Att prata med någon som fräser åt allt man säger

Fast för honom var det ju inte uppenbart till en början att det var ett missförstånd. Ur hans synvinkel var det du som kom med helt befängda förslag. Visst, det är onödigt att fräsa men så farligt tycker jag inte att det var. Jag får intrycket att han (och kanske du också) kände sig rätt stressad över att det var så mycket att fixa med. Då blir lätt stubinen lite kortare än vanligt.

Fast om man tycker att man får knasiga svar så kan man väl fråga vad personen menar istället för att börja fräsa?

Ja, det kan man. Men uppenbarligen kunde inte han det just då. Det är upp till dig att avgöra om du tycker att det är oförlåtligt eller ej, men jag tycker inte att det är det, inte om detta inte är hans vanliga beteende.

Oförlåtligt är väl att ta i och var inte vad jag skrev. Jag sa att jag tycker det är tråkigt och att jag inte fattar varför man beter sig så.

Är du aldrig stressad och på dåligt humör? Har dina känslor aldrig råkat rinna över och drabba andra? Alla gör det inte med ord. Själv gör jag det nog mest med sura blickar och min sambo med kompakt tystnad, men det är normalt att ha stunder då man inte är så trevlig som man borde.

Tyvärr så verkar det vara en vanlig reaktion hos en del människor att man fräser och dumförklarar istället för att fundera på om man hörde rätt eller förstod rätt. Lite så man undrar om de hela tiden förväntar sig att man ska säga något helt dumt och befängt, därav reaktionen.

Jag skulle också gärna vilja veta varför en del människor gör så och om det skulle hjälpa att be dem att vänta med fräsandet tills de har en mer komplett bild. Finns det möjligtvis någon här som vet med sig att han eller hon gärna fräser alldeles för tidigt?

Jag har en tendens att fräsa alldeles för snabbt i vissa lägen. Brukar hjälpa att få det utpekat att det är onödigt att bli otrevlig och fräsig på en gång faktiskt.

Word. Funderar på samma sak faktiskt. I både fallen så var det ju faktiskt han som tänkte fel om vi nu ska dra det till sin spets och skylla på någon för att kalla en skåpbil "lilla Mercan" när det även finns en A-klass är ju lite fel. Att sen inte tänka så långt som att han  kan koppla ifrån släpet och köra bilen som han vill är ju också hans tankevurpa- inte min. Men jag har full förståelse för att man inte tänker fullt ut ibland, är stressad eller bara får hjärnsläpp men det är ju så mycket trevligare om man gör som du skrev funderar på om man hörde eller förstod rätt innan man hoppar på någon och fräser.

Ett enkelt "vad menar du?" eller "pratar vi om samma sak nu?" gör allt så mycket trevligare än att fräsa och skälla eftersom att det ju oftast är kommunikationsmissar och inte ren idioti från motpartens sida.

För att svara på din sista fråga så är det väldigt, väldigt sällan jag fräser först och frågar sen. Jag ska ha en riktigt dålig dag och inte ha ätit på 14 timmar med svår pms också för att bete mig så.   Förmodligen för att jag har vuxit upp i en familj som gärna gör som min ts och jag avskyr det sättet.

Stort av dig att erkänna det för då kan du jobba på det. Om du som är lite fräsig (får jag säga så utan att du tar illa upp?) läser min ts hur upplever du mina exempel?

Jag kan bli lite irriterad och fräsig i diskussioner med sambon ibland. Inget jag är stolt över. Men det handlar om att jag förväntar mig att han ska bete sig på ett visst sätt och då förekommer jag. Det är mer det att jag är irriterad på hur han brukar bete sig, även om han inte gör det just då.

De känns typiska för en stressad situation. Min man får såna svar av mig ibland också när jag tycker att han är bra nog trög som inte fattar vad jag menar utan att jag egentligen har förklarat vad jag menar. Så blir det missförstånd pga att han inte är tankeläsare och jag är för lat(?) för att förklara och utifrån den information han har/tror sig ha kommer han med (i mina öron) befängda förslag som pga oro/stress triggar igång något hos mig som gör att jag dumförklarar honom, fast egentligen är det väl jag själv som får skämmas i slutändan när jag lyssnat på vad det är han egentligen säger.

Sen kan jag ju känna igen mig i det du säger också..Att alltid komma med förslag fast de kanske inte är önskade. Min man kan bli tokig på mig av den anledningen också...Att jag inte bara kan vara tyst ibland. Haha han står ut med en del, men jag försöker jobba på det faktiskt, jag är medveten om problemen som sådana

Så där gör man bara om man saknar respekt för motparten. Han skulle väl knappast fräsa om det var VDn för hans jobb som sa "knäppa" saker. Eller?

