Hej,
Jag skulle vilja höra med er som har barn i Frankrike, har de gått i offentliga Ecole Maternelle från 3 års ålder? Hur har det gått? Om inte, hur har ni gjort istället?
Jag har ett barn som ska börja i höst men med tanke på att de ofta har ett sånt oempatiskt hårt klimat här, med mycket bestraffningar, och dessutom har klasser på 20-30 barn per lärare (med en assistent) så känns det verkligen inte bra. Vi letar alternativa lösningar just nu.
Hej,
Jag skulle vilja höra med er som har barn i Frankrike, har de gått i offentliga Ecole Maternelle från 3 års ålder? Hur har det gått? Om inte, hur har ni gjort istället?
Jag har ett barn som ska börja i höst men med tanke på att de ofta har ett sånt oempatiskt hårt klimat här, med mycket bestraffningar, och dessutom har klasser på 20-30 barn per lärare (med en assistent) så känns det verkligen inte bra. Vi letar alternativa lösningar just nu.
Oroa dig inte.
Se dig omkring bland dina franska bekanta/vänner som växt upp i den franska skolmiljön. Tycker du att dom fungerar bättre eller sämre än dina vänner som gått genom den svenska skolmiljön? Eller mår dom lika bra/dåligt som vilken svensk som helst?
Jag bor både i Stockholm och i Paris, och har en son i Stockholm och en i Paris. Jag ser stora skillnader såklart på hur man ser på skolsystem, uppfostran och omvårdnad, men jag kan absolut inte säga att något system är bättre än något annat. Barn är extremt anpassningsbara och lär sig navigera i respektive system utan problem.
Den viktigaste faktorn i ditt barns liv är du och din kärlek till ditt barn. Jag tycker ibland att vi allt för ofta överdriver omvärdens påverkan på våra barns uppväxt.
En viktig sak, eller ett råd, är att du måste tänka på din egen inställning till hur skolsystemet fungerar. Om du förmedlar till ditt barn att du inte tycker miljön är bra, så kommer kanske ditt barn känna av den oron, och du riskerar då att hamna i en negativ spiral där du och ditt barn påverkar situationen negativt.
Men såklart, som svensk är det lätt att se massor av detaljer i den franska skolan som känns väldigt "främmande" och ... Jobbiga.. Långa dagar, mycket läxor, pressande betygsmöten, examensdagen i juli där barnet får veta om de får gå upp en klass eller inte... Osv osv
Mitt sätt att hantera detta på har varit att just tänka så som jag inledde. Jag ser massor av fantastiska människor i frankrike som ju alla genomgått detta system, och det har ju fungerat för dom, så det är klart att det ska fungera för min son också!
Lycka till!
Tack för era svar!
Tyvärr är inte Svenska Förskolan ett alternativ då vi bor en bit utanför Paris. Vi ska vi kvar här väldigt länge antagligen.
Det är nog sant att familjen är mycket viktigare än skolmiljön men det känns ändå synd att ha det så som det är här när det skulle kunna vara så mycket bättre. 20 stycken 3-åringar på en lärare som använder skamvrån och liknande.
Och visst tycker jag ändå att fransmän ofta inte verkar ha lärt sig att samarbeta, de är ofta i opposition och maktkamp, på arbetsplatser, osv., och inte tänker så mycket "out of the box", mera destruktiva än konstruktiva och kreativa liksom. Kanske beror det en hel del på uppväxten. Men antagligen mer på hemmet än på skolan som sagt. Fast många politiker säger ändå här i Frankrike att den mest brådskande reformen i landet är den av l'École Maternelle.
Men jag håller med om att man kan gå och oroa sig alldeles för mycket.
Men jag ska försöka vara positivt inställd till skolan då fastän att mitt barns framtida lärare är en sådan där person som inte verkar le särskilt mycket enligt vad jag sett... Det kan ju bli roligt att leka med de andra barnen och hålla på med aktiviteter där.
Om ni ska bo i Frankrike länge finns det nog fördelar med att låta barnet följa en så normal skolgång som möjligt. Blir ju enklare när man ska umgås med grannar, kompisars kompisar osv, att man delar liknande erfarenheter. Jag skulle nog ändå undersöka vilka privata alternativ som finns i närheten där ni bor. Kanske finns nån Montessori-inspirerad, eller kanske en halv-engelsk eller annan skola där lärarna har gjort ett försök att vara lite "nytänkande". Nåt sånt kunde ju vara ett alternativ. Annars är det bara att gilla läget och ta det goda med det onda, så att säga....
Åh om det hade funnits Montessori eller liknande hade jag jublat!! Men tyvärr inte. Jag känner en kvinna i trakten som ska göra "hemskolgång" med sina barn. Det är tillåtet i Frankrike. Men det skulle faktiskt kännas för tungt. Och inte betalt ett öre eller en enda pensionspoäng, för allt det arbetet!!
Jag förstår dig, absolut. Min dotter började i ecole maternelle i Frankrike och trivdes aldrig speciellt bra där. I början var hon där hela dagar, men det gick inte alls, så vi fick gå ner till halvdagar med en nanny resten av tiden. Finns det några alternativ runt där ni bor?
Kanske ska ni ändå fundera över att flytta till ett område med en skola där det känns okej för er att ha dottern? Jag menar om ni ska bo i Frankrike hela hennes skolgång så väger det ju ändå ganska tungt. När det kommer till barn och uppfostran så ligger det så djupt rotat i den egna kulturen för de flesta att det är svårt att känna sig helt bekväm med ett "annat sätt". Jag har själv läst psykologi i Frankrike och häpnade över synen på barn och hur de bör bemötas. Autism tex betraktas fortfarande av många som en sorts psykos som utvecklas i relation till mamman... Har dock många franska vänner som såklart är bra människor de också!