Okej, hjälp mig att reda ut detta en gång för alla; VAD exakt är TROTSÅLDER?

Till viss del har det säkert att göra med ett ouppfostrat beteende.
Jag har också funderat på det där med trotsåldern. Den verkar vara hela småbarnsåren tills den byts ut av tonåren.

Haha jag tror barn är i konstant trotsåldern från ett år tills dom flyttar hemifrån haha känns som i alla fall

Men två års trotsen är väl mest känd och dokumenterad och den existentiella kris många barn kommer in i mellan 6-8 år nån gång...

Och sedan tonårskrisen mellan 13-16 nånstans förhoppningsvis inte hela tiden... Sambons äldsta barn kom dock in i tonårskrisen när hon var 18 och hans yngre barn (13år) har haft det i flera år så där tror jag det mest beror på uppfostran och bortskämdhet faktiskt... Men en rabiat 18-19 åring var inte så skoj att leva med heller kan jag säga

Jag tror att trots handlar om att barnet har en egen vilja. Och de är mycket riktigt som du säger om man inte håller med sin chef, du tror på annat. Ska då chefen säga att du är i trotsålder. Det är precis så vi gör mot barnen.

Sen tror jag att många inte orkar brottas om saker för att dom tar varje liten konflikt. Jag tror snarare att man ska ta dom viktigaste bitarna man prioriterar själv för annars orkar man inte och då går allt åt skogen.

Det är en ständigt pågående process i alla åldrar skulle jag säga

Problemet jag ser är hur föräldrar i min omgivning hela tiden skyller på trotsåldern och töstan slätar över barnets dåliga beteende.
Exempelvis den ettåringen på öppna förskolan som bet en massa barn. Mammans enda kommentar var att hennes dotter var i trotsåldern, ettårstrots, och sedan mer eller mindre lät det bero.

Töstan = nästan*

Ja de är ju jättekonstigt med en sådan människa. Att hon inte tänker ett steg före och begränsar beteendet när hon vet hur barnet är.

Trots är ju i princip att barnet uttrycker sin egen vilja som är tvärtemot förälders vilja ;) Så det pågår ju hela uppväxten såklart.

Sen kan vissa perioder vara värre. Tex när barnet inte vet vad den vill utan bara säger emot ändå. Gör man som barnet vill så är det ändå inte bra, då vill barnet något annat ;) Allt är fel och ingenting rätt. Det är en extra krävande period tycker jag. Det är kanske 2-årstrotsen? Minns inte riktigt.

Sen vid 7,5 år typ så är ungarna lite extra krävande oxå då det känns som att många bara vill provocera och jävlas. Samma sak när de är 3 år. De vet såå väl vad man får göra och inte, ändå så gör de, fullt medvetet, exakt vad de inte får göra, bara för att få en reaktion känns det som. Men många barnpsykologer mm menar att barnen inte bara vill jävlas, det bara känns så ;) Testa gränserna är visst viktigt ;)

Jag tror inte man kan reda ut "exakt" vad som är en trotsålder, och för många sänder ju också ordet "trots" väldigt negativa signaler - som att barnet är på pin tji ungefär motsätter sig allt vad föräldrarna vill.

Men med flera (fyra) barn i olika åldrar så skulle jag säga att "trotsåldrarna" är de faser där barn har särskilt behov av att upptäcka sitt eget jag och frigöra sig från föräldrarna. Den första sådana fasen kommer i tvåårsåldern när barnet klarar många saker själv och märker att han eller hon inte alltid tycker som förädlarna, och dessutom kan hävda det med emfas . Dessutom kan tvååringar inte förutse konsekvenser (av att inte borsta tänder, inte äta eller ha på sig pyjamas ute) och inte resonera med så då uppstår frontalkrockar för många. 

Helt nödvändiga faser annars skulle ju människor aldrig blir frigjorda från sina föräldrar och klara sig själva. Men ganska jobbiga för föräldrarna emellanåt :)

Samma sak med han som har åttaåringen. Hon är bara extremt ouppfostrad och bortskämd och har ett vidrigt ögontjänarbeteende och han gör I N G E N T I N G för att ändra hennes sätt att vara. Han skyller på att hon är i en förpubertal fas och att hon måste få vara som hon är.