Vad innebär egentligen curling??

Tänk dig hur sporten curling går till - man sopar framför stenen så att den ska glida fram så lätt som möjligt. Du sopar rent framför barnet hela tiden så att hen inte behöver ta itu med några problem eller svårigheter själv. Och då lär sig barnet inget heller, mer än att kräva hjälp och stöd.

Men det är svårt att curla en 1,5-åring. Vid den åldern är de så små och ganska hjälplösa så man måste som förälder hjälpa till med allt. Inte heller skämmer man bort en sån liten med att bära, tvärtom ger det trygghet.
Men att behandla ett större barn som ett litet barn är ett sätt att skämma bort och curla och framförallt ett sätt att hindra barnets utveckling.
Tänk att barnuppfostran är att lära barnet att klara sig utan dig, då minskar risken för curling.

En 1.5-åring är ju svår att curla bort. Så små barn behöver man ju hjälpa med det mesta. Man ställer knappast kravet att de ska städa efter sig tex även om man säkert kan börja visa hur man plockar i leksakerna i lådan och få dem att härma men det är inte samma sak. Viktigt att förstå är att man aldrig kan skämma bort barn med känslor. Kärlek, närhet och tröst kan man inte få för mycket av. Ös på med det. Många i den äldre generationen kanske kallar det för curling men de har då missförstått och lever efter den gamla skolan. Curling för mig är att man hjälper sin 12-åring bre mackan och packa gympaväskan fast de kan själva. Eller att man löser alla problem åt barnet så hen slipper ta ansvar och tänka själv.

Sök på SR; "trenden är att föräldrar gör sina barns läxor". Här har t.ex en förälder gjort engelskauppgifter åt sitt barn som går på gymnasiet. Vilken björntjänst'

Visst kan man curla en 1,5 åring! Tex låter man barnet bestämma allt. Matar man barnet och låter inte den äta själv, låter barnet alltid åka vagn osv kan jag tycka att man visar tendens till att curla sin 1,5 åring. Har själv en tjej som är 1 år och 9 månader och det är inte ofta vi använder barnvagn till henne. Vi sätter gränser och vi låter henne själv försöka göra saker och ting. Självklart så finns vi där och hjälper henne om hon behöver det men hur ska hon någonsin lära sig om hon inte får möjlighet att prova själv om hon ändå vill det? Självklart så låter vi inte henne prova farliga saker som leka med saxar och knivar och hoppa ner från höga höjder etc, utan det är inom rimliga gränser

Tror att curling handlar om en mix av känslor/orsaker: föräldrar har mycket att göra och väljer den snabbaste vägen (Ex. bär barnet, skjutsar i barnvagn, plockar undan alla leksaker själv istället för med barnet) kombinerat med omtanke (barnet är så liten och ska inte behöva göra detta).

Tycker mig även se en curling när det gäller lek. När jag var liten klarade barn av alldeles själva att roa sig, föräldrarna tillhörde inte lekvärlden utan vuxenvärlden. Frågade man vuxna vad man skulle hitta på någon gång fick man oftast inget svar, och till slut hittade man på något. Idag och en bit bakåt i tid märker jag en ängslan hos föräldrar, man klarar inte av att barnen har lite tråkigt en stund utan hittar på något för dem eller med dem.

Även om mina föräldrar inte lekte med mig så fanns de i vardagen. Fick vara med och laga mat eller baka från jag var 6 år, hade ansvar att diska någon gång varje vecka, man hjälptes åt att jobba i trädgården (klippa gräs, räfsa löv, rensa ogräs). Fick man punka på cykeln var jag med när pappa gjorde det för att lära mig, skulle man åka skidor i skolan lärde föräldrarna mig hur olika vallor fungerar så jag kunde göra det själv mm.

För mig var det med andra ord väldigt tydligt vad som representerade vuxenvärlden. Och jag var väl förberedd när jag var 18 år.

Däremot var mina föräldrar och många i den generationen dåliga på att prata om känslor. Det har jag fått lära mig på andra sätt.

Jag kom på mig själv med att ge sonen nappen när han tappade den, trots att han satt ner i soffan och nappen hamnade bredvid honom och han kunde nå den utan problem. Så satt han "mamma!!" Och så kom jag in från ett annat rum och gav den till honom.

Insåg sen vad jag höll på med och slutade tvärt! Barnen måste lära sig att göra saker själva, i den mån dom kan. Som att äta och gå och sen fler uppgifter ju äldre dom blir :)

Hur är det om barnet skriker och vill bli buret, blir det curling?

Det där med barnvagn känns lite sådär, beror på hur mycket barnet klarar liksom miljön. Jag skulle aldrig gå och hålla handen (eftersom vårt barn inte kan gå själv riktigt än) och ha mig om vi var i nån storstad, ska över gatan, osv. Då blir det av naturen vagn.

Sen har vi ju en släkting vars snart 3-åring åker vagn... Kan gå själv.

