Vågar inte ta kontakt med killar

Inte ett enda tips:(

Hej, jag lever också med social fobi så jag kan verkligen relatera till mycket av det du skriver. Vet precis den där känslan av nervositet och stelhet... särskilt när man är i närheten av någon man är intresserad av.

En sak som jag lärt mig med tiden är att det är viktigt att bygga kontakter gradvis av flera olika anledningar. Dels för att man faktiskt lär känna dom bättre och inte går runt och bygger upp fantasiföreställningar om dom precis som du skriver. Det kan ju faktiskt visa sig att det kanske inte var en så bra/intressant kille eller tjej som du trodde. Men också för att det då blir betydligt lättare sen att ta det där steget och bjuda ut dom. Det känns ju mer naturligt om man redan pratat en del med varandra och kanske märkt av att det finns intresse.

Så om du tycker det känns för jobbigt att föreslå en fika eller något liknande i dagsläget så kan ju ett förslag vara att försöka prata mer med honom när ni träffas på gymmet och att du förhoppningsvis kan känna dig mer bekväm sen med att ta nästa steg. Är du osäker på vad du ska prata om så är ju ert gymmande ett skottsäkert ämne iallafall. Ställ någon fråga - vadsomhelst egentligen, hur många set/reps han kör på en maskin, om han har tips på någon bra proteinshake, ja nu springer jag inte själv på gym så kanske dåliga exempel men du fattar! Bara för att få igång ett samtal. Och om du vågar, ge honom en komplimang nästa gång ni ses också. Hans träning ger väl förhoppningsvis något resultat så om han ser större/biffigare/slankare ut eller vad det nu är, säg det och bjud på ett leende också, det uppskattar han garanterat att höra samtidigt som du också visar att du gillar vad du ser.

Ett annat knep jag lärt mig för att ta samtal vidare från mer ytliga ämnen är att berätta något personligt om sig själv. Det visar att du är bekväm med situationen och kan också inbjuda till att de öppnar upp och blir mer personliga. Här är det förstås viktigt att ha lite urval som du säkert förstår. Bäst att undvika alltför djupa eller negativa saker i början iallafall utan mer grejer som att berätta om något intresse man har eller någon händelse man varit med om om man kan flika in det i samtalet på ett smidigt sätt. Om du inte får så mycket respons, följ upp med någon fråga som relaterar till vad du sagt. Har du t ex berättat om hur mycket du gillar att paddla kanot kan ju en lämplig fråga vara om han har gjort det någon gång och isåfall vad han tyckte om det. Ge inte upp direkt men var inte för på heller utan var beredd att släppa ämnet om de inte verkar intresserade.

I slutändan är kroppsspråk och ansiktsuttryck väldigt viktiga också (tyvärr för oss med social fobi då man lätt stelnar till och kan misstolkas som ointresserad, tråkig,dyster osv). Jag kan inte säga att jag varit särskilt framgångsrik med att hitta dejter men däremot kan jag lova att ända sedan jag började sträcka mer på mig och ta plats, le mer och bjuda på mig själv/bjuda in till skratt så har tjejer varit betydligt mer intresserade av att prata med mig och jag har fått många leenden och skratt i retur. Så jag är på rätt spår iallafall. Det är svårt i början och man kan få tvinga sig själv att le när det inte sker automatiskt men det blir lättare och lättare med tiden. Har du någon medicinering i dagsläget för dina besvär eller har du gått i terapi? För det finns mediciner och terapier som kan hjälpa dig också.

Slutligen om det nu inte skulle bli något med just den här gymkillen tycker jag du ska överväga att prova träffa killar i andra sammanhang också. För just det här med att stöta på främlingar i person är bland det svåraste som finns och särskilt om man lider av social fobi. Du kan ju exempelvis träffa killar på nätet/diverse dejtingsajter och har då möjligheten att prata mer med dom och lära känna dom innan ni ska träffas vilket kan göra dig mer bekväm med att träffas sen. Eller om du har något intresse/är med i någon klubb, förening eller något sånt kan ju det också vara ett alternativ för att lära känna någon utan press och stress och sen ta det vidare om det känns rätt.

