots att jag blivit äldre (37 år). Har tvärtom lättare för att charma dem idag än jag hade när jag var 19.
Jag har en ganska unik personlighet med många lager, och därtill även ett utseende som många finner både vackert och lite utmärkande. Sen så är jag även väldigt sprallig och lekfull också, vilket jag har märkt att mga män är svaga för.
Kan jag inte påstå. Är inte alls anmärkningsvärt charmig på något sätt.
Kan jag inte påstå. Är inte alls anmärkningsvärt charmig på något sätt.
När det behövdes i ungdomen var jag väldigt blyg och försiktig. Efter 30 släppte sånt mer och mer. Skulle säga att jag idag inte har några problem att charma folk.
Oj, det var la en gammal tråd som nån skakade liv i
Väldigt lätt skulle jag säga. Och då försöker jag inte ens charma dem. Jag är väldigt glad och positiv som person och ser också väldigt bra ut. Sen finns det heller inga snygga människor på mitt jobb. Jag märker att männen på jobbet gärna vill vara till lags och att mina förslag på möten ofta får mer medhåll. Vill dock tillägga att jag är bra på mitt jobb så jag behöver inte deras hjälp egentligen. Men jag känner definitivt att jag blir behandlad lite annorlunda pga mitt utseende vilket i egentligen är rätt sorgligt.
Väldigt lätt skulle jag säga. Och då försöker jag inte ens charma dem. Jag är väldigt glad och positiv som person och ser också väldigt bra ut.