Utsatt för våld på jobbet

Det låter verkligen som en hemsk situation, både för brukaren och personalen. När du säger "Brukaren har psykiskt funktionshinder" vad menar du då, kan du specificera?

Det låter oavsett som om ni i personalgruppen behöver handledning i problemskapande beteende (som det kallas) och hur ni kan hantera dessa situationer. Min spontana reaktion är att brukaren hamnar i situationer där hen inte känner att hen har kontrollen eller att hen inte förstår vad som förväntas av hen i situationen. Det skapar en frustration och en inre stress hos brukaren som den sedan hanterar genom aggressivitet.

Finns det metodblad/beskrivningar hur ni som personal ska bemöta brukaren? Följer all personal dessa? Personer med tex utvecklingsstörning, neuropsykiska funktionshinder etc. behöver tydlig strukturer och rutiner i sin vardag. Hur kommunicerar brukaren i vardagen när det inte är kaos? Hur kommunicerar personalen med brukaren? Vilka krav ställs på brukaren? Ofta när en person med funktionsnedsättning/funktionshinder utvecklar problemskapande beteende är det för att kraven inte har anpassats till den specifika brukaren.

Ni behöver göra en kartläggning av brukaren. När utlöses det problemskapande beteendet och varför? Handledning runt brukaren och dennes problematik skulle nog också vara bra. Jag tycker inte att det här en fråga för skyddsombudet utan här behöver arbetsgivaren ta in en handledare som är specialpedagog eller liknande.

Med psykiskt funktionshinder menar jag utvecklingsstörning. Det är den enda diagnos brukaren har idag. Men det finns mer bakom är vi helt säkra på. Stark misstanke om kraftig syn och hörselnedsättning finns bland personalen. Anhöriga vill inte samarbeta och göra en fullständig kartläggning.

Ofta tror vi att hen inte ser eller hör något alls. Vissa dagar fäster hen blicken på föremål men det behöver inte betyda något. Talet är inte utvecklat. Skratt, gråt och gap förekommer.

Våld förekommer egentligen i alla situationer. Gemensam nämnare är beröring. Vi behöver röra vid brukaren för att hen ska uppfatta att vi är där samt vid alla situationer då hen behöver assistans.

I dagsläget har brukaren daglig verksamhet i en byggnad intill. Men from nästa vecka kommer hem inte att gå dit mer då det förekommer våld även där.

Annars är det bara dagliga rutiner. Toaträning 4 ggr om dagen, uppstigning kl 7 på vardagar, dusch 3 ggr i veckan, mat 5 ggr om dagen och läggdags kl 21:30.

Våld förekommer i alla dessa situationer.

Det finns en arbetsbeskrivning men den har ändrats 6 ggr sedan i januari och jag är säker på att hen uppfattar förändringarna men inte förstår dem.

Vi kommunicerar med enkla tecken för att förklara vilken aktivitet som kommer näst. När vi tecknar måste vi göra det med hens händer mot hens kropp och jag tror inte att hem förstår ändå. När alla situationer är obegripliga förstår jag att det blir stor frustration. Men när anhöriga inte samarbetar eller ger medgivande är det svårt för AG att göra särskilt mycket mer.

Kartläggning (inte av syn och hörsel, det gör läkare) kan ni som personal göra. Ta fram ett dokument på datorn och efter varje moment/situation med brukaren så ta några minuter. Skriv ner vad ni som personal gjorde och hur brukaren reagerade, efter någon/några veckor borde ni kunna se ett mönster. Jag gissar att anhörig är god man till brukaren? Om brukaren har en "extern" god man kan ni annars vända er till den personen. Det handlar i grunden om att det är brukaren som är er kund. Mina tips om handledning står fast. Jag misstänker att det är ett privat bolag?

Kommunikativt, speciellt om ni misstänker både syn och hörselnedsättning, så behöver ni tänka på att det finns fler sinnen. Lukten av mat, tex istället för att ni behöver ta i personen. Personer med utvecklingsstörning kan faktiskt tycka att det gör ont, även med lätt beröring, speciellt om beröring kommer utan förvarning.

Finns det några situationer som fungerar? Hur gör ni i dessa situationer, går ni bara in och "meddelar" att nu är det dags att göra X? Jag skulle också reagera negativt på om någon kom och "körde med" mig och bestämde vad jag ska göra hela tiden. Efter din beskrivning så gissar jag att brukaren är gravt utvecklingsstörd. Jag rekommenderar "Se mig! Hör mig! Förstå mig" av Gunnel Winlund och Susanne Rosenström Bennhagen. Den skriver väldigt mycket om personer på en tidig utvecklingsnivå.

Om du vill kan du PM:a mig.

Ojojoj, jag hade aldrig fortsatt jobba där om jag fick sådana skador. Vill du verkligen fortsätta? Finns det inget annat, mindre våldsamt jobb du kan få? De skriker ju efter folk inom vård och omsorg generellt.

Jag hade sjuskrivit mig och sen letat nytt jobb. Ingen ska behöva bli misshandlad på sin arbetsplats. Jag vet att vissa uppdrag är svårare än andra, och självklart behöver brukaren hjälp, men så där ska ni inte behöva ta det. Det krävs specialutbildad personal och mycket speciella rutiner när någon är så våldsam.

Jag jobbar också (delvis) med människor, men har inget omvårdnadsansvar, utan andra arbetsuppgifter. Arbetskamrater till mig råkar ibland ut för arga eller agressiva boende. De backar direkt om någon blir våldsam och de få gånger jag har varit med när det har hänt, har jag också gjort det. Då får man säga ifrån samt gå därifrån. Jag har varken utbildning eller kompetens för att hantera sådant. Säkerheten går alltid först.

Nu jobbar inte jag på en arbetsplats där speciell (eller svår) problematik råder, utan på ett boende där åtminstone de flesta förväntas kunna uppföra sig, samt inte är så fysiskt starka eller rörliga att de kan ställa till stor skada. Men jag skulle heller inte söka ett sådant jobb, lika lite som jag skulle söka jobb som väktare eller polis.