Det här blev jättelångt. Jag hoppas du fick några bra tips iallafall från allt det jag skrev!

Det är bara göra det.

Som Nike-reklamen säger. Just do it.

Det är det det handlar om. Att bara göra det. Samma sak som fallskärmshoppning. Visst man kan hålla på att hålla på inne i flygplanet hur mycket luft det är där nere och all annan skit. Bara släppa taget och låta det gå som det går.

Det som är bra med att fråga ut killar, är ju att vi fallskärmshoppning kan man avlida genom att det trasslar till sig. När du frågar rätt killar, snälla killar  kan det trassla till sig men du dör inte.

Jag fick många bra tips, tusen tack! Ja fantasiföreställningar skulle jag vinna ett VM i om det fanns som sport. Jag kan måla upp väldigt detaljrikt om en kille, hur fin han är, hur perfekt, hans personlighet, hur han ser ut naken osv. efter att han har vart artig och sagt "-hej". Bara ett leende från en kille kan jag tolka in hur mycket som helst i. Men det blir inte så pinsamt då jag aldrig vågar ta kontakt utöver ett stelt "-Hej!" ändå.Men det är så svårt. Jag blir som helt blockerad jag kan säga helskumma saker och låta helt knäpp. Varför måste allt vara så svårt? Jag skulle vilja kunna säga såhär: "-Jag tycker du är jättesöt. Jag vill lära känna dig"" och han skulle svara "-Jag älskar dig redan!" kyssa mig och jag skulle tappa all nervositet och bara kunna visa hur fantastisk jag är. Men jag tror att jag hade blivit rent fysiskt sjuk av att ens försöka. Det hade blivit "-Jag tycker du är jättesöt...", sedan hade jag kräkts på hans skor eller svimmat.

Hehe har också tänkt så ibland, målat upp bilder... men som sagt det enda som gäller är att prata på och lära känna varandra för det är ju tyvärr inte så enkelt som du skriver på slutet. En annan fördel med att riva ev. fantasiföreställningar är att folk blir mer verkliga. Det blir lättare att våga ta för sig. Sätter man killar eller tjejer på en piedestal och tror de är helt fantastiska känner man ju sig ännu osäkrare själv. Det som kvarstår när illusionen försvinner är att antingen gillar man nån fast de inte är perfekta eller så kommer man på att nej, han/hon var nog inget för mig.

Hej!

Kul att du börjar tänka annorlunda, är själv en lugn, snygg  och snäll kille som är rätt trött på att ta initiativ hela tiden. Snart blir jag bara en kall robot och ser numera skrivandet till tjejer som jobbansökan i princip.

Detta inte för att jag vill vara känslokall, utan mer för att verkligheten helt enkelt ser ut som den gör, där vi killar måste göra massutskick medan ni tjejer bara kan välja och vraka.

Skulle fler tjejer ta inititativ tror jag både tjejer och killar skulle vinna i längden. Vi vill också känna oss utvalda.

Tänker att du kan träna dig på andra killar. Inte ens personer du behöver vara intresserad av. När du blivit lite varm i kläderna så kan du göra ett försök med gymkillen.

Kan en tjej träna på att ta kontakt med killar fungerar det

Har vissa tjejer en naturlig egenskap som gör att dom lätt kan ta kontakt med killar? Kan vissa tjej avundas den egenskapen. Eller är det bara coolt

Ja precis som tidigare sa, just do it. 

Jag tänker väldigt mycket själv, och tänkandet ställer till en hel del problem. 

Jag jobbar på att göra och inte tänka så jävla mycket hela tiden. 

 

Kolla på denna som motivtion. 

 

Viktigt att du slutar fantisera om killen, det är inte bra och kan sätta käppar i hjulet för dig. 

Tänk ut lite på vad du vill få ut, killar får nästan aldrig komplimanger, så det är lite konstigt om du börjar ge sånt. 

Fråga om han kan hjälpa dig med nåt redskap. Ta småsteg. Sen fråga, om han har lust att ta en lunch eller öl ect. 

Som för både män och kvinnor, måste man trivas i sin situation och kunna slappna av och inte låta nervositeten ta över. Då de lätt blir pankaka av det. 

Andas :)