Beror ju på barnet också. Jag har två vildingar som inte lyssnar alls och bara springer iväg. Då tar iaf jag till alla säkerhetsgrejer som finns. Vagn är ju en av den. Min stora fick sitta i vagn senast i somras, då var han 3,5 och hatar kunnat gå i nästan 3 av dem.
Skriker och vill bli buren? Beror på ålder och varför tycker jag. Man kan inte skämma bort barn med kärlek och närhet men man ska ta hänsyn till sig själv också. Orkar man inte så orkar man inte...

Det går inte att curla en 1,5- åring. Det är fortfarande en bebis som behöver nästan allt serverat, så är det för alla i den åldern. Det är först då barnet blir äldre och klarar av mer själv som det går att curla.

Jag tycker också det är lite tidigt att prata om begreppet curling om barnet bara är 1,5 år. Curling är ju inte att bära och trösta mycket, absolut inte. För mig är det mer om man med äldre barn inte låter barnen möta svårigheter eller försöka klara av saker själv. Om barnet aldrig får träna på att vara ensam eller klara något själv utan att mamma/pappa fixar hela tiden. Eller att köpa allt barnet pekar på så barnet i tonåren inte klarar att spara pengar. Jag tänker som så att jag vill att mina barn i stort sett ska klara att bo själva utan min hjälp då de blir myndiga (inte att de måste göra det men det ska KLARA alla moment om det behövs). Om ens barn är 18 och fortfarande är hjälplös som ett mindre barn då har barnet blivit curlat.

Tycker absolut att många curlar sina 1,5 åringar. Ve de föräldrar som mosar manet mat, som delar upp en smörgås i småbitar innan det ges till barnet. Låter barnet själv bestämma sovrutiner m.m m.m

Allt detta tycker jag absolut faller under begreppet curling. Förstår uppriktigt inte hur vissa föräldrar tänker! Är nog en stor risk för att de föräldrar som påstår att "det inte går att curlar en 1,5åring" är just de föräldrar som vi andra syftar på...

Självinsikt brukar många sakna...

Men att mosa mat eller dela en smörgås kanske man gör för att barnet inte har fått alla tänder än? Det ser jag inte som konstigt alls om man har ett så litet barn som en 1,5 åring. Eller om barnet får styra sovrutinerna i den åldern - det är väl mest ett problem om barnet går på dagis och måste vara anpassad till att gå upp tidigt och följa rutinerna där? Är man hemma med barnet spelar det väl ingen roll om barnet är uppe till kl. 22 om man som förälder känner att det är OK. Jag tycker inte alls de sakerna har med curling att göra.

Några exempel på vad JAG skulle tycka är curling:
* Ett lågstadiebarn som inte kan dela maten själv eller bre sin egen smörgås.
* En 10-åring som inte får vara ensam hemma eller gå till och från skolan själv en kort sträcka utan att mamma/pappa följer med.
* En 14-åring som inte kan gå på rutinkontroll hos tandläkaren själv.
* Ett barn där föräldern inte tillåter att andra vuxna säger till eller sätter gränser vid olämpligt beteende.

Till exempel....

Det du beskriver nu handlar om uppfostran, inte curling. Möjligtvis överbeskyddande. Curling har ingenting med om en 10 åring kan vara hemma själv en stund eller inte. Curling handlar om föräldrar som hela tiden underlättar för sina barn. Sopar banan framför dom så att de inte själva behöver kämpa så mycket. Maten är ett fantastiskt exempel! Min son har då aldrig behövt invänta sina tänder för att ta ett bett av en smörgås. Det tar honom längre tid och blir kladdigt men han klarar det själv. Att gå från bilen in till dagis tar tid när han ska gå själv. Jag måste hålla stenkoll då det kommer bilar och dylikt. Det kliar rejält i mina fingrar vissa dagar, helst då man är lite sen och stressad. Man vill inget hellre än att lyfta upp honom och bara rusa fram. Såna dagar måse jag hejda mig själv och tänka på hans bästa. Det får ta den tid det tar för han utvecklas med det.

Det du beskriver nu handlar om uppfostran, inte curling. Möjligtvis överbeskyddande. Curling har ingenting med om en 10 åring kan vara hemma själv en stund eller inte. Curling handlar om föräldrar som hela tiden underlättar för sina barn. Sopar banan framför dom så att de inte själva behöver kämpa så mycket. Maten är ett fantastiskt exempel! Min son har då aldrig behövt invänta sina tänder för att ta ett bett av en smörgås. Det tar honom längre tid och blir kladdigt men han klarar det själv. Att gå från bilen in till dagis tar tid när han ska gå själv. Jag måste hålla stenkoll då det kommer bilar och dylikt. Det kliar rejält i mina fingrar vissa dagar, helst då man är lite sen och stressad. Man vill inget hellre än att lyfta upp honom och bara rusa fram. Såna dagar måse jag hejda mig själv och tänka på hans bästa. Det får ta den tid det tar för han utvecklas med det.