Lite hjälp, litte hopp och en stor chock!
Hej!
Jag har hängt i "planerar barn-forumet" i ungefär ett år nu och har läst de flesta trådar. Jag har hejjat, hoppats och lidit med så många här inne i ett år nu!
Jag är 34, bor i centrala Stockholm och har PRECIS plussat. Så sjukt att ens skriva de orden. För det har inte vart en lätt resa. Jag och min sambo skulle precis påbörja en IVF-behandling. Efter ett års försök, tre specialistläkarundersökningar, massa VUL, nästan alla prover tagna och papper lästa så blev det ett "plus på stickan".
Men jag känner ju ingenting! Jag har vart "gravid" så många gånger innan med alla möjliga symptom! Ont i brösten, illamående, svullen, stickningar bla bla bla. Men nu - INGENTING! Enda orsaken till att jag testade var att mensen var en-två dagar sen och det händer rätt ofta. Tog tom ett test på BIM -2 och det var blankt. Så jag hade räknat bort denna omgång och lagt den i högen av ägg som trillat ur min korg och krossats mot golvet.
Men jag tog ett test sent på kvällen. Och fick sätta mig platt på toalettgolvet. För det var fanimej en skugga där. Tror jag. Jag ropade på sambon och han blev lite blek om nosen men sa "det är nog ingenting alls". Lite smått fundersamma gick vi och lade oss med löftet om att testa på morgonen med morgonurin. Jag grävde fram ett gammalt test från RFSU som ska vara 99% säkert. Morgonen efter så doppas stickan i kisset och ett sträck träder fram. Det är inte starkt, men starkare än dagen innan. Jag kollar kartongen. Testet gick ut för ca två år sedan. Vi tror fortfarande inte på provresultatet. Efter ett års försök och IVF-uppskrämda så tror man inte på det man ser. Så jag köpte en CB digital. Den säger med ORD vad som händer i min kropp och en slipper gissa. Så, ytterligare en natt går och i morse så doppades detta dyra, digitala test i mitt äppeljuicegula kiss. Gravid står det med stora bokstäver.
Så nu MÅSTE jag ju tro på det. Missförstå mig inte. Jag är superduperlycklig, och chockad. Men jag har INGA symptom och såklart blir jag ju lite nojig för detta. Men att INTE ha symtom kan ju också vara ett symptom, eller? Jag känner inget i brösten, ingen järnsmak i munnen eller dragningar i livmodern. Jag känner lite en "tyngd" i magen, typ som man har dagen innan mens, men inte lika "blött".
Nu letar jag efter två saker:
1. Jag måste skriva in mig, eller vad det nu heter. Jag väljer mellan att gå till Mama Mia på Karlavägen eller BB Stockholm Mood. Är det någon här inne som har erfarenhet av dessa ställen och kan säga bu eller bä?
2. Jag letar såklart efter nya vänner i samma ålder (34-ish) och som bor i centrala Stockholm och som kanske också väntar första barnet. Nu är jag ju kanske i vecka 5, men kompisar kan man väl bli ändå!
Vad jag vill säga med min långa harang är: GE INTE UPP och in the words of Triss: Plötsligt händer det!
Kramar<3
Mina tre test