Hur ska man kunna släppa varandra när man fortfarande är kära?

Alltså, om man är så kär att båda sitter o gråter efter varandra så måste nu kunna fixa det som behövs för att kunna vara tillsammans.

Är det pga svartsjukan ni inte kan vara tillsammans? I så fall kan det hjälpa att jobba på det (eller vad som är i vägen för er) på egen hand, så ni känner att det går framåt. Det kan också vara en idé att bestämma när ni ska höras av nästa gång (säg om tex två månader) och att ni inte får göra det innan dess. Då har ni något att fästa er vid och det blir lättare att stå emot att ta kontakt innan.

Jag har varit i liknande situation och visst är det jobbigt!

Vi har kämpat. Grejen är att han har ljugit för mig såpass att min tillit är helt borta. Och svartsjukan blir ju inte bättre av det. Tyvärr så hängde inte känslorna med.

Svårt är det!!!!

Jag känner igen scenariot, att man är så upp över öronen kär så trots att förhållandet inte funkar öht så kör man på. Det håller aldrig i längden eftersom man tar sönder sig själv inifrån. Jag var själv i ett sånt förhållande i 3,5år (!) men tillslut orkar man inte. Ett bra förhållande består inte endast av kärlek, utan av respekt och tillit också. Finns inte alla bitar funkar det inte i längden. Kram!

Så är det verkligen. Och man pendlar mellan att va stark å tänka att "jag förtjänar bättre" "vi kommer aldrig funka" "jag vill inte mer"... Till "JAG GER UPP ALLT BARA JAG FÅR VARA MED HONOM"!!!!!

Parterapi?! Ge inte uuuupp!

Känner med dig ts. Jag var tsm m mitt ex i 6 år och ändå har jag starka känslor för honom, trots att d tog slut för 2år sen

Vi har gått. Saken är den att jag har barn sedan tidigare å han är yngre. Han tycker att hela den situationen är jätttejobbig. Vi ha kämpat. Jag har kämpat, han har kämpat. Tyvärr så är situationen tillsammans med lögnerna något som lett fram till en situation där vi båda känner att just nu funkar det bara inte!!!

Vår högsta dröm är att kunna bli ett par lite senare och få vara tillsammans resten av livet. Liksom börja om, då är mina barn stora (nästan vuxna) och han har mognat lite. Lögnerna har förhoppningsvis bleknat osv....

Lämnade ett sånt förhållande för ett halvår sen. Efter tolv år tillsammans! Ja, man är ganska dum om man stannat i ett så turbulent och destruktivt förhållande så länge, och hur man fortfarande kan älska varann när förhållandet ser ut så (eller hur förhållandet kan se ut så och man ändå säger sig älska varann) är obegripligt för mig. För honom var det skitjobbigt de första månaderna och han försökte hela tiden få mig tillbaka, medan jag fokuserade helt på hur skönt det var att slippa det kaos som var vår vardag och förklarade att jag vägrade gå tillbaka till det. Nu har han träffat en ny och det fick allt att komma ikapp mig. Nu är det jag som är helt förkrossad. Men det kommer gå över, och jag vet att jag fattade rätt beslut. För vi försökte och försökte, på alla sätt, men vi klarade helt enkelt inte att leva tillsammans. Och det borde vi båda insett för längesen, om vi inte varit så övertygade om att vi inte kunde leva utan varann. Ibland känner jag fortfarande att jag inte kan leva utan honom, men jag vet att det går. Och vi förtjänar båda två att bli lyckliga med någon vi fungerar tillsammans med.

TS, har ni gått i någon terapi tillsammans? Det kanske kunde vara en idé. Ge inte upp än, men stanna inte kvar för länge om det fortfarande inte fungerar. Det är inte sant att kärleken övervinner allt. Tro mig, jag vet. Och i slutänden är det inte värt det.

Kram!

Jo vi har ju varit och pratat tillsammans och enskilt.

Hamnade tillslut i att det inte är värt det. Men när man väl är ifrån det så tänker man SÅ mycket på det som var bra och hjärtat går sönder. Vi har redan brutit men vi ses fortfarande. Vi KAN inte hålla oss ifrån varandra. Men vi borde... Men fan. Han är ju den finaste jag vet och han luktar så gott och hans ögon och läppar och leende och kropp och allt. Han gör mig galen. När vi kysser varandra så känns det i HELA kroppen. Men.... Ja varför ska allt vara så svårt!!!