Min 11-åring gör mig så ledsen

Oj, det låter verkligen jobbigt :/ Har tyvärr inte så mycket råd att komma med men för mig hade det varit oacceptabelt att bli kallad fula saker. Jag hade blivit ordentligt arg och sagt ifrån på skarpen. Hur kan du tillåta att bli kallad fula saker? Vad är det för saker hon säger till dig och hur är språket mellan dig och pappan? Hon är 11 år, men förklara ändå ifall hon missat nånting: "Jag kallar inte dig för fula saker så du kallar inte mig för fula saker". Förklara vad respekt och hänsyn betyder. Vad säger pappan när hon beter sig såhär?

Kan inte pappan sätta ner foten: Du säger inte så till min fru! eller något åt det hållet?

Hur svarar du på hennes beteende? Som förälder tycker jag att det är du som har det största ansvaret att ni har kontakt och hur er relation ser ut. Du måste fortsätta försöka knyta an till henne fast hon är så tvär. Svårt det där... Älska mig som mest när jag minst förtjänar det.

Du behöver väl hitta nåt gemensamt intresse med henne också. Heminredning är nog bara att ge upp hoppet om. Du får sno nåt intresse från pappan och han får backa.

Klassiska mor-dotter-relationen?

Är det inte så att dem vi älskar mest, retar vi oss mest på och testar mest som barn? Antagligen testar hon er relation för att se hur länge du står pall, innan du brister. Sedan förstår jag inte varför pappan låter henne hållas och inte reagerar, så ni står eniga i detta, även om han inte har några problem.

Utöver att fortsätta finnas där för henne, så kanske hon kan följa med dig och "shoppa kläder" och få visa vad hon tycker är fint. Inte så att hon har bestämmanderätt, men att hon får ha en åsikt och att ni kanske får en trevlig stund tillsammans. Kanske kan hon hjälpa till att fixa en fin frisyr på dig. Mitt syfte är alltså att ni hittar  n å g o t  positivt för er relation, även om det såklart är svårt. Beröm henne för det hon gör bra. Be henne fundera på om det finns något ni kan göra tillsammans.

Sedan kan du ju fråga dig om det finns någon relevans i någon av de 17 punkterna, inte så att du ska förändras bara för hennes skull, men att sätta upp håret när man lagar mat eller ha något färgglatt på sig en gång i veckan är ju små förändringar som knappast kostar något. Inom restaurang måste man ju sätta upp håret, så kanske är det något hon lärt sig i hemkunskapen. Sedan får du väl förklara att du blir ledsen och ser sur ut för att du och dottern har en dålig relation, så om ni trivs bättre ihop lär du också bli gladare.

Kanske kan det hjälpa att du förklarar dina positiva känslor för dottern i ett brev som hon kan läsa när hon behöver och kasta om hon känner för det, utan att du skuldbelägger henne. Oftast blir ju döttrar ganska lika sina mammor och behöver frigöra sig starkare från de kvinnliga förebilderna. Sedan kan ju hennes "intresse" för pappan bevisa att hon är mer älskad om hon lyckas tränga undan dig.

Jag har ingen aning om något är i närheten av anledningen till varför hon agerar som hon gör, men några tankar ändå. Jag har många strider med min 5-åring, så frågan är hur hon blir som tonåring. Dessutom har ju min 11-åriga bonus mer strider med sin mamma än v h här. Jag tänker att hon står närmare sin mamma helt enkelt och här är vi två som drar åt samma håll.

En mor dotter relation präglas av en stark närhet och kärlek som ibland/ofta svänger över och blir till ilska och en föraktfull, avståndstagande attityd. Ts beskriver ingen närhet alls - enbart avståndstagande.

En 11-åring ska väl för tusan inte få sitta och skriva en lista på vad hen "retar sig på" med en förälder. Vad skulle denna lista fylla för funktion? Vart finns lojaliteten från makens sida? Den här flickan söndrar och härskar och det kommer ju inte att bli bättre när hon kommer in i tonåren. En 11-åring som kallar mamma för fula ord och inte lyssnar på tillsägelser behöver konsekvenser. Hon "vägrar" att åka t-bana...en 11-åring åker helt enkelt med det färdmedel som föräldrarna bestämmer.

Ts ni behöver hjälp som familj. Barn kan vara jävliga periodvis och periodvis favorisera den ena föräldern, men er situation känns extrem och du mår dåligt. Risken är att detta så småningom kommer att tära på din och makens relation.

Så vida det inte finns någon anledning till flickans agerande - som en jobbig skolsituation - så måste ni komma till rätta med hennes attityd. Ingen mår bra i längden av att tillåtas uppföra sig som ett litet monster.

Bli arg, riktigt arg. Men kommentera inte hennes rum., försök inte krama henne och använd din man, han måste också bli arg när hon håller på så.

Sörjer hon sitt gamla hem? Har hon fått byta skola och kompisar?

Det där med tunnelbanan låter ju iofs lite skumt. Och blyg i skolan... Kan ju vara nåt neuropsykiatriskt...

Om ni har ekonomisk möjlighet, så gå till en privat barnpsykolog. Där får ni tid typ inom en vecka. Annars, kontakta BUP. Du har gjort vad du kunnat och behöver hjälp för att komma vidare. Förstår att du mår dåligt.

Spontant känner jag att hon borde få hjälp att tänka i andra banor. Inga listor på negativa saker, i så fall tvärtom.

Gör en priolista för dig uppdelat i tre delar
1. De här sakerna tar jag strid om - alltid, varje gång, oavsett var, hur och när.
2. De här sakerna förhandlar jag om med henne (lägg inte för mycket här inledningsvis)
3. De här sakerna väljer JAG att inte bry mig om.

Hamnar en i konflikt är det så lätt att gå igång på varenda minsta lilla sak och det är inte bra för nån, därav ovanstående. Ex - vill hon ha ett "fult" rum, så låt henne. Hon vet att det drar igång dig just nu. Däremot, dåligt beteende, elakhet, elaka kommentarer tar ni, tillsammans, itu med.

Sist men kanske viktigast - försök skapa positiva situationer där hon inte måste välja mellan dig och pappa utan du får stå för bra saker!

Lycka till!

Hur har hon det annars med empati t.ex. i relation till kompisar? Låter extremt att hon uttrycker sig så elakt. TS, tycker du hon verkar ha förståelse för att andra blir ledsna av sådana kommentarer? Visst kan ju barn i förpubertet bete sig väldigt illa men det är viktigt att hon får gränser vad man säger och inte.

Jag tänker att hon kanske behöver mer konsekvenser av när hon säger fula saker till dig? Kanske indragning av något hon tycker om att göra? Som min son som är 8 år, vid riktigt dåligt uppförande får han minskad eller helt indragen "skärmtid". Detta har haft bra effekt hos oss då han vet att det inte sker ostraffat att vara oförskämd eller bete sig illa.