Gravid via IVF.
Hej!
Jag och min man har varit med om en del.
För 3 år sedan blev jag gravid för första gången och det slutade i missfall.
Ungefär 1 år senare blev jag gravid igen men utomkvedshavandeskap.
Försökte igen ca 7 månader senare men inget fäste.
Vi startade ett nytt försök och blev gravida. Allt såg bra ut fram tills v 8+5 (gjorde tidigt vul då) hade då en del illamående men som blev mycket värre 2 dagar senare. Kunde inte behålla något och efter 3 dagar åkte jag upp till akuten för att få dropp som barnmorskan sa.
Träffade samma läkare som konstaterat mitt utomkvedshavandeskap och han ville göra ett vul till då han tänkte att det brukar vara bra för den gravida att få se att allt är bra med barnet. Därefter skulle jag få dropp. Men på vul visade sig att hjärtat hade slutat slå. Några dagar senare fick jag tabletter för att starta utdelningen.
Därefter tog vi en paus och jag var osäker om jag orkade gå igenom allt igen.
Dock så började vi på ett nytt försök i Januari, ca 6 månader efter vi förlorade vårt lill* gryn.
Det var en dum start egentligen då vi stod mitt upp i en flytt men bra på så sätt för under ruvtiden så tänkte jag inte lika mycket som de andra gångerna. Men testet visade sig att jag var gravid.
Jag och min man blev ju väldigt glada.
Lyckan varade någon vecka men sedan fick jag smärta som påminde om utomkvedshavandeskapett så fick komma in på ett vul på akuten. Där visade det sig att embryot satt rätt men var lite väl litet och läkaren såg oroad ut. Vi gick och var oroliga i 2 veckor till nästa vul. Dock visade det sig väldigt fint och allt såg ut som det skulle.
Då vi varit med om en del blev vi erbjudna ett till vul i v 10+5 och då såg allt bra ut och fostret rörde sig en del. Vår läkare sa då att eftersom allt såg så fint ut så är den riskfyllda perioden för missfall över.
Nu är jag i vecka 11+2 och har fått lite blod blandat med flytningarna i 3 dagar samt det gör lite ont i underligt.
Är nu riktigt orolig för att fostret ska dö.
Någon som har haft samma?
Jag är väl orolig till stor del då vår resa sett ut som den gjort och jag vet att många som för IVF har gått och går igenom ännu värre där man får minus efter minus. Men jag tror ändå att vi kan känns igen oss i oron då vi inte kan få barn på naturlig väg...
