Hur illa ska det vara för att man ska byta skola?
Sonen går i 4an och känner sig utanför i klassen. Alltså han blir inte mobbad. Inte slagen. Inte retad. Utan "bara" utanför.
Ingen hör av sig. Blir vald sist. Dom samarbetar för att slå ut honom ur leken först. Kanske ändrar reglerna i leken "mot" honom. Får inte gå med i de andras "värd" i telefonspel. Ingen väntar på honom när dom ska gå. "Råkar" knuffas. Om han säger att han gillar nåt så säger alla andra att dom absolut inte gillar det. Varje dag berättar han nån liten sak som hänt.
Detta är hur han upplever det. Jag är ju inte där så jag kan inte veta om det bara är som han känner. Eller är dom så här mot varandra med.
Jag har pratat med fröken. Hon har inte sett nåt. Har pratat med någon förälder till barn han tidigare var kompis med men dom vet inget.
Sonen är inte tyst eller blyg, har många intressen och duktig i skolan. Nog inte så bra på det sociala spelet, läsa signaler osv. Men inte heller jättedålig på det. Han kan vara lite gnällig och lite för styrande i leken men jobbar på det. Vet inte om det på nåt sätt kan vara hans eget fel. men han är verkligen supersnäll och vill väl.
Hur hade ni gjort? Det är ett stort steg att byta skola. Kommer det ens att bli bättre? Vill gärna höra era tips och erfarenheter.