Har lämnat min deprimerade pojkvän... Vad göra nu? :(

du gjorde rätt. Det är jättejobbigt men detta kan vara det som behövdes för att han verkligen ska ta tag i sitt liv och ordna hjälp. 

Om man själv inte orkar så ska man gå. Men jag hade nog stannat och hjälpt honom. Inte mjäkat med honom utan sett till att han verkligen tog tag i det. Jag hade krävt att han sökte hjälp. Lite hot nästan. Att... Om du söker hjälp så stannar jag och stöttar dig. Om inte så går jag.

Men alla är vi olika. Kanske kan det bli ni igen när han fått ordning på sitt liv igen.

Jag vet för jag har själv varit deprimerad. Allt kom när jag träffade min dåvarande pojkvän och för första gången hade någon att luta mig mot. Det var som att dra ur en propp. Alla känslor och all sorg tilläts komma fram. Jag var som i ett svart hål i 6 månader. Men sedan tog jag tag i det på riktigt. Hade han lämnat mig dessutom så ver jag inte vad jag hade tagit mig till.

Men det fanns inga barn med i bilden då.

Idag har jag själv barn och då sätter man ju dem före allt.

Lycka till!!

Jag förstår din tanke om att stanna kvar och hjälpt. Men han vill inte ha min hjälp, utan stöter istället bort mig. Det är så himla frustrerande. Jag har sagt så många gånger att jag vill gå vid hans sida, stötta honom igenom detta, men han tror att han måste ta tag i allt på egenhand. Måste vara själv. Han har försökt att lämna mig ett par gånger för "min skull".

Min förhoppning är ju att han verkligen vaknar upp nu och söker hjälp. Jag kände mig nästan tvungen att ta det här beslutet, för det sker ingen förändring annars. Om vi ska ha en chans till att bli lyckliga, måste han göra nåt åt situationen. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det sker, för jag vill inte leva utan honom. Men jag kan inte leva med nån som drar ner mig dagligen i nåt mörker, för då kommer jag också att bli deprimerad.

Tack för att du delade med dig!!

Åh... Men låt honom veta att du kanske finns där om han vill. Han tänker nog att ingen kan älska honom eftersom han säger så som du skriver...

Om du känner att det är ok. Ni kanske inte behöver bryta helt. Du kanske bara kan kliva lite åt sidan.

Jag stötte också bort den jag älskade när jag mådde skit pga att jag inte tyckte jag var värd kärlek. Blev en kamp inom mig varje gång han sa nåt fint eller att han älskade mig. För mig gick det inte ihop. Jag tänkte att han ljög bara för att va snäll.

Ah, det där var väldigt längesedan nu och inatt ligger jag vaken med nya kärleksbekymmer.

Lycka till TS....

Puffar lite. Ingen som varit i liknande sits?

Du gjorde ett helt korrekt beslut. Nu får du se till att börja leva och så småningom kanske ni kan prata med varandra igen. Men just nu är det upp till honom att starta sitt liv.

Du gjorde rätt i att inte lova att vänta. Du har satt en press på honom och han kan inte längre putta problemen åt sidan.

Rätt beslut. Lycka till!

Råkade röja min identitet ovan. Strunt samma. Känns som om der finns värre saker i mitt liv just nu.. :)

Exakt så gör han ju. Stöter bort och har sån jävla ångest över att han inte är förmögen att ge mig det jag behöver. Han vill liksom inte heller lyssna när jag säger vackra grejer till honom. Han gråter och tycker att jag ska be honom dra åt helvete istället. Detta gör så ont i mig.

Alla dessa vidriga kärleksbekymmer. Lycka till med dina nu, så ska jag försöka ta tag i det här livet. Tack så otroligt mycket för dina svar!

Tack! Jag har barn sedan innan, precis som du. Och min kille insåg efter 1,5 år att han inte pallade med själva familjebiten. Den känns du... Älskar honom så jävla mycket men han vill ha ett enkelt liv. Han är yngre än mig och väldigt omogen visade det sig. Vi älskar varandra såå mycket. Men han ville ha mig utan barn.. Och det är liksom omöjligt.

Hoppas din kille mår bättre snart och att det kan bli ni igen.

Aj! Förstår att det känns. Barnen kommer alltid att gå först och inget man kan göra nåt åt. Mitt ex har också under sina deppiga perioder stressat upp sig över att jag är mamma på heltid. Men det är ju något de har vetat om från början. Han har dock egna barn.

Jag hoppas innerligt att det löser sig för er med. Att han kommer till insikt att ett barn inte ska sätta käppar i hjulet för er kärlek. Mitt ex kommer givetvis må bättre om ett tag, men han kanske väljer att inte söka proffisionell hjälp och då är det kört i alla fall. Kan inte ta tillbaka honom då och jag tror tyvärr att det är så det kommer att sluta. Fan vad ont det gör när kärleken finns där, men pga omständigheter så får man det inte att funka! Stor kram til dig.

Ja det är det som är värst!! När man är så kär och älskar någon så mycket och så måste man släppa. Det är såååå svårt!!! Han älskar mig lika mycket tillbaka och är helt förkrossad att han inte klarar av barnbiten. Han har faktiskt tom gått i terapi för att försöka hitta ett sätt att förhålla sig till det. Men det har inte gått ändå.

Vi ses då och då ff för vi bara kan inte hålla oss ifrån varandra. Men sanningen finns ju alltid där i bakgrunden. Men det är skönt att låtsas att allt är annorlunda ett tag. Men förr eller senare så MÅSTE jag släppa. Det vet jag ju.