son som inte får vara med och leka i förskoleklass

Lärarna bör ordna grupper där de får göra saker ihop. De bör prata om att vara en bra klasskompis jämt. Variera vem du bjuder hem. Har ni berättat om barnet som slåss?

I undervisningen är de i olika konstellationer men känns som det blivit en ond spiral att han är den som är själv och honom leker man ej med. Det är väldigt många pojkar som slåss och sonen drar sig från det. Ej sagt det till fröken men förstått det nu sista veckorna. Däremot ser ju fröknarna det. En slutade i höstas pga att han blev slagen och sonen säger att vissa fräknar uppmärksammar det och går mellan med andra säger att de trodde det var en lek (vissa ggr sonen varit drabbad). Nu i em känner jag att jag måste agera. Ska ringa en skola imorgon och höra mig för och om vi får komma och prata med dem, bara maken och jag. Samtidigt orolig hur sonen ska ta att komma ny igen då de två sista bytena med nytt dagis och sen börja skolan varit jobbiga.

I början bjöd vi hem den andra pojken som kom från föris men han spelar nu fotboll med de andra. Där har jag sett att han blivit puttad och vissa är inte snälla mot honom alla ggr men han spelar väl för att inte behöva gå själv. Sonen var med och spelade några ggr men slutade med att grannpojken puttade sonen då han inte tyckte som honom. Så sonen säger att han inte vill spela fotboll pga allt hårt spel, då går han hellre själv. Så på det viset är han stark. Han går på ett sett sin väg och skulle inte ställa sig in bakom någon som slåss bara för att få vara med någon.

Jag hade nog tänkt som din man, att byta miljö innan hans självkänsla tar för mycket skada.

Lärarna ska agera på bråk även om det är lek. Säg ifrån på skarpen. På vår skola slutade problemen när en lärare punktmarkerade fotbollsplanen.

Sonen öppnade sig igår. Han berättade att han går hela rasten efter lunch och frågar om han får vara med men ingen säger att han får det. Att alla är glada då de har en att leka med och vill då inte bjuda in honom. Kan även vara så första rasten men då är det oftare någon som nappar på att leka, men aldrig någon som frågar om han vill vara med. Han säger att det är bråk dagligen mellan olika elever men fröknarna säger att det är lek för det mesta.

En sak som vi reagerade på vid rundvandringen för ett år sedan var att de har hörselkåpor i klassrummen för att gr barnen studiero. Vi reagerade då men trodde ändå inte att det skulle vara den mentaliteten bland lärarna. Men det visar ju lite hur skolan tänker. För mig är det inte ok att barnen som stör ska få störs så de lugna ska sätta sig in i det med hörselkåpor. Vet ej om det är så på andra skolor?

Ska ringa några friskolor i närheten idag och kolla läget. Lite osäker ändå hur sonen ska reagera att byta men att gå som genomskinlig är ju inte något bra heller.

Utanförskap är jättesvårt, att inte ha någon att vara med. Självklart ska skolan agera för att bryta detta, men jag vet att även på de bästa av skolor tar sådant tid att komma i ordning med och det kräver mycket aktivt arbete och aktiva insatser.

Frågan är: har ni "råd" att vänta så länge och vet ni med säkerhet att det verkligen arbetas med problemet?

Jag skulle agera på två fronter. Ringa runt skolor i närområdet, besöka dem, osv för att se vad det finns för alternativ och om ni kan byta till en miljö som kunde passa er son bättre (alltås bort från ruffiga och bullrig grabbighet till mer hänsynsfull lek). Det andra jag skulle göra var att verkligen ta upp detta på skolan och kräva åtgärder! begära en åtgärdsplan, begära rapporter om vad lärarna/rastvakterna gjort både på lektionerna och rasterna för att hjälpa er son att hitta någon att vara emd, samt att arbeta med knuffandet och utfrysningen som de andra utsätter er son för.

Så bli "jobbiga" föräldrar. Inte ska en 6-åring behöva tappa skollusten redan!!!

När jag hämtade idag sa den nya fröken att sonen sagt att allt var bra. Fröken som vi haft kontakt med gällande detta tidigare kom och sa att maken kunde vara med på fre men undrade om det var något som skett (antar de har pratat). Sa då att sonen känner att han inte har någon att vara med. Då säger hon att det upplever inte de utan att de varit så glada och sett att han knyter nya kontakter hela tiden. Sa då att det är just det som är problemet. Ingen frågar om han ska vara med utan han måste själv fråga och inte alltid så får han napp. Och ofta så utesluter de honom i själva leken. Sa hon igen "så upplever vi inte det men upplever han det så, så måste man ju tro på det". De har svarat så sedan start, som att det är sonen som inbillar sig. Då skjuter de ju problemet.

Sonen sa på vägen hem att nya fröken trodde han var med på dunken så hon frågade hur det gick. Men jag svarade inte, såg hon inte att jag gick själv? Sa att han måste prata med frökem när hon frågar. Men inte lätt ändå. Sen sa han en metafor "känns som jag är en äcklig köttbulle som de tar till mig men som de inte vill smaka på utan kastar mig i soporna".

Ställt upp honom i kö på en friskola idag. Inge säkert att det fanns plats. Får vi plats får vi ta besök då och känna efter innan vi tackar ja. Den ligger 3,5 km från oss. Frågade om alla bodde nära eller om det vad lite blandat. Hon sa att vissa bor mkt nära men andra kommer från andra sidan stan. Min mamma har flera kollegor som har barn där. Och ett par av dem har bytt dit då de vad mobbade, lite koncentrerade barn som inte ställer in sig i den grå massan, men sedan trivts mkt bra. Lite så är vår pojke. Han tycker lektionerna är mkt bra i skolan. Lärt sig läsa detta år mm. Han vågar prata inför klassen och stå upp för sig. Detta gör väl att det inte syns lika tydligt som om han skulle stå och gråta i ett hörn. Han går undan istället. Men frågan är hur det blir framöver med den styrkan om barnen trycker ner så ändå.

Jag tycker det är riktigt allvarligt att de förminskar din sons upplevelse och ordvalet vittnar ju att de inte riktigt tror på din son, eller ens noterar (vill notera) hur det är. Jag tycker ni ska betona detta extremt mycket på utvecklingssamtalet, ger er inte, utan för fram att er son har sagt detta att han känner sig som en "äcklig köttbulle" som ingen vill smaka. Det är ju en hjärtskärande metafor. Stor kram till din lille kille! Och starkt och modigt av honom att både våga i skolan på lektionerna och våga att inte vara med i den ruffiga fotbollsleken som han inte gillar... Ställ frågor om hur skolans anti-mobbningsteam (eller vad de nu har) arbetar, hur de arbetar på rasterna så att alla får vara med, osv. Lyssnar inte lärarna och sker det ingen förbättring så vänd er då till rektorn.

Hoppas ni får plats på friskolan.

Går sonen på någon aktivitet utöver skolan? Kanske kunde han på rätt aktivteten för honom kunna hitta vänner som delar hans intressen? Då skulle han åtminstone ha ett sammanhang med kompisar.

Jag skulle absolut byta skola, personalen verkar ju inte bry sig. Håller tummarna för att din son får plats på friskolan. Finns det fler friskolar som ni kan söka till?

På mitt barns första skola startade personalen lekar där alla som ville kunde vara med. Det var inte varje rast, men I alla fall en gang per dag. Detta gjorde att barn som kände sig utanför kunde delta utan att behöva gå runt och fråga. Det borde vara så på alla skolor.