Världens tråkigaste människa

Jag börjar må allt sämre i min bipolära sjukdom. Mest åt det depressiva hållet med en extrem trötthet och jag känner ingen äkta glädje över något.

Jag har ett jobb jag trivs med och ett barn jag älskar. En pojkvän som jag fortfarande är så där härligt nykär i.

Men det saknas något och känslan av det blir allt mer påtaglig. Känner mig så tråkig som aldrig gör något utöver vardagens masten.

Jag tror att det är ett intresse eller en hobby jag saknar. Något att engagera mig i som är roligt och ger energi så att det känns som att livet rullar på. Men jag känner inte att det finns något som lockar.

Jag sitter bara fast.

Förr höll jag på mycket med hundar. Tävlade och var väldigt aktiv. Älskade det livet. Men så kom min sjukdom och jag fick lov att hitta ett annat hem åt mina hundar. I mina djupa depressioner klarar jag inte av att vara så aktiv som en brukshund mår bas av. Jag inser mina begränsningar.

Utöver min egen problematik är min son allergisk så att skaffa djur igen går inte.

Jag har provat att börja träna, vilket var kul. Men det triggar maniska skov och jag har mycket mer ont av min endometrios när jag tränar utöver promenader.

Matlagning är kul. Men det blir dyrt och jag blir fet.

Är inte alls intresserad av tex volontärarbete där jag har kontakt med andra människor.

Hittar inget som ger den där känslan av att ha hittat något som är kul att sysselsätta mig med.

Vad har ni andra för intressen/hobbys som ger livet mening? Det där som får er att längta, det som ni brinner för och tvingar er att göra annat än att städa, dricka kaffe och vila på soffan.

Bör kanske tillägga att jag har en helt normal inkomst, dvs jag har inte utrymme för dyra hobbys och aktiviteter.