Om man ska se det så, så är det ju inte att han tänker fel. Ni missförstår ju varandra. Hade du (och han) varit mer utförliga från början så hade (kanske) missförstånd undvikits.

Kanske så att han redan tänkt ut hur de ska göra och han blir fräsig för att du ger nya förslag (för mycket att hantera alltså).

Högst vanligt att bli fräsig när man är stressad (särskilt när det gäller att flytta). Visst det är ingen ursäkt, men som någon annan sagt så kan man ju poängtera det för personen. Han kanske inte ens märker att han fräser?

Att bli irriterad och fräsa åt någon tycker jag inte man kan likställa med att sakna respekt för den personen. Jag tycker det tyder på att man är avslappnad runt den personen. Men med det sagt behöver man ju inte fräsa. ;)

TS: I båda exemplen ovan uppfattar jag det som att han redan har lagt ner en viss tid på att tänka och planera hur flytten ska genomföras. Alla alternativ har gåtts igenom och han vet redan vad som är mest logiskt. Då kan det vara lite irriterande med någon som säger "men varför gör ni inte si eller är det inte bättre att göra så". Han har redan koll på läget liksom.

Jag tycker att det inte är värre än mänskligt i en situation där man är små irriterad sen innan, stressad och trött, vilket inte är orimligt vid en flytt.

Vad som händer efter är mer intressant.

Både jag och min man kan vara på det där humöret. Eftersom vi båda vet om det så blir vi inte sårade om den andra fräser till, men om samma sak händer flera gånger efter varandra, får man uppmärksamma den andra på vad den håller på med.

Ofta är det pga lågt blodsocker, så då får man be om ursäkt och skärpa sig tills man kan äta nått och få tillbaka sitt normala humör.

Nu i efterhand tycker jag att du får ta upp det eftersom det uppenbarligen stör dig och med rätta. Han borde inse att han inte betett sig rimligt och be om ursäkt oavsett om det var en engångsgrej eller om det händer ofta.

Händer det ofta får du ju fundera på om du står ur med det om ni t ex "löser" det som vi gjort.

Om han inte fattar att han betett sig illa, hade jag dumpat honom.

Fast om jag får försvara mig nu eftersom att vissa av er tror att jag försöker styra saker så försökte jag ju hjälpa både med att föreslå den större bilen, där pratade vi bara om varandra visserligen, och sen se till att allt flyttgods inte blev stulet över natten eftersom att han tänkte ställa det på en allmän parkering. När jag föreslog systerdotterns gård några minuter bort så tyckte han ju att det var en bättre lösning sen när han hade fräst klart både om dets, skjuts och om att ta loss bilen från släpet. Så jag var ju mer logisk på alla plan i det exemplet.

Det tråkiga är ju som sagt att han ofta börjar fräsa och i 75% av fallen visar det sig att jag har "rätt" sen. Och varför kan man inte bara fråga vad den andra menar om man nu tycker att personen är ute och cyklar? Varför fräsa, skälla och skapa dålig stämning?

Det är ingen pojkvän förövrigt utan en närstående släkting.

När man har en plan i huvudet som är solklar för en själv och man tror att alla vet hur man tänker sig i just den situationen så kan man lätt bli fräsig när man får "dumma" kommentarer eftersom den som ger dessa "dumma" kommentarer inte förstått de "solklara" sakerna. Problemet är att lösningen inte kommunicerats från start så att alla är med på vad som ska ske utan att alla andra ska vara tankeläsare och automatiskt förstå vad som menas utan att något behöver förtydligas. När det dessutom kommer förslag som är bättre än ursprunget kan det bli lite extra fräsigt från den som fräser eftersom det inte var denne som kom på förbättringen.

 

Exakt så tycker jag med, det blir ju lite bakvänt att först idiotförklara den andre och sen fundera på om man hört rätt eller så.Hehe :)Missförstånden som uppstår kan ju till viss del bero på att man inte uttrycker sig tillräckligt utförligt, så visst, jag förstå att det kan vara jobbigt med någon som är för fåordig men rent allmänt så är det nog ändå bäst att spara på fräsandet lite :)Precis, jag vill inte försvara att någon fräser men ska man verkligen fräsa så bör man ju faktiskt ha bra koll på situationen så att man är berättigad att fräsa så att säga. Man kan ju inte ha det som grundinställning att fräsa när någon har något att delge...