Det här med att umgås med andra mammor...

Det är väl inte viktigt? Alltså när barnen är så små att de inte har något utbyte av andra barn.

Problemet är väl att åtminstone alla jag känner sedan tidigare är på jobbet hela dagarna, och jag vill åtminstone ibland ha någon vuxen att prata med på dagtid.

Jag håller delvis med men i mitt fall så jobbar alla mina "vanliga" kompisar på dagarna så det har blivit så att jag fikar med andra mammor och det visade sig vara riktigt trevliga prickar så det känns helt ok!

Umgås inte med mammor från bvc osv, utan bara fikatjejer! Blir uttråkad annars av att bara sitta hemma eller vara ute själv med lillemannen! Så underhållande är han inte än i alla fall!

Tycker inte heller att man måste... Jag har inga planer på att börja på babymassage, babyrytmik osv. Personligen vill jag inte ha fullspäckat schema och trivs jättebra hemma där jag i lugn och ro kan leka med mina barn. Nu går stora tjejen på dagis några timmar i veckan och det "räcker" oftast som annan stimulans än den jag ger här hemma.

Jag tror det beror på hur man är som person. Jag har inget direkt behov av att själv aktivera mig hela tiden och tycker inte att jag behöver ändra mitt liv "bara för att jag fått barn" utan jag tänker fortsätta med att vara en hemma-gris !

Hejsan!

Jag tycker det är kul att träffa och lära känna nya människor och efter att jag blivit mamma har jag träffat ett flertal nya kompisar som jag gillar och det just för att de också är mammor.

Jag håller dessutom inte med om att barn i som är så här små inte har utbyte av varandre. Jag märker att min dotter känner igen de andra barnen hon träffar ofta och tanken är väl att de ska vara kompisar även när de blir äldre och ha kul tillsammans då. Jag har som mål att låta henne träffa jämnåriga någon gång i veckan, men det blir vanligtvis oftare.

Dessutom är det på sätt och vis lättare att träffa andra som har barn eftersom de vet hur det livet är. Vissa av våra kompisar som inte har barn sitter och ser lidande ut när vår lilla tjej blir grinig eller irriteras av man aldrig kan föra en oavbruten konversation.

Sea star

Jag föredrar att umgås med människor jag tycker om och inte pga av att de har barn i "passande" ålder

Visst träffar jag mammor med små barn men det är inte så att jag söker mig till andra mammor av den anledningen att vi är just "mammor", jag vill gärna ha ngt mer gemensamt med de jag umgås med än att vi just råkar vara "mammor" till barn i passade ålder.

När mina två äldsta barn var små var det fullt schema som gällde, babysim, babysång, massage, mammaträffar, öppna förskolan osv. i all oändlighet den här gången har jag tagit det väldigt lungt, njuter av att "skrota" här hemma i våran takt och ta dagen som den kommer istället för att ha almanackan fylld av div. aktiviteter.
Linn är precis lika go o harmonisk som hennes syskon var, detta trots att hon uteslutande umgås med mig hela dagarna istället för att ha fullt sjå med aktiviteter

Jag känner också att både jag och vår dotter mår gott av att vara hemma och inte stressa runt på en massa saker som jag egentligen inte trivs med...
Problemet är att alla jäkla människor ska tycka så mycket...

Men personligen så tror inte jag att vår dotter kommer att må dåligt av att vara hemma med mig...när jag var liten var min mamma varken på babysim, babymassage, babyrytmik eller en massa föräldraträffar...och jag mår kanon!

Vitvå:
Strunta i vad alla tycker! För det är väl klart att du inte måste ut och träffa en massa andra mammor och fika, gå på babymassage och allt vad det är! Vissa mammor gillar det och andra inte.

Jag själv föredrar också att träffa mina gamla vänner när det finns tid.  Jag känner inte att jag har behov av att träffa en massa nya människor.

Jag känner att jag blir tokig av att vara så asocial som det innebär att gå hemma med barn. Vill träffa folk och vilka är hemma på dagarna? Jo, de som fått barn.

Dessutom känns det skönt att ha andra att prata barn med som förstår och är inne i samma tankegångar och funderignar som en själv så att man slipper prata nattsömn, amning och bajsblöjor med såna som inte är ett skit intresserade.

För mig som nyinflyttad har det dessutom varit ett perfekt sätt att lära känna folk på.

Var och en gör som den vill!

Det är väl inget måste men våran tjej på 10 månader har stort utbyta av att träffa andra bebisar i samma ålder, dom har jättekul när mammagruppen träffas en gång i veckan...

Det viktiga är väl att barnet får träffa andra människor än bara sin mamma och pappa hela tiden. Att träffa andra barn osv

Sen om det är vänner från förr eller nya vänner spelar ingen roll.

En del föräldrargrupper funkar inte alls ihop eller så som våran = Funkar kanon. Vi träffas än ofta trots barnen fyllt 2.

Barnmassage är ju alltid trevligt för barnet och föräldern. Att man går på det är väl mer för att man ska lära sig babymassage än just träffa nya vänner. För sen masserar man hemma med efter kursen.

Gå på café har varit trevligttycker jag med småttingarna. Jag har varit iväg med vänner ibland. Men det är inte för att skaffa nya vänner som vi varit där. utan för fika och ha det trevligt, vilket man även kan ha när man har barn med

Här hemma dansar och sjunger vi varje morgon för dottern tycker så mycket om det. Men att vi går på Dansskola (dansrytmik) en dag i veckan är inte heller för umgås med nya vänner eller så. Utan för att vår dotter verkligen älskar att dansa och sjunga. Så det är för hennes skull vi gör en hel del. Att bara dansa hemma är inte lika kul för henne då hon får dansa med andra på skolan och lära sig nya saker.

Men som sagt var, träffa andra är bra och inte bara vara hemma med samma föräldrar hela tiden. Men om det är nya eller vänner från förr spelar ingen roll tycker jag i alla fall

Gud vad skönt och höra att det finns fler som tänker så!
Jag blir t ex väldigt stressad i situationer där jag måste träffa mycket folk samtidigt som jag måste hålla koll på lillkillen, det blir helt enkelt för mycket.
Jag håller mej hemma och umgås inte speciellt mycket med nån annan än familjemedlemmarna, det räcker för mej för tillfället.

Jag har rätt mycket aktiviteter, babysång, fika, promenader m.m. med min föräldrargrupp. Men det är knappast för sonens skull, han skulle nog må lika bra här hemma. Aktiviteterna är snarare till för min egen skull, så jag ska kunna ha ett aktivt liv trots att jag är hemma med sonen. Helt enkelt för att jag trivs bäst med det.

Till viss del gillar jag också såklart att vara hemma och bara skrota, men inte 7 dagar i veckan, det fixar inte jag som person.

Sen så råkar min föräldrargrupp vara en väldigt trevlig samling, så jag trivs bra med dem. Mina andra vänner "försvann" när jag fick barn. Jag är den första som fick barn i gänget, så jag har blivit lite av ett "ufo" när inte jag kan resa med dem och festa loss längre. Så det är inget självvalt...det bara blev så, men jag är inte så ledsen för det?

Jag håller faktiskt inte med dig riktigt TS, jag tycker inte det är sånt tryck på att man ska göra si eller så? Vad man hittar på om dagarna hänger nog mer ihop med hur man är som människa, snarare än nåt tryck att bebisarna måste har något att göra?

Lev väl!

B Elanna: Skönt med någon som vågar erkänna att dessa aktiviteter mest är för mammas skull

Bara för att man inte deltar i babysång, massage, föräldragrupp osv. betyder det ju inte att barnet blir isolerat hemma tillsammans med oss som föräldrar, som sagt här träffar vi våra "vanliga" vänner och deras barn vilket ger Linn minst lika mycket stimulans som ett besök på öppna förskolnan

Huvudsaken är att man hittar en balans som passar en bäst själv, när mina två äldsta barn var små var jag betydligt mer "rastlös" och hade behovet av att "flänga runt" och träffa folk i tid och otid, numera har jag inte det behovet utan kan gå härhemma och bara tycka att det är så skönt att låta Linns tider styra dagen

B-Elanna:
Trycket är runt mig, alltså folk i MIN närhet, syster, BVC-tant och sk vänner osv. De försöker ge mig lite dåligt samvete för att jag inte vill göra vissa saker...

Jag har aldrig varit speciellt social och har få men nära vänner. Gillar inte att att umgås med folk för att jag måste.
Vår föräldragrupp har blivit totalfel...vi passar inte ihop och har absolut inget gemensamt..så att träffa dem utanför de "obligatoriska" träffarna är inget som intresserar varken mig eller min man...

Våra dagar fylls med sånger, blöjbyten, lek, "våra bästa år", promenader och man, mamma, pappa och goda (men få) vänner...och en massa te såklart!
Och det är alldeles underbart...

jag är lite både och.
älskar att vara hemma o inte behöva passa tider..
men ibland längtar jag så efter att umgås med någon.
jag har 2 barn så jag brukar gå till öppna förskolan ibland.men oftast är det skönast o bara vara.
nog mycket ändå att göra.