Jag är SYV och själv blir jag provocerad av curlande föräldrar.
Jag vet inte hur många gånger jag träffat föräldrar som tycker att deras lilla dotter eller son har ju varit sjuk mycket och kan inte alls göra som alla andra och kolla vad de har missat/behöver ta ikapp eller riskerar F i kurser.
Samma sak när det gäller att söka utbildning. Seriöst, min äldsta son som går i lågstadiet kan googla fram information om något han vill veta. Vill han sen veta mer frågar han.
1. SYVs uppdrag är INTE att berätta för andra vad de ska bli. Det är inte heller att ge dem all information och allt material servat
2. En del av SYVs uppdrag är att vägleda individer till att hitta möjliga utbildningar/framtidsplaner och det kan vara genom att prata om vad de gör på fritiden, hur de tänkte när de valde det gymnasieprogrammen de valde, om de har funderat något på om de vill arbeta med människor/datorer/service etc
3. Det finns över 8000 registrerade yrken i Sverige. När en elev kommer till mig och säger "vad ska jag bli?" ska jag då ta fram en lista där och gå igenom den tycker du?
4. De elever du beskriver som inte vet alls träffar jag väldigt sällan. De flesta jag träffar vet litegrann, de vill veta om olika vägar, hur de ska tänka. Och de som inte vet träffar jag flera gånger, de besöker SACOmässan, får information om öppna hus, vi kollar broschyrer. Ibland gör eleverna intressetester men jag är då noga med att berätta att man inte ska gå helt efter ett sånt test utan att man kan använda det för att hitta nya yrken, kanske stämmer området ex sjukvård överens men man vill inte bli sjuksköterska, då får man utforska vårdbranschen och se.
5. Jag tjänar inte 36000
6. Vad hjälper det eleven om jag berättar om omvärlden, arbetsmarknaden, löner etc? I dagens samhälle behöver man lära sig att anpassa sig, hålla sig uppdaterad etc. Inte att ett fåtal personer gör det och informerar alla andra. Hur användbar är man på en arbetsplats om man inte kan ta eget ansvar?
7. Jag är inte psykolog även om jag får ta del av många tragiska livsöden, får höra om föräldrar som trycker ner/ökar på prestationsångest etc. Jag kan inte prata i fem minuter med en människa och se "det här borde du jobba med". Varför?! För att det alltid är olika. För en del är lönen avgörande, för andra inte. En del utbildar sig och tror att de ska tjäna bra, men får aldrig den anställningen som betalar bra. Andra utbildar sig till något där lönen generellt är lägre men lyckad ändå få en riktigt bra lön. Däremot är det enklare att se vad vissa inte borde arbeta med, alternativt att vissa i arbete har hamnat fel.
8. Jag har aldrig haft ett arbete där jag känner mig så uppskattad och får så mycket positiv feedback.
9. Låt dina barn ta lite eget ansvar. Alla väljer inte rätt direkt. Ibland vet man inte alls. Jag har träffat massor av människor som utbildat sig till något de trodde var rätt men som sen, 20 år senare hatar det och ångrar att de inte väntade några år innan de tog dyra studielån etc
