Allt är mitt fel enligt honom

För tre år sedan lämnade jag mitt ex. Vi hade då varit förlovade och sambos i 10 år. Han var ganska omogen till en början men det blev bättre. Jag lyckades hålla honom på mattan. Vi fick ett barn tillsammans och efter det gick det utför. Han var 40+ och började bete sig som en tonåring.

Prioriterade galet och fick oss andra att må dåligt. Trots att jag påtalade att jag inte var nöjd i relationen tog han uppbrottet mycket hårt.

Flera självmordsförsök, flera lobbar, blev vräkt, förlorade jobbet och allt detta var mitt fel. För att jag lämnade honom och fick honom att må så dåligt.

Han åkte in och ut på psyket och blev allt mer opålitlig när det kom till umgänget med vår son. Han är egentligen en mycket bra och engagerad pappa men när han får sina svackor klarar han inte ens av att få på sig strumporna rätt.

I samråd med familjerätten skar vi ner på umgänget. Det fungerade bättre då. Men för ett år sedan började det vända till det sämre igen.

Han har kört rattfull utan körkort i stulen bil med vår son obältad i framsätet.

Han har mordhotat en granne.

Han ringer till mitt jobb och säger till mina chefer och kollegor att han ska ta livet av sig för att jag är så självisk som har lämnat honom.

Han kommer och bankar på min dörr och skriker i trappuppgången mitt i nätterna.

Han hotade att spränga sin senaste arbetsplats i luften.

Han följde efter en tjej han träffat några gånger och misshandlade hennes nya kille mitt på öppen gata i dagsljus.

Han har slagit sönder min nya partners bil.

De två gånger han haft umgänge över helg det senaste halvåret har han skickat SMS om att han ska ta livet av både sig själv och vår son så att jag också får uppleva en äkta förlust.

Han är inte frisk!

Nu har jag i samråd med familjerätten och en jurist nekat honom umgänge samt polisanmält hans hot. Tidigare finns anmälan om skadegörelsen på min killes bil och trakasserier från mitt håll.

Han har även andra grejer mot sig men inget verkar ha gått till rättegång än.

Då läget är så kritiskt ska jag snarast möjligt ansöka om enskild vårdnad. Vet inte hur lång tid det tar innan vi blir kallade men jag kommer att neka all form av umgänge förutom dagtid med övervakande från socialtjänsten.

Han är nu galen över detta. Hans föräldrar ringer mig och ber mig att inte göra detta då jag tar livet av honom.

Men jag är uppriktigt rädd för att han skadar vår son.

Hur stor chans är det att jag får enskild vårdnad? Han missbrukar inte, har aldrig misshandlat mig eller vår son.

Juristen bedömde det som medel chans, vad nu det innebär.

Familjerätten tror att det går vägen då det finns orosanmälan från BVC, skola, grannar, hans syster och mig. De har i sin utredning bedömt att umgänge är högst olämpligt om det inte sker i övervakad form.

Jag har under dagen fått 17 SMS där han skriver att det bara är mitt fel att det blivit så här. Att överläkaren på psykiatriska mottagningen kan styrka att det bara är pga mig han mår dåligt. Att hans föräldrar betalar en mycket högaktad advokat som kommer att göra skrot av mig vid förhandlingen. Ja, sådana där väldigt mogna meddelanden.