Hur lär man sig älska sig själv? (Långt)

Du säger att du vet att det inte bara handlar om utseende, men ändå är det enbart utseende du själv tar upp. Hur ser det ut i övriga områden? Arbete, vänner, familjerelationer? Känner du dig värdefull? Kan du sätta gränser? Känner du att du "klarar av" utmaningar? 

Vad är du mer av - "Nej ingen idé att testa jag kommer ändå inte klara det", eller "Fan vi kör, friskt vågat hälften vunnet!" ?

Hur tar du nederlag? Får det dig att känna dig mindre som människa, eller reser du dig upp hyfsat fort?

TS jag tycker nästan att du borde söka upp en vårdcentral och be att få samtal med en psykolog. Med lite professionell vägledning kommer du att få rätsida på ditt problem på nolltid. Det är lätt för oss att säga ryck upp dig, tänk inte på det eller liknande. Men jag tror att lite terapi skulle hjälpa dig att se saker på ett nytt sätt och hjälpa dig att förändra läget till det bättre.
Självklart är du precis som alla andra alla har vi något vi kanske inte är till 100% nöjda med så det gäller att du får in ett nytt tankesätt. Alla är inte ute efter dig och du förtjänar någon du med.

(K): Tack för svar. Vad jag menade med att allt inte handlar om utseende är att jag vet att det finns saker i livet som är viktigare och som jag värdesätter, samt att jag aldrig "dömer" andra pga utseendet. Däremot är det just osäkerhet kring mitt eget utseende som jag upplever sätter käppar i hjulet för mig. Min övriga situation ser ut som så att jag studerar och tycker det är väldigt intressant, har en fantastisk familj och underbara vänner som jag känner mig älskad och högt värderad av. Vad gäller att anta utmaningar är det inget jag har problem med men är väl inte särskilt spontan utan vill gärna tänka igenom mina beslut ett par gånger. Kan ta kritik men tar nog åt mig väldigt mycket. Har väldigt höga krav på mig själv och blir lätt besviken/hård mot mig själv om jag misslyckas med något. Så antar att det kan ha med det att göra...

(hm): Tack snälla för tipset, har funderat på att jag kanske borde prata med något men inte ens tänkt på att jag kan vända mig till vårdcentralen. Känner att jag vill ge mig själv ett ärligt försök att "fixa" det här själv men om det inte skulle fungera så är ju psykolog/kurator helt klart ett alternativ.

Ofta har man väldigt svårt att hjälpa sig själv ur en sådan här situation medan kuratorer och psykologer jobbar med detta dagligen och vet hur man skall hjälpa dig in i rätt riktning. Du kan få hjälp till samtal genom vårdcentral och då till vårdkostnad och jag tycker verkligen inte du skall gå med dessa tankar själv utan gå och få bra hjälp.
Du fixar det ju på sätt och vis själv i terapin då du i högsta grad själv är deltagande i samtalet. Fördelen där är att de ger dig rätt verktyg att arbeta vidare med på egen hand.