Känner mig så jävla misslyckad, har ingen gymnasieexamen.

Skaffa gymnasiekompetens på nåt sätt. Komvux eller var man nu gör det. Kan du inte det får du leva med den utbildning du har och skaffa jobb du kan få ändå. Dessutom ska man aldrig jämföra sig med andra utan bara med sig själv. Att utvecklas vidare och lära genom hela livet är en bra inställning, men det ska vara för ens egen skull.

Flera partners är inget att sträva efter alls! Läkare måste man ju inte bli för att komma nån vart-det beror ju på vad man vill. Om man kommer dit man själv vill får man ju vara nöjd. Är det rörmokare eller lokförare så är det helt okey.

Läs in gymnasieexamen på folkhögskola! Där kommer du att ha klasskompisar som är i samma situation som du. Så då kan du jämföra dig med dem och bara känna dig alldeles normal. :)

Jag ska läsa på folkhögskola, men det hjälper inte att tänka att vi är på samma nivå, för 90%+ av alla 19 åringarna har kommit längre än mig i livet.

Det är massor som inte kommit så långt som du heller... Vet en i din ålder, som just nu håller på att läsa in högstadiet.

Bättre att ta tag i det än att älta sådant man inte kan göra något åt!

Annars kan ju alla gnälla på att de inte kommit lika långt som tex den där snubben på "Genikampen" som var 17 år och läst ett par år på universitetet redan...

Nej men sluta tänka så! Jag tror att det är dina negativa tankar och din självkänsla som är ditt största hinder...Min 23-åriga son har inte heller komplett gymnasiebetyg och jag ser absolut inte honom som "misslyckad" för det. Han jobbar som säljare, har en bra inkomst, sambo och ett liv han stortrivs med. Han var bara så oerhört skoltrött att det inte var lönt att pressa honom under gymnasietiden. Sök in på KomVux, det är första steget till ditt nya liv! Kanske du behöver någon typ av samtalskontakt också? Vänd dig i så fall till din vårdcentral. Du är fortfarande ung så inte sjutton ska du ge upp redan! Det är inte det du gjort/inte gjort som du ska tänka på - utan vad du gör NU!

Det finns alltid nån som "kommit längre" än en själv oavsett vilken ålder man än kommer upp i, men det kommer inget gott av att jämföra. Måste du skaffa barn vid 25 om "alla" andra gjort det bara för att hinna med? Eller köpa hus före 30? Eller ny bil vart tredje år bara för att andra har råd? Ta ett mål i taget. Skolan först låter bra.

Utbildning är överskattad.
Så länge som du kan hitta ett jobb du trivs med ska du vara glad att du sluppit bli skuldsatt och skit.

Finns många idioter med universitetsexamen, t om läkare- och civilingenjörsexamen. Tro mig, det är inte mycket att se upp till.

Jag är 27 och läser upp mina gymnasiebetyg på distans medans jag jobbar, har klarat mig bra hittils :) 

Om det är så jobbigt är det väl bara att du sätter igång och pluggar.

Jag läste in gymnasiet när jag var 28, vid 30 sökte jag högskola och vid 33 var jag klar.

Bara göra det, kvittar väl om andra gjort det vid yngre år.

Men så är det här i livet, man gör allt i samma takt tills man inte måste längre och då skiljs man åt. Så kommer det vara fortsättningsvis med, och du får helt enkelt acceptera att du går din egen väg i din egen takt.

Folkhögskola verkar riktigt kul, det lär bli en minnesvärd tid i livet

TS har ju skaffat sig livserfarenhet och fått andra erfarenheter som andra inte fått samtidigt kan du ju läsa upp detta när du känner för det. Med din livserfarenhet blir det lättare att klara uppgifterna. Sluta att tänk så att du är på nivå med någon yngre, det är destruktivt.

Du ska ta en examen naturligtvis.

30 år och håller på att läsa upp hela gymnasiet på Komvux. Snart läst 2 år och har ett kvar sen blir det en 2åring YK efter det så jag är klar vid 33.

Jag hade faktiskt samma ångest som du länge. Tänkte ofta på det men jag hade ju jobb så jag våga inte chansa. Men tillslut tog jag tag i det och tog tjänstledigt.

Du ska inte tro att du är " dummare " för att du inte läst gymnasiet. Jag har klarar mig bra hela livet utan det och helt ärligt så är det jäkligt mycket flum flum. Väldigt mycket onödigt lärande som ingen minns något av sedan endå.

Definiera "längre i livet"?

Hur mycket man än kan, kommer det alltid finnas personer som har kommit längre än en själv i livet. Mitt tips är som andra har sagt, skaffa gymnasiekompetens nu istället, finns massor sv personer som av en eller annan anledning inte har gått gymnasiet och behöver plugga upp det i efterhand, inget konstigt med det!

Har en annan 11 partners och jag 10 partners så har den andra kommit längre... Är den andra ST-läkare och jag är AT-läkare så har den andra kommit längre... Är den andra mer utbildad än mig har den andra kommit längre osv.

Ja, och? Du kommer alltid känna dig underlägsen om du ska gå runt genom hela livet och jämföra dig med andra. Lev ditt eget liv istället.