Särbehandling av "bonusbarn"

Jag är snart 20 och min syster är snart 22. Vi förlorade vår mamma i cancer för snart 10 år sedan och har haft en så kallad "bonusmamma" i våra liv sedan några månader efter det. Saken är den att jag hela tiden känt mig åsidosatt till förmån för min syster. "Bonusmamman" har två egna döttrar och jag förstår att hon inte vill behandla oss som sina riktiga barn, men det känns lite sådär att hon behandlar en av oss sju resor bättre än den andra. Ingen av oss bor hemma längre, men även när jag var den enda som bodde hemma blev det ständigt konstigt mellan mig och kvinnan som vi för enkelhetens skull kan kalla Karin.

Saken är den att hon alltid verkar höja min syster till skyarna medan det kvittar vad jag gör, jag verkar ändå vara ett irritationsmoment i hennes liv. Jag borde inte bry mig om detta då jag inte ens bor med henne längre, men att alltid vara sist på listan av människor som blir hembjuden tär på ens självkänsla... Jag bor längst hemifrån (ca. 9 mil) men har fortfarande jobb ett par dagar i månaden i hemorten. Jag har därför sovit över hos pappa och hans fru kanske 5-6 gånger de senaste 8 månaderna men aldrig känt mig riktigt välkommen av henne. Fick sedan höra av min syster att Karin sagt att det var "okej" att jag kom, men jag skulle inte känna mig som hemma... Vet verkligen inte vad jag ska göra åt den här situationen då jag helt enkelt inte vill ha det så här, även om det är svårt att få någon att tycka om en... Hon har även blockerat mig på instagram, även om hon förnekar det.

Särbehandlingen kan visa sig på olika sätt, men mestadels är det helt enkelt att vad min syster än gör så är hon otroligt duktig enligt Karin medan jag kan berätta att jag fått VG på en tenta och hon bara rycker på axlarna. Har tagit upp detta både med Karin och min pappa flera gånger genom åren men ingen verkar riktigt bry sig om vad jag säger....

Märker att det blev väldigt långt men hoppas någon har läst och kan komma med något förslag...