kommer jag komma över hans längd?

Frågan som du själv ska svara på, kommer du att behöva visa upp hans längd och storlek för andra eller leva&knulla med honom sj? Han kan ju sätta på dig precis på samma sätt som model större, så vad är det med hans längd och storlek du tycker kommer att bli ett problem för er?

Sexdelen är väl inte problemet och jag bryr mig inte heller om va andra tycker/tänker. Jag är väl mest rädd för att känna mig som en jätte, när man gör nåt eller bara myser i soffan. Gillar att kunna ligga på en stor karl utan att känna att jag mosar honom tex..

Då behöver du banta och gå ner och han kanske behöver lägga på nåra kilon, problem solved

Tack för seriöst svar

Alltså vilken underbar dialog mellan er två, bara skrattar och skrattar :,D looool

Jag tycker att du ska strunta i de tankarna och fokusera på personligheten.
Själv är jag 1,77 och min sambo är 1,73 ingen av oss tänker på det.

Vad är det för kaliber på grabbarna du normalt är med då? Magnus Samuelsson? Hulk Hogan?

Du kan ju omöjligt vara så smal om du är rädd du skall mosa honom? Ni är ju jämnstora.

Jag kom aldrig över det. Under de sex åren vi var tillsammans ville han inte att jag skulle ha högklackat för att jag blev så mycket längre än honom då. Och jag hade alltid älskat det innan. Så jag kände mig aldrig fin till fester och sånt, för jag fick ju alltid ha lågskor. På sommaren gick det väl an med snygga sandaler, men på vintern var det riktigt tråkigt med pumps utan klack. Kände mig som en treåring.

Det var inte det som gjorde att det tog slut såklart. Men det var ett sånt där störmoment som man aldrig kunde släppa. Faktiskt så åkte jag direkt och köpte höga skor när vi gjort slut. Men fick lära mig på nytt att gå så, då det var sex år sedan jag gjort det.

Ja han vaknar vara en väldigt bra man så kanske ska ge det ett försök

Haha nej men runt 185 och 85 kg kanskeNjaa är väl bara känslan av det

Det är det jag är rädd för, att det alltid kommer ligga och gnaga i bakhuvudet :/ och inte bara det att han är kort utan väldigt smak med, vill inte känna mig tjock

Fast drar du inte till honom så gör du ju inte?

Jag trodde nog innan att jag skulle bry mig...men upptäckte att jag inte gjorde det när jag blev ihop med en kille som var 7cm kortare än jag. Det gjorde sig påmint då och då, särskilt i början, när vi upptäckte att jag hade ställt lite grejer "utanför hans räckhåll", men längdskillnaden var aldrig något som störde mig. Det verkade inte störa honom heller. Vi pratade aldrig ens om det, faktiskt. Han hade ett fantastiskt sätt att få mig att känna mig omhändertagen! Min nuvarande sambo är jämnlång med mig och jag upptäckte snabbt att det är helt perfekt att ha honom i kysshöjd...!  

Min erfarenhet säger att man aldrig ska förminska sånt där, känner du så redan innan så tror jag det kommer att ligga kvar i bakhuvudet. Varför kompromissa? Jobba på din självkänsla istället och inse att du är värd en kille som har hela paketet, både insida och utsida som attraherar dig ;)

Min fru är 183 cm och jag är 179 cm. Funkar bara bra för oss. Hon är nästan lika stark som jag är. Ibland ber jag henne ta ned saker från höga hyllor om jag inte når. Mycket praktiskt, ha ha ha. Det är hennes ben som är lååånga. Otroligt snygga för övrigt. Själv har jag taxben. Hon undviker högklackat när vi är ute tillsammans har jag märkt. Vet inte om det är för min eller hennes egen skull.

Vi är inne på vårt 10:e år som par nu. Varit gifta i 5 år till sommaren.

Haha, högt igenkänningsvärde. Både vad gäller det här med att ta ner grejer från hyllor och det här med att vara nästan lika stark. Det tog många gånger innan jag dessutom fick honom att förstå att det går alldeles utmärkt att ligga på mig utan att jag får andnöd och känner mig kvävd/"tillplattad"... 

Du är inte den enda.
Förr tänkte jag att utseendet spelar ingen roll hos en partner.

Men en gång dejtade jag en som var 15 cm längre än mig men han var smalare och såg typ ut som ett skelett, dessutom såg han ut som en liten pojk i ansiktet.
Tappade intresset efter 2 månander, stannade tyvärr kvar i relationen för jag inte hade fattat att jag inte var intresserad längre.

Sedan, jag kan bara inte dejta killar som är lika långa som mig eller lite längre, det finner jag oattraktivt och omanligt utseendemässigt.

För mig ska män vara helst 15-20 cm (minst) längre än mig och ha en atletisk kroppsbyggnad, ingen liten och tanig utan som t.ex. på den här bilden. Dock något mer vältränad.

gfx.bloggar.aftonbladet-cdn.se/wp-content/blogs.dir/428/files/2016/02/242-678x1024.jpg

Men inte så vältränad att man ser bröstmusklerna eller magrutorna tydligt, men bara lite vagt.
Har inget emot en liten ölmage heller, tycker tom det kan vara gulligt i lagon mängd på min partner :)

Enligt mig har min partner både en riktigt manligt kropp och manlig personlighet, Han har typ som på bilden jag länka fast mer vältränad :)

Personligen tycker jag inte om smala killar eller korta för den delen, jag ser inte det som manligt.

Nej, inga påhopp tack, utan det är vad jag tycker och vad jag är attraherad v och inte. :)