Ganska nybliven vegan. Men nu så oerhört trött och matt. Äter jag för lite??

I somras blev jag vegetarian, men åt rätt så lite kött innan dess, knappt alls rött kött, mest lax och kyckling. 

Tre månader senare blev jag helt vegan. Jag mådde TOPPEN! Den första månaden åt jag dock KONSTANT, för jag var hungrig precis hela tiden, sedan stabiliserade det sig något och jag kunde ha regelbundna måltider. Under denna tid gick jag ner ca 1 kg, och sedan sakta ca 2 kg till under några månader. 

Månaderna gick och i december började jag vackla (herregud JUL! Lussebullar! Julgodis! AArghh!) och jag började "tillåta" mig själv såna godsaker, mer och mer ofta. 

I januari blev jag oväntat och oönskat gravid, mådde illa och åt bort mitt illamående med allt jag såg, dvs även icke vegansaker. Min kropp cravade ägg och det fick den, och den cravade även lite ost, och den fick massor.

I februari gjorde jag abort och under hela den här tiden åt jag och åt massa godsaker (alltså, godis, mackor med smör och ost och typ mozarella när jag var på restaurang. Aldrig kött eller mjölkprodukter, mer än i typ mjölkchoklad.) Jag gick upp de kilon jag tappade. 

Nu är det då mars, och jag känner mig helt kroppsligt återställd, "graviditetsmässigt", men jag har haft svårt att återgå till veganismen, och jag är även OERHÖRT svag i kroppen...!! :( 

När jag åt som vanligt, inte veganskt, åt jag även rätt mycket godis, och jag märkte att när jag slutade med godis i perioder, verkade jag få i mig för lite kalorier och blev rätt "svag", och jag tror att jag äter ganska lite, små portioner och så. Och jag undrar alltså om min känsla av att vara svag, utmattad beror på för dålig kost?

Jag kan slänga mig i soffan när jag kommer hem från jobbet, och det bara surrar i benen för att jag är så slut! Eller det känns som att benen och armarna nästan ... luckras upp...??.... av hur svag jag känner mig! Jag vill bara.... falla ihop och sova i hundra år. Vila min kropp...! 

(Kudos till er som har läst så här långt...)

Jag hatar mat och allt vad det innebär, mat är ett nödvändigt ont i min värld så det underlättar ju inte direkt... Min man är ungefär lika ointresserad som jag av mat, så det blir ju inga fantastiska kreationer om kvällarna/i matlådan...

En dag kan se ut så häR:

Frukost: Samma varje dag - overnightoat på typ 1-2 dl havregryn, någon msk chiafrön och havremjölk till det, och så en banan och någon annan frukt till. 

Förmiddagsfika: En banan. Nu under vintern har jag dock ätit mycket apelsin till fikat istället. Dock alltid bara en. 

Lunch: Typ 2-3 ungsbakade potatisar, 1 rödbeta, 1 avokado, lite råris. Ibland köpta biffar eller så, men oftast försöker jag ha det så naturligt som möjligt. 

Eftermiddagsfika: Samma som förmiddagen. 

Middag: Samma som lunchen.

Kväll: En banan/några dadelbollar/nicecream på 2 bananer/smoothie (alltid banan, havremjölk och spenat som bas)

Jag är sällan hungrig, utan äter mest för att jag hajar att jag måste. Jag går varken upp elle rner i vikt, men jag känner mig lite svullen på något vis. 

Jag är även rätt så utmattad pga barn med särskilda behov... Så jag tänker att det är något/några av tre scenarion:

- Jag äter för lite.

- Jag är påväg att gå in i väggen (jag har varit närmare väggen än jag är nu, men jag är fortfarande väldigt trött och hemsituationen tar mycket energi)

- Jag är sjuk! På riktigt! Typ cancer! :( (Under 3-4 månader hade jag någon konstig slags hormonöverspel, som gav symtom i form av oerhört ömma bröst innan mens (alltså AJJ, BH:n SKAVER OCH DUSCHEN KÄNNS SOM NÅLAR!), en månad hade jag mjölkproduktion så till den milda grad att jag kunde behövde pressa ut mjölk (månaden efter blev jag gravid) och jag kände mig svullen och PMS:ig konstant, och jag har varit orolig över nån slags hormonskapande tumör typ.........)

Nu är första månaden då jag väntar på mens och känner mig normal inför den, på typ ett halvår. Men jag är så svag...! :( 

Hjälp!!

(Jag har postat samma fråga på ett annat forum, ifall ni känner igen texten... )