Min pappa har varit otrogen - Prata med honom eller inte?

Personligen tycker jag att din mamma gjorde fel här och drog in dig i en relation som är mellan henne och din pappa. Du har inget som helst ansvar i detta så ta inte på dig den rollen att få det ok mellan dem. Men jobbigt ändå, kram!!

Tack för svar! :) 

Jo, det har du nog rätt i. Vi har alltid varit såhär öppna om saker i vår familj, och det kan ju vara ett problem i sig då vi som barn alltid fått stå emellan våra föräldrar. 

Men jag tror mer att mamma ville ha stöd/råd i den här situationen, då vi har en nära relation. Hon menade inte att jag skulle lösa deras situation. Frågade henne också om hon tyckte/förväntade sig att jag skulle höra av mig till pappa. Men hon sa att jag fick göra det valet själv. Så på det viset är det inte. >

Försök att hålla dig utanför deras relationsproblem och fokusera på din relation med din pappa. De har en historia som du inte har del i men din pappa kommer han alltid vara.

Tycker det var fel av din mamma att lägga hela den grejen på dig. Hon borde ha ventilerat med nån väninna istället för att sätta dig i en situation där du på nåt vis behövde "välja" Folk skiljer sig hela tiden utan att "livet blir förstört" så riktigt så dramatisk behöver du inte bli.

I en långvarig relation med problem kan saker vara betydligt mer komplexa än "hen var otrogen" kanske ligger massor av saker bakom det felaktiga beslut som din pappa tog när han var otrogen som du inte känner till.

Det är detta som blir problemet när man drar in barnen i dessa diskussioner, ungarna hamnar liksom emellan

Mamma: din pappa var otrogen

Pappa: jag har inte fått ligga på 20 år

Mamma: det är bara för att han är dålig i sängen

Pappa: jag gör allt för att tillfredsställa din mamma..

Etc etc etc...

Åh, jag lider med dig. JAg vet inte om jag har så mycket klokt att komma med. Men jag försöker sätta mig in i din situation och samla lite tankar. Hoppas att det kanske hjälper lite.

Förstår din mammas dilemma lite... Håller med om att hon inte borde sagt något till dig i nuläget. Men jag förstår också att det inte är så lätt. Ni barn fattar ju att något är uppåt väggarna fel med henne (och dina föräldrars relation) just nu...då är kanske ärlighet bättre än att låta dig gå undrandes. (Du skriver att hon inte verkar arg, mest ledsen. Jag tror att ilskan ev kan komma när chocken har lagt sig.)

Jag måste upprepa det någon annan skrivit: Försök att hålla dig utanför deras relationsproblem i den mån det går och fokusera på din relation med dina föräldrar. Det mår du bäst av själv.

Vad gäller relationen med din pappa tycker jag att du ska ringa honom. Inte för hans skull eller för din mammas skull, utan för din egen skull. Jag förstår att du känner att du inte har något att säga honom, men samtidigt så tänker du jättemycket på det här och det påverkar dig massor. Jag tror att det är ett bra sätt att komma vidare i att hantera situationen (istället för att stå still med dina egna funderingar och tankar). Jag tror också att det blir svårare att prata ju längre tiden går och att din relation till din pappa därför kan påverkas ännu mer. Det man tänker men inte säger bygger liksom på konflikten.

Jag förstår att du är jättearg på din pappa för sveket. Han har svikit hela sin familj, inte bara din mamma. Otrohet är ju alltid det sämsta alternativet att lösa ett problem på - men inte sällan den enklaste vägen till snabb tillfredsställelse. Då menar jag inte sexuell tillfredsställelse nödvändigtvis, utan mer behovet av bekräftelse, känslan av att känna sig uppskattad och kanske älskad, förstådd, sedd, känslan av att leva upp och utvecklas osv. Det är legitima behov, och kanske har varken han (eller din mamma för den delen) känt att de har fått sina behov uppfyllda. Som någon skrev ovan: Verkligheten är ofta väldigt komplex. Det gör inte din pappas lösning (otrohet) legitim, men det finns mer än otroheten hos din pappa. Du kommer däremot aldrig behöva acceptera den eller tycker att var okej (det var det inte!).

Jag hade ringt honom. Jag inte vädrat min ilska (det leder ingenstans...) men jag hade frågat honom om skälen till varför han valde att vara otrogen och om han förstår varför du känner dig sviken. Jag hade frågat om han under tiden han varit otrogen nånsin tänkte på hur sviken du skulle känna dig när det skulle uppdagas. Jag skulle också ha frågat hur han ser på framtiden. Hur vill han försöka att "reparera" sveket (sveket mot dig, alltså - sveket mot din mor är deras sak att prata om).

(Det här med att han anser det vara din mammas fel: Jag tror att det är en mer eller mindre medveten försvarsmekanism. Lättare att skjuta ifrån sig åtminstone delvis än att erkänna sitt misstag fullt ut.)

Lycka till!

När samhälle var separerat i familj och började tävla i mot varandra styrt av rädslan och girighet, då vi uppfunnit 'otrohet' med syfte att försäkra tillräckligt med vuxna för barns omsorg.

Kärlek är livsmedel och äkta kärlek är utan villkor. Jag tror att du älskar båda dina föräldrar och lägga dig inte i deras drama. Du är 20 det är dags att skapa egen otrohets drama. 

Mamma och Pappa jag se att ni här spännande drama med varandra, jag älskar er båda lika som ni älskar mig och jag skulle önska att Ni säger till varandra ärligt vad ni behöver och leta efter lösning ut i från det.

Jag mår inte bra när ni bråkar eller knullar jag vill inte bli vittne, ingen barn vill det och mina syskon behöver inte heller.

Snälla hålla er privat liv mera privat än den är. Tänk på att ni är i en bild av andra människors livet.  Jag vill ha puss och kram från båda och stöd när jag behöver. 

precis, som de andra skrivit så är detta något mellan de två. Du ska inte behöva medla eller förklara. Det är ganska vanligt att ens barn blir "medlare" när föräldrar inte kan kommunicera med varann. Sedan behöver inte det betyda att du måste gilla vad din pappa har gjort. 

Mitt ex fick nästan spader till slut när hans föräldrar betedde sig liknande. Båda han och hans syskon var vuxna och hade egna familjer. Hans mamma ringde och beklagade sig över olika saker som inte var bra mellan henne och pappan. Så ville hon att sonen skulle ringa sin pappa och förklara vad hon sagt. Han försökte några gånger men till slut sa han ifrån att de måste prata med varandra istället. Mycket var att hans mamma inte hade så många att prata med men det blir ju fel när ens barn ev hamnar i lojalitetskonflikt. Hon ville även om hon kanske inte sa det, att sonen skulle stå på hennes sida, När han sa att han inte ville ta någons sida blev hon först sur men sen förstod hon. 

Dina föräldrar har tydligen haft det jobbigt en längre tid och det är bara de själva som kan bestämma hur det ska bli framöver.

Vet du, jag tycker faktiskt du ska släppa detta helt. Det är en sak mellan din pappa och din mamma! Ett olyckligt förhållande är väldigt komplext, man kan inte peka på en enstaka situation och påstå att den eller den gjorde fel. Det finns sällan bra argument för en otrohet, men det finns ofta förmildrande omständigheter. Kanske är detta ett sätt för dina föräldrar att faktiskt lyckas bryta upp från ett destruktivt förhållande t.ex.

Men det viktiga är att komma ihåg att din pappa har svikit din mamma, INTE dig! Lägg dig inte i deras kärleksbekymmer, derbyt deras problem att lösa.

Ring din pappa och var som vanligt, han behöver säkerligen inte skuldbeläggas av dig för att förstå att han gjort fel.

Om du verkligen älskar honom, så älskar du honom oavsett brister och misstag! Ring honom, umgås med honom, han behöver kanske också en axel att luta sig mot, och få känna att din kärlek till honom inte är villkorad.

Jag håller med dem som tidigare skrivit att din mamma gör fel som drar in dig i deras relationsproblem. Du ska som barn inte behöva välja sida eller ens veta om sådana här saker om dina föräldrar. 
Självklart förstår man ju ändå att något är fel, men som förälder får man försöka hantera sådant här så bra det går utan att dra in barnen mer än nödvändigt. Är man förbannad på sin partner som har varit otrogen så får man ventilera det med andra (vuxna) släktingar, vänner eller en samtalskontakt. 

Så jag tycker du ska säga till båda dina föräldrar att du förstår att de har problem, och att de ju har haft det en längre tid. MEN lägg också till att du inte vill veta mer än nödvändigt. Att du som barn inte vill välja sida, utan att detta är något som de får hantera sig emellan. Det är verkligen gränslöst att vara så öppna med sina vuxenproblem som du skriver att de alltid har varit, och det är ingenting som gynnar barnen. 

Med det sagt tycker jag inte du ska säga upp kontakten med din pappa för att han varit otrogen mot din mamma. Det har ingenting med dig att göra. Försök som sagt få dem att sköta sina problem utan att blanda in dig mer än nödvändigt, och fokusera sedan på att ha en bra relation till både din mamma och din pappa.

Vuxenlivet är inte alltid så enkelt, och så länge man inte gjort något riktig hemskt (som misshandlat, begått sexuella övergrepp osv) så tycker jag inte du som barn ska döma någon av dina föräldrar.