Kalk i bröstet?
Nu är det så att jag har noll kunskap på vad allt detta betyder men en sak är säker och det är att jag dör inombords av sorg och rädsla.
Min mamma, 45 år gammal, var på mammografi som alla andra kvinnor och undersökte sina bröst. Hon fick en kallelse tillbaka då man inte hade fått "tillräckligt bra med bilder". Redan här började jag få ont i magen av all ångest.
Väl där, hade man klämt, dragit, känt, och tagit biopsi på hennes vänstra bröst. Hon hade fått så ont att hon hade gråtit vilket gör att jag dör mer av faktumet att hon var där helt själv och gjorde detta (ångest).
Läkaren hade sagt att de hade sett en förkalkning/kalk i hennes vänstra bröst och dom tog biopsi (blod, vätska) för att u försöka förkalkningen närmare. Läkaren sa om förklalknkngen är "snäll" så gör man inget åt det och man lever med det men om den däremot är "mindre bra" så ska man titta på vidare åtgärder.
Nåväl, att lägga till är min mamma frisk i övrigt dock rökare sen 20 år tillbaka. Finns ingen ärftlighet för cancer. Ingen i hennes familj eller släkt, morföräldrar eller farföräldrar har drabbats av cancer. Inte har hennes mamma, äldre systrar,
Mostrar, fastrar, mormor, farmor eller någon av kusinerna drabbats av bröstcancer. Så den genetiska förutsättningen är mer eller mindre utesluten.
Men, jag hennes dotter, mår uselt. Tror hon snart ska dö och lämna mig. Min mamma. Får panikångest och vill bara gråta. Kan knappt gråta mer. Jag är så rädd, så rädd. Mamma låtsas att hon inte är rädd eller mår dåligt för min skull men pappa har sagt att hon inte har varit sig själv sen hon gjorde biopsin. Hon skulle få svar inom 14 dagar.
Kan ni hjälpa mig genom ett förklara:
1. Vad förkalkning är? Är det redan cancer? Eller vad är det?
2. Hur vanligt är förkalkningar i bröstet?
3. Vad händer om den är mindre bra och man måste operera? Innebär det att det är cancer och man opererar för att den inte ska sprida sig?
4. Är det någon som har en liknande erfarenhet?
5. Är det någon annan som känt/känner som mig? Sorgsen, ångestfylld, apatisk.
En mardröm. Jag försöker tänka. Men mina känslor sopar bort logiken.
Tacksam för alla svar