Undrar ni som är bipolära brukar ni i relationer tappa känslor (blivit känslokalla/avtrubbade) på er partner ibland som helt plötsligt sen kommer tillbaka?
Svara gärna med vilken typ av bipolär ni är (typ 1,2 osv)
Svara också om de hade hänt något särskilt i er relation när ni kände så? Var de något speciellt som triggade tappa känslor? Hur kom dom tillbaka?
Viktigt också, vad kan en anhörig (partner) göra så detta inte händer?
Ja. Är bipolär rapid cykling.
Och nej. Inget speciellt som hänt. Beror helt på svängarna i mitt mående.
Ja, det händer. Jag kan bli rätt hemsk. Prata om att allt är så dåligt och undra varför vi fortfarande är tillsammans. Min partner har typ vant sig och tar inte åt sig när jag säger sånt. Jag är också rapid.
Kan du berätta lite mer? Cykling hur då? Att man svänger i humöret?
Kan ni båda berätta lite mer varför de blir så tror ni? Vad för typ bipolär är ni? Mår ni allmänt dåligt o då känner ni även 0 inför er relation eller är allt strålande solsken o sen plötsligt så tappar ni lusten? Viktigt för mig ni skriver mer
Nej, har nog aldrig tappat känslorna i en relation. Däremot har de gånger jag jag har depressiva skov kan jag låta som negativ och känslolös mot min partner. Då är syftet mer att straffa mig själv (för att jag är inte värd min parter och att ha det så bra).
Jag är i övrigt en väldigt känslosam person. Är bipolär typ 2 och har en högkänslig personlighet.
Kan ni båda berätta lite mer varför de blir så tror ni? Vad för typ bipolär är ni? Mår ni allmänt dåligt o då känner ni även 0 inför er relation eller är allt strålande solsken o sen plötsligt så tappar ni lusten? Viktigt för mig ni skriver mer
Kan sjävklart förstå om man redan är deprimerad att man ifrågasätter saker, livet , jobb , förhållande självklart så får väl alla. Men menar att man plötsligt från en dag , bara tappar känslor totalt, man blir avtrubbad, hjärnan stänger av o att de skulle vara något bara bipolära har? Och att man sen lika snabbt får känslorna tillbaka igen?
Hej min son har bipolär och han ör 20 år och varit / är intagen på psyk vuxen östra i Gbg , varit hemma nu vid två tillfällen på permission. Det ni alla skriver om är hur ni upplever det och då förutsätter jag stt ni ändå tar era mediciner ? Och ändå går in i skov med en depression eller manisk ? Vad skall man göra som anhörig för att få bukt med det är hittade på senairer som min son har gjort och även gör bör han är hemma. Han har fått en grej på hjärnan att sälja semester paket via ett som jag kallar det pyramidspel .. Han tror fortfarande att han skall tjäna enorma pengar ( de fyra veckorna innan han åkte in på psyk " jobbade "!han näsan dygnet runt sov bara ett fotal timmar - och sålde ingenting däremot hade han lånat pengar av alla möjliga typer !! ( som jag och hans far fått betala igen ) nu när han åter kom ut började han återigen prata om detta jävla spel !!!! Min fråga är och är det inte oerhört viktig om man kan att byta miljö då den påverkat honom ( hos sin far) till en mycket tråkig utveckling och som inte gagnar hans tillbaka gång till ett friskare liv . Jag och hans syster tycker att han inte förstår oss ... Han tycker å andra Sidan att inte vi förstår honom !!! Tacksam för alla svar från en desperat mamma
Till dig över: du kanske ska starta ett inlägg här på familjeliv o fråga